Jag har tänkt att dagen efter rättegången då ska mitt "nya" liv börja , då får jag ett efter men vet ni vad - jag började det idag för vad är det som säjer att jag ens lever den dagen?! Och dagarna som går det är just det - mitt liv som jag slösar bort.

Jag tar inte vara på de chanser som ges, jag tillåter inte mej själv att känna eller att vara lycklig för jag ser baa problemen och försöker attha kontroll över det som kommer att komma och jag kan inte kontrollera det. Jag kan inte kontrollera vad jag känner och tänker -jag kan förtränga det men det finns iallaall vare sej jag vill eller inte. Jag har slösat nog med tid och jag tänker inte slösa en endaste dag till. Jag förtjänar ett liv och jag tänker ha det - och det beslutet känns bara så bra! Tack sis och B för att ni fick mej att öppna ögonen och se vad det är som händer! Ni kanske inte är medveten om vilken inverkan ni har haft i detta beslut men I love u för att ni fick mej att öppna ögonen och vakna innan hela mitt liv har gått.

Jag kände detta växa fram medans jag pratade med sis idag men vad bi pratade om det tänker jag inte skriva om här, och jag kände att jag fick så mycket energi av att ta detta avstamp. Jag kan erkänna nu att jag har varit så styrd av det som en gång varit så jag kunde lika gärna ha stannat i helvetet, jag slapp den fysiska misshandeln när jag kom därifrån men jag utsatte mej självför den psykiska genom att inte tillåta mej själv att känna eller göra vissa saker. Jag känner att idag när jag ler så når leendet ner till hjärtat och jag kan inte minnas när det gjorde det sist. Jag känner mej som en ny människa. Det kommer att komma deppar-dagar det vet jag och jag kommer att tillåta mej själv att ha dem men det är jag som bestämmer idag och i framtiden inte mitt förgågna. Minnena finns kvar och de har gjort mej till den jag är idag men de ska inte få hämma mej mera - det har jag tillåtit tillräckligt eller egentligen för länge.

Varför skulle inte jag förtjäna lycka? Varför skulle inte jag förtjäna att få känna alla saker som alla andra känner? Det är inte jag som har gjort fel - jag blev bestraffad för att jag hade känslor och var medmänsklig men jag ska tillåta mej att leva. Att njuta av livet, att vara mamma och vara människa. Det var ett uppvaknande när jag fick frågan/kommentaren: Ska han få styra dej hela livet? Först kände jag att det gör han inte men nu kan jag erkänna att han gjorde det fastän han var "osynlig" och det var jag soim tillät det.

Rädslan kommer att finnas kvar och oron kommer att vara min vän men jag ska lära mej att hantera det utan att det hämmar mej och kanske kan det göra att jag börjar lita på människor igen. Jag vill inte sitta där när/om jag blir gammal och tänka att varför gjorde jag inte det eller det? Jag ska sitta där och känna att jag gjorde det bästa jag kunde av livet som jag hade och jag vill kunna se mina barn och glädjas över dem inte vara orolig. 

Jag ska ge mej själv de chanser och de saker som livet innebär: sorg, glädje, kärlek,  besvikelse............... och jag ska kunna känna mej stolt över mej själv och det jag åstadkom en dag. Jag har aldrig känt mej starkare än vad jag känner mej idag efter detta beslut och det känns så rätt och jag känner att det som ligger framför mej kan jag inte påverka, jag har vissa saker som jag måste uträtta men det har man i ett liv och jag ska klara dem och hur det än slutar så kommer jag att vara en segrare - för jag fann mej själv och jag tillät mej att leva igen!

PUSS från Häxzansurtant   och 2 speciella pussar till två speciella personer Tack för att ni finns och har funnits här hur jag än har mått!!!! Ni är helt underbara och beundransvärda <3<3<3 och jag kan inte tacka er nog för upvaknandet!

”Om det finns en lösning på ett problem, är det onödigt att oroa sig.
Om det inte finns nån lösning på problemet, är det meningslöst att oroa sig."
Dalai Lama

Kanske är det så här jag kan hitta mitt inre!

PUSS från Häxansurtant