Ibland när jag vaknar kan jag känna att det tar en stund innan jag förstår vart jag befinner mej och hur situationen ser ut runt mej och sedan kommer tanken; Är det här mitt liv? Är det verkligen så här det ser ut eller kommer jag att vakna snart och inse att det bara är en dröm? Jag har inte vaknat än så jag förmodar att svaret är Ja detta är mitt liv och varsågod å gör det bästa av det!

Idag hade jag bestämt mej för att jag bara skulle ta ett avbrott från alla måsten och alla skall och bara åka och titta på de saker som jag vet att jag kommer att behöva när jag flyttar.  Inte så smart när jag redan har full panik över allt jag ska packa men för att det ska bli lite extra match så måste jag ju köpa lite mer saker också. Det känns jättebra att flytta samtidigt som jag har lite ångest över flytten. Detta hem är ju min och barnens första fristad på lång tid. Det var ju här vi hamnade när vi rymde från helvetet och fick en plats som vi kunde känna oss något så när trygga.

Idag ringde Försäkringskassan när jag var ute på min handling och bara jag hörde att det var de för jag har haft ett antal strider med dem om allt mellan himmel och jord men idag så överraskade de mej. Jag hör till dem som räknas som ”utförsäkrade” men att försäkringskassan har sett till mina skador och bedömt att de är så stora att de har beviljat fortsatt sjukpenning till 2012. Min första tanke idag var att trots att det hade gått flera månader sedan beslutet kom så var det något som hade tillkommit så att de skulle dra in det. Döm om min förvåning när hon berättar att hon bara ringer för att fråga hur det går för mej och vad som har hänt sedan vi pratade sist.

Naturligtvis så trodde jag i alla fall att det skulle komma något som inte var bra men det kom aldrig. Sen hör jag hur jag själv frågar om det är dags för mötet som skulle ha varit för X månader sedan som det skulle ha varit egentligen. Då hör jag bara ett svar i andra änden som förvånade mej: Har du inte mycket ändå så det räcker! Då känner jag att det verkligen finns människor som jobbar på Försäkringskassan som har känslor.

När jag hade kommit hem så ringde de från hjärnskadeteamet och att de skulle komma på hembesök nu och att de hade prioriterat mitt ärende. Det känns jättebra att jag ska få hjälp men samtidit så undrar jag hur jag ska kunna ta emot den när jag inte ens har accepterat fullt ut att jag har fått dessa hjärnskador?! Det var iallafall en kurator och en psykolog som skulle komma och mötet skulle ta två timmar. Jag hade i min egna lilla värld trott att de skulle komma och vara här typ en kvart och sedan skulle de försvinna. De skulle även skicka ett brev med frågor som de ville att man skulle fundera över innan de kommer. Tur att jag har såååååååååååå mycket tid att jag kommer att kunna göra ett bra arbete med dessa frågor - not!

Samtidigt känner jag att jag har mer energi än jag har haft på länge trots att det är en miljon saker som ska göras och att jag skjuter upp dem till imorgon. Jag är ju tidsoptimist och har för länge sedan konstaterat att jag jobbar bäst under press så det kan bara bli bra. Bara jag accepterar att detta är mitt liv och det blev inte som jag hae tänkt, planerat eller drömt men jag ska göra det bästa av det!!!!!!

PUSS från Häxansurtant