....på två misshandel av mej och en på Skruttan och det har tagit flera dagar för mej att låta det smälta och känna efter för jag trodde inte att denna dagen skulle komma för att det kändes verkligen som om tiden drog ut och det skulle bli som jag hade fått höra att ingen skulle tro mej. Jag vann och det gick till åtal och nu känns det som om halva vinsten redan har kommit - jag har inte drömt och förstorat under dessa år.

När min advokat ringde mej och meddelade detta så rann tårarna på mina kinder. Det var glädjetårar för vi börjar närma oss ett slut på denna resa och vi kan börja om efter det. Jag och barnen kommer att få ett slut på allt och det känns som en enorm lättnad samtidigt som jag inte vet vart jag ska få energin ifrån att klara rättegången. Jag ska klara den och för min egen bearbetning så ska jag klara av att sitta i samma rum och se honom som densvaga person som han har varit hela tiden fastän jag har tyckt att han varit ett enormt monster.

Samtidigt skrämmer rättegången mej för det kommer att visas bilder som jag inte har orkat se hur jag såg ut efter misshandeln och jag kommer att få se hur Skruttan satt på ett polisförhör och berättade detta när hon bara var tre år. Jag kan se henne sitta där ensam och rädd och svara på dessa frågor. Hennes älskade M satt i väntrummet för jag kände att jag inte kunde följa med henne för det skulle bara göra allt svårare för Skruttan. Jag kommer att gråta floder när jag ser henne sitta där och jag kommer att känna ännu en gång att jag måste orka kämpa vidare bara för att få upprättelse för oss.

Samtidigt kan jag känna frustration över det som inte kommer upp denna gång - alla de andra övergreppen som de har bevis att det har hänt men det fattas en liten bit innan de kan fälla honom. Samtidigt så är det som min advokat sa: Allt har sin tid och att det finns en mening med allt.

Blir lättare om man tänker att det finns en mening med att detta inte tas upp nu utan kanske kommer att tas upp senare. Jag är glad för det lilla och att man får lön för ödan. En dag kommer vi att kunna smälta detta och känna att det fanns fler än vi som tyckte att det han gjorde mot oss var fel och jag tror att  "tjejerna" kan ha lättare att bearbeta det som de har varit utsatta för bara de får reda på att det finns fler än vi som stöttar dem som tycker att han har handlat fel mot dem.

Idag var det meningen att barnen skulle till mormor och morfar och att de skulle komma med hem imorgon. Ikväll ringde Smulan och hade panik för att hon trodde att pappa skulle komma till mormor och morfar. Jag försökte att lugna henne på telefonen och de försökte hemma hos sej men det hjälpte inte. Det slutade med att de fick skjutsa tillbaka henne hit och efter ett tag så lugnade hon sej. Såna här gånger kan jag inte låta bli att undra om han någon gång tänker på vilken skada han har gjort - svaret blir alltid nej för han har inte gjort något och i hans värld finns det bara han men barnen och jag är dem som får leva med effekten av skadorna.

Nu är det iallfall ett slut på väg och det känns bra!

PUSS från Häxansurtant