Idag blev jag bara så full i skratt åt Skruttan. Igår var det två-årskalas för Liten här hemma och detta sätter igång många tankar hos speciellt Skruttan vart man är innan man föds. Eftersom detta är ett mysterium som jag blir förundrad över varje gång hur detta kan gå till (jag vet allt om blommor och bin har har gått igenom graviditeter och födslar) men jag när ett barn föds att det kan komma ut en liten individ som är så perfekt. De små naglarna och just allt som är så smått och ändå fungerar. Att det kan bli så det förundrar mej.

Idag var det mormor som ringde och frågade om vi ville komma dit och äta och det kändes som lyx efter att ha stått och lagat mat och bakat tårta igår trots att energin inte fanns och jag hade hellre latat mej på soffan än att göra detta plus att jag var tvungen mitt i allt att "besikta" Liten och få ett intyg innan hon fick gå på dagis igen och det kom oxå naturligtvis denna dag. Hur många föräldrar kan säja att de har ett skriftligt intyg från en läkare att deras barn kan gå på dagis?! Jo jag och jag är nog den ende som råkar ut för detta. Trots att rektorn sa att jag inte behövde det för att få lämna så skulle jag ha det för att motbevisa Litens fröken SÅ DET SÅ! Är man i trotsåldern så är man.

Åter till idag. Vi skulle under vägen köpa med Grädde till mormor och vi går in i affären och tar denna och ska gå till kassan. Då kommer mina barn på att det är ju lördag och det innebär godis alltså ska vi köpa godis. Jag säjer bara så här på skoj till dem att tror ni att mamma har hur mycket pengar som helst så ni får köpa det då? Då vänder sej Skruttan mot mej och säjer: Men mamma! Du får ju nya här i affären när du betalar så vi kan handla en gång till!

Tog ett tag innan poletten trillade ner men sen kom jag på att hon måste mena när vi får tillbaka växel. När vi kommer fram till kassan och betalar så säjer hon högt: Titta mamma! Nu var hon snäll för nu gav hon dej nya pengar så vi kan köpa mat en annan dag oxå.

Så nu vet ni hur jag tjänar pengar - jag får dem av affären!

Kan även erkänna att jag inte är svensk heller enligt Skruttan för ikväll så berättade hon för mej att hennes mor bor i Afrika och att hon föddes där. När jag lite psykologiskt tittar på henne och försöker att förklara att de är mörkare än vi nere i Afrika och berättar att en pojk på dagis är från Afrika då tittar hon bara på mej som om jag är helt dum och säjer : Ja men jag blir ju brun på sommaren!

Ibland önskar jag att jag kunde ta mer saker i livet som ett barn att se det positiva oc det enkla istället för att se till det krängliga som ligger bakom. Hur många gånger analyserar jag inte varför vissa människor beter sej på ett speciellt sätt som jag inte tycker är så som de brukar vara. Naturligtvis lägger jag alltid skulden på mej själv för det är ju därför de inte är som vanligt för att jag har gjort något. Varför skulle jag inte tänka så när jag är så van att ta på mej skulden för allt för att slippa bli bestraffad. Lika när jag hör att någon pratar bakom min rygg så blir jag så ledsen och jag kan tyänka på det i flera dagar. Förr röck jag på axlarna och tänkte att det var de som förlorade mej som kompis och att jag var glad för att jag inte ville ha såna vänner! Jag vill komma tillbaka till det stadiet när jag inte la skulden på mej själv för det som jag kunde påverka och inte påverka för i dagsläget är jag skulden till allt - iallafall när jag ser det från mitt perspektiv!

PUSS från Häxan surtant