Jag kan inte låtabli att fundera om det finns personer i min omgivning som ser detta med min rättegång som ett jippo. Och det känns jättehemskt att den tanken och känslan ska finnas för jag har sorterat bland mina vänner redan och gjort slut med dem som jag känner att de inte ger mej något utan att jag bara är en nyhet för dem. Sedan finns det vänner som jag trodde fanns där för mej som skulle stötta mej men som det känns som om de har så fullt upp med sej själv och att min kommande rättegång bara är en häftig händelse och att det är häftigt att känna en som ska befinna sej i den siruarionen och då väljer man att bjuda in alla möjliga ocj prata om det brett och vitt. Jag vill inte kalla dessa personer för vänner men jag har trott att de skulle vara det men det visar sej nu att det inte är så och det sårar.

Min älskade sis är hel annorlunda för hon stöttar mej verkligen och jag känner att hon är en av dem som kommer att finnas där av rätt anledning. Det känns som om detta är den största utmaningen i mitt liv och jag är livrädd. Är det inte meningen att de som ska vara mina sk vänner ska fråga om jag vill ha dem där utan att de bara kräver att de ska få vara med. Jag känner att jag blir både arg och ledsen över detta.

Jag har inga känslor kvar för mannen som jag ska möta i rätten men han har funnits i mitt liv och han är ändå en sk pappa till mina barn. Det känns som om det inte finns något som är hemligt längre och jag kan stå ut med det - jag har förlikat mej med det men jag kan inte förlika mej med dessa personer som absolut ska vara där och jag känner att orsaken är för att de är nfikna och att det i deras ögon är en häftig grej och jag kan inte förstå det. Dethandlar om mitt liv och detta är mina svarta minnen och upplevelser som ska komma fram. Känner mej såradeöver att dessa personer gör detta mot mej. Varför ska det pratas om och säjas till personer som jag inte har en realation till och som jag inte känner stöttning ifrån att de ska befinna sej där. Är det av skadeglädje eller nyfikenhet? Jag vet inte svaret jag vet bara att jag inte kan förstå det.

Mitt i allt annat så befin ner jag mej mitt i en utredning om minahjärnskador och vad som kan göras för att lätta min vardag men där märker jag att jag inte kan vara så öppen som jag önskar att jag kunde vara men det är kanske så det känns. Jag vill inte acceptera att det är så illa som det är och testeran visar ju att det är så och då kan jag inte längreblunda. Jag vill inte ha detta liv och jag vill inte ha det nu. Jag vill ha ett annat liv ochjag önskar att jag hade mina barn men att jag hade valt en annan pappa till dem - men det är lätt att vara efterklok.

PUSS från Häxansurtant   

 

sandra

8 april 2011 06:22

det är du gumman som bestämmer vilka som ska vara med. detta är inget roligt eller en kul grej. det är ett nödvändigt ont som du måste gå i genom för att få vara trygg. dom som bara är nyfikna eller vill sälja kan dra åt helvete. dom skulle vara med om samma själv får dom se att det ej är kul. va fan finns det för folk där ute skäms på er. jag älskar dig gumman o finns alltid här för dig. du kommer att klara det här o bli fri. du o barnen kommer att få frid.

ensammalejonmamman

8 april 2011 13:37

Känns som om jag bestämmer till en viss del men inte helt eftersom det är en öppen rättegång men jag förstår vad du menar!Jag skäms oxå för vissa människor men det är tur att inte alla är lika!
Puss

 

Ulliz

8 april 2011 08:09

Jag håller med dig i inlägget. Det finns vänner och det finns vänner..
Är nog så här tyvärr för många att de smaskiga nyheterna vill man vara med och dela, sen kan de lika gärna vara.. Samma är det med telefonsamtal som du minns vi pratade om. Är det lugnt så är luren lugn, är det mycket bråk, poliser och diverse så ringer luren hela tiden.
Jag tycker du ska försöka låta bli att tänka på det nu, för du ska inte behöva ödsla energi på detta..
Love you sis!

Puss <3<3<3

http://annaulliz.bloggplatsen.se

ensammalejonmamman

8 april 2011 13:35

Love u sis! Och tack för att du är en vän som finns i mitt hjärta - för alltid
Puss

 

Camilla

8 april 2011 08:22

Lycka till med rättegången, jag har själv levt med en man som misshandlade mig, jag anmälde honom aldrig, det kan jag ångra idag.

http://camill82.bloggplatsen.se

ensammalejonmamman

8 april 2011 13:34

Tack så mycket! Jag kan förstå dej att du inte anmälde för det är inte lätt att göra och inte lätt efteråt och man gör vad man tycker är bäst när man befinner sej där och då!
Kramiz

 

Baraa

8 april 2011 15:21

Lycka till med rättgången. Du är otroligt stark!

http://person.bloggplatsen.se

ensammalejonmamman

9 april 2011 22:24

TACK

 

Yvonne Johansson

8 april 2011 17:20

Hejsan! Jag hoppas du kommer över det här och kan se framåt med tiden. Jag har själv varit tillsammans med någon som jag var störtförälskad i, men som började testa mig, styra mig och när jag inte var tillräckligt bra så blev han elak och sa att jag inte tyckte om honom om jag inte gjorde som han sa. I flera år var det så och jag blev ett nervvrak. Jag kom på honom att han ljög för mig flera ggr. också och då blev han arg och tyckte att det var mitt fel, för att jag kom på honom med att ljuga. På senare år har jag förstått att han är psykopat och att det inte är mitt fel. Jag mår dåligt bara jag tänker på honom och försöker nu att klara mig själv. Problemet är att jag är sjukpensionär och har en gammal bil som han brukade hjälpa mig att laga, så nu blir det till att spara. Kram Yvonne.

http://www.ymj.bloggplatsen.se

ensammalejonmamman

9 april 2011 22:23

Lycka till med sparandet och jag hoppas att du ska bli fri. Du är en bra bit på väg när du kan lägga skulden där den hör hemma för det var han som gjorde fel och inte du och det är så lätt att glömma bort det. Tyvärr så lägger man skulden lättare på sej själv än man borde!
Styrkekramizar från en som vet att du kommer att lyckas

 

T

8 april 2011 20:41

Tyvärr så finns det många sådana människor som gör allt för sin egen vinnings skull och för att kunna "skvallra" om andras liv. Jag har verkligen sorterat många i mitt liv och tyvärr så har jag slutat att lita på människor. Det är hemskt men det är fruktansvärt sårande så det jag vill säga är att jag förstår hur du känner dig.
Kramar!
/T

http://tsblogg.bloggplatsen.se

ensammalejonmamman

9 april 2011 22:19

Jag förstår dej helt och hållet när du skriver att du har slutat litat på människor för jag har samma känsla ag och ändå så måste man lita på andra till vissdel för att överleva. Det gör förbannat ont för v arje kniv man får i ryggen och ändå mer när det är från personer som man trodde stod en nära.
Jag hoppas att vi en dag kommer att kunna lita på andra både du och jag!

Kramizar

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  .....och påverkade en hel värld och ändå var inte jag beredd på den effekt den skulle få på mig. Jag är alltid personen som insett att den dagen jag fick ensam vårdnad utan umgänge så stog jag ensam med barnen och hade allt ansvar och för mig va...

Undra hur många gånger jag har hört det uttrycket och visst stämmer det men det spelar ingen roll hur många år som går för såren rivs upp av minsta lilla känns det som. Vet inte varför jag alltid ska känna det som att en text, en sång eller vissa ord...

SKRÄCKBLANDAD FÖRTJUSNING   SÖNDAG 22 NOVEMBER 2020, 22:45 ...... som jag tar upp detta med bloggen igen efter drygt 3 år i tystnad. Varför - jag har saknat detta att ha mitt lilla place att skriva av mig utan att ...

Kod för att importera min blogg till Nouw: 6323869374

      Jag har alltid tyckt att jag har gjort det som varit bäst för barnen och att det är deras bästa som legat i första hand. Plötsligt så slog det mig att det är det jag gjort när de varit med men det som jag gjort mot mig själv när de låg och ...