...........jag kunde ge barnen den tryggheten som de förtjänar. Jag önskar att jag bara kunde ta bort de hemska minnena som de har med sej och som de är för små för att ha fått egentligen. Jag gjorde ett val att leva tillsammans med Äcklet men det gjorde inte de och jag skulle verkligen ge vad som helst bara de slapp må som de gör nu bara under perioder men förr jämt.

Jag har under några nätter nu sovit skitkasst bara för alla förbannade mardrömmar och minnen som kommer fram. Jag önskar att det kunde komma ett bra minne iallafall ibland men det gör inte det utan bara alla jobbiga minnen. Egentligen vet jag inte om det finns några bra minnen från den tiden eller om det är jag som förskönar vissa dagar.

Jag vaknar på nätterna av mitt eget skrik när jag vädjar till Äcklet att han inte ska ha ihjäl mej, att slagen och sparkarna ska ta slut och jag känner skräcken inom mej. Jag vaknar av att svetten bara rinner av mej och jag har panik. Jag vet att det bara är drömmar att den tiden är slut men de påverkar mej så sen går det inte att somna om utan jag ligger vaken.

Barnen har haft en bra period länge nu när det har kommit upp saker på dagarna men på nätterna har de fått sova och har sovit lugnt. Skruttan gjorde ett avslut med sitt biologiska ursprung genom att berätta på terapin för x antal månader sedan att hon hade ingen pappa och sedan dess har det varit så. Jag känner att jag iallafall kan vara stolt över att jag inte har pratat skit om honom till barnen eller nämnt det som jag varit utsatt för. Detta bestämde jag direkt efter sista misshandeln att de skulle inte ha en påverkad syn från mej och jag har klarat av att hålla det löftet till mej själv. När någon frågar henne vart hennes pappa är så är det svaret de får från henne: Jag har ingen pappa! Fortsätter de att fråga så vidhåller hon det och när det lvergår till tjat då förklarar hon rakt upp och ner att han var inte snäll och därför har hon ingen pappa. Hon har haft den synen sen vi kom från helvetet men jag trodde då att den skulle mattas av men den har inte gjort det utan bara blivit starkare med att minnena kom upp!

Den som har det värst av barnen nu är Smulan. Hon hör honom komma på nätterna för att göra henne illa, hon ser honom i skuggorna och hon hör honom hur han säjer att vi inte kan gömma oss för honom. Det som skrämmer mej mest är att det finns där hos henne så starkt nu efter så lång tid och trots att hon var så liten när vi kom därifrån. Jag känner smärtan inom mej  när hon vaknar på nätterna och är hysterisk, rädd och bara vill bli lugnad och tröstad. Allt för att jag valde en psykopat att bilda familj med.

Samtidigt gör detta att jag kan känna glädje att vi har kommit därifrån och att det inte pågick under mängder av år som det gör för vissa andra. Jag kan inte låta bli att tänka på att Liten troligen kommer att växa upp utan att minnas något av behandlingen i helvetet. Jag måste se de små ljusglimtarna för att orka ta ett steg till - för att få ett efter.

Samtidigt känner jag att jag vet inte ett skvatt hur jag kommer att reagera när jag ser Äcklet i rätten. Nu när jag vet så mycket mer som han har gjort på/mot barnen, när jag vet hur det påverkar oss idag så länge efter att vi har kommit därifrån. Kommer det att finnas en dag när vi inte känner rädsla, oro och mardrömmar? Ja kanske om han inte fanns längre men så länge han finns så kommer nog tyvärr dessa känslor oxå att finnas och det är ett val som man själv får göra. Om man ska leva med dessa negativa känslor eller om man ska låta känslorna styra livet! Lätt att säja - svårt att göra vilket av detta man ska välja för jag vill leva och jag har fått en andra chans och den tänker jag ta!

Nu ska jag hålla mitt löfte till B och ta fram förhören som jag har skjutit upp så länge men nu måste göra! Tack för din stöttning!!!!!!! Alla stöttande mail har fått mej att gråta många gånger! 

PUSS från Häxansurtant