Idag läste jag en artikel om föräldrar som hade skrivit ett kontrakt hos socialtjänst och familjerätten och de hade fått förklarat för sej att detta hade samma kraft som om de gick till tingsrätten och fick en dom. De hade skrivit detta tillsammans att de skulle ha delad vårdnad och varannan veckas skulle de ha barnen. Barnbidraget skulle splittas mellan dem!

När jag hamnade i situationen att träffa socialen och familjerätten kring detta med vårdnaden hade jag redan ansökt genom advokat om ensamvårdnad utan umgänge eftersom de skadas istället för att de byggs upp om det skulle vara så när man ser tillbaka på de övergrepp som har varit mot dem. När jag kom till familjerätten så berättade de att de brukar ge som förslag att man skulle skriva detta kontrakt hos dem och även att det hade samma kraft som om man hade en dom men att de i vårat fall inte såg en anledning till att inte ta det till rätten på en gång eftersom situationen var som den var. Jag slapp med andra ord att ta ställning i just denna fråga om jag ville ta det genom rätten och beslutet tog längre tid eller om jag ville ta deras lösning. Hade jag haft möjligheten att välja hade jag valt att ta det till rätten eftersom jag en gång "skrivit kontrakt med djävulen" och tänker inte göra det en gång till för det följs inte iallafall.

I denna arttikel som jag läste stod det om mammans  kamp för att ha sina barn de veckor som hon var lovad. Pappan till barnen åkte och hämtade dem i skolan och dagis även fast det var hennes veckor, han hade fått Försäkringskassan till att bara betala ut barnbidrag till dem genom att vid ett flertal tillfällen ringa dem och påvisa att han hade barnen där fast det var hennes veckor. Han hade fått intyg från skolan och dagis att han var den som hämtade barnen varje dag. Mamman hade kontaktat socialtjänsten och polisen men de kunde inte göra något för att de hade gjort upp detta i godo och de ingrep bara om det fanns en dom.

Detta gör mej bara så arg och frustrerad för jag förstår inte vart barnperspektivet finns i denna tanke? Detta leder ju till att det är barnen som hamnar mitt emellan föräldrarna och att de hamnar mellan i bråk och konflikter som rör dem och som de kanske lägger skulden på sej själva för att föräldrarna bråkar. De kanske lägger skulden på sej för att de följde med pappa trots att det var mamma som skulle hämta och genom detta så anser de att det är deras fel att de bråkar.

En klok person sa en gång till mej att det inte barn förstår av vad de vuxna gör och varför de gör det - hamnar skulden hos barnet för det lägger alltid skulden på sej själv för det som de inte förstår! Och då blir jag så arg när jag läser detta för varför är inte samhället uppbyggt så att man skyddar barnen mer än vad man gör? Jag blev även arg på den som har skrivit artikeln för all vikt lades vid hur jobbigt det var för föräldrarna och jag förstår att det är det men hur känns det för dessa barn som lever så här?

Jag ser i min omgivning hur föräldrar bråkar om barnen och allt som har med dem att göra! Det är bråk om när man ska hämta, lämna vad som ska köpas och Gudvet allt och jag känner att i dessa situationer vill jag bara öppna munnen och säja att titta på er själv hur ni beter er! Känns ibland som om barnen blir ett verktyg för att såra och göra den andra föräldern illa och då tycker inte jag att man är en förälder och man tar absolut inte ett föräldraansvar!

Det känns ibland som att det är mer koll om man ska köpa ett djur än vad det är innan man ska skaffa ett barn och jag kan ifrågasätta det iblan. Alla har rätt att skaffa barn men innan man skaffar dem tycker jag att vissa personer behöver ta sej en funderare över om man verkligen är mogen att ta det steget för om man inte är vuxen själv och kan ta ansvar över det man gör hur ska man då kunna ta ansvar för ett barn som behöver en till 110 procent. En sak som vissa föräldrar glömmer är att barn gör lika som en förälder gör själv inte som den säjer att barnen ska göra!

Skulle du vilja vara barnet som hade dej som förälder med de metoder som du använder i uppfostran? Det kanske är frågan som man ska ställa sej själv innan man skaffar barn speciellt men kanske även någon gång under tidens gång! Alla har fel och ingen är perfekt men man måste vara vuxen nog att ta ett ansvar för sej själv först och sedan även ett barn innan man sätter det till världen!

PUSS från Häxansurtant