Så är det jag känner varje gång som jag har pratat med min älskade "syster". Vi är född samma år och samma månad och vi har levt massor med mil ifrån varandra och när hon berättar vad hon har varit med om så är det mitt liv hon berättar. Ibland känns det att det kan inte vara  så för man kan inte ha levt ett så lika liv som någon annan. Jag vet att det finns många som man kan säja att "så var det för mej med", "vi har gått samma utbildning, har samma intressen och skrattar åt samma saker" men det är inte en sån allmän likhet jag menar detta är en likhet som skrämmer mej samtidigt som det får mej att se ett hopp.

Idag när jag pratade med henne så berättade hon om en händelse från hennes tonår och när hon berättar denna sak så kommer inte reaktionen utan den kom ikväll - jag var med om samma sak under samma period i mitt liv och det ska inte kunna hända. Det är inte att vi köpte samma kläder eller att vi tittade på samma film utan detta är en händelse som inte många utsätts för.

Jag brukar ha svårt att lita på människor och släppa dem inpå mej och speciellt sen jag kom ifrån helvetet för då blev så mycket offentligt i och med anmälan och nu även rättegången så det känns ännu mer som att jag vill värna om det som är privat men till henne så fanns det inte ens en tanke att jag inte skulle berätta eller attjag skulle kunna bli sviken - det fanns ett osynligt band från börja ett band som är så starkt. Hon har fyllt upp ett tomrum som fanns inom mej och som jag inte ens var medveten om att det fanns. Hon är min tvillingsjäl och trots att jag nyss lärt känna henne så kan jag inte tänka mej att leva en dag utan att ha möjligheten till att ta kontakt, att bara berätta hur det känns eller helt enkelt veta att möjligheten finns. Det finns en person som vet vad jag menar utan att jag säjer det och förklara i detaljer.

Jag minns när jag jobbade på ett boende för senildementa, var medans jag var ung och tyckte att det inte var så konstigt livet, så var det en tant som kom tre gånger i veckan för att hälsa på sin man. Mannen var inte den personen som hon en gång hade blivit kär i sa hon ofta men han hade varit hennes andra halva och när hon hälsade på honom så kom de minnena tillbaka hur det hade känts när hon träffade honom och blev hel. Jag kan se henne än när hon sa detta för just då befann hon sej själsligt på en plats där ingen annan kunde komma in - det var hon och hennes "gamla man". Varje gång efter att hon hade berättat detta så tittade hon mej i ögonen och sa: Kom ihåg en sak! Allt har en mening och alla har en tvillingsjäl! När man hittar den personen, är inte alla som gör det men jag tror att om man behöver den andra delen av "sej själv" så dyker den upp, klarar man vad som helst och ingen kan ta den personen ifrån en.

Som jag sa så var jag ung och dum och trodde att detta bara var en "gammal  tants svammel" - idag har jag en annan syn på det. Jag har känt under denna resa att det hjar kommit in personer i mitt liv som på olika sätt har påverkat mej och fått mej att inse saker. Jag hoppas att jag har kunnat ge dem något tillbaka även om det var i en jobbig period som de kom in. Jag tror att det är en mening med det som händer för varför skulle jag annars ha träffat på min syster precis när det var som svartast och känna denna samhörighet?! Jag träffade personer på skyddae boendet som jag aldrig skulle ha träffat annars och som kan ge mej en spark i arslet när jag behöver det men jag vet att det är av kärlek och omtanke och jag vet att när jag behöver denna person när allt är som mörkast så finns det "en axel" att gråta mot och någon som tröstar. Utan dessa personer skulle jag inte ha klarat denna resa och jag vet att det kommer att vara ett livslångt band som jag har till dem för det går inte en dag som jag inte tämker på dem eller känner att jag får energi eller tankar från dessa personer och det gör mej starkare.

Jag är äldre och klokare och jag inser idag att om man är beredd att ta chanserna som kommer även om det inte var det alternativet som man ville ha så kommer man framåt, man lyckas. Om man har ett öppet hjärta så hittar man änglarna och man får ett band som stärker en. Idag kan jag säja att ensam är inte stark utan när man har rätt personer runt sej så är man stark tillsammans - och jag vill inte leva utan systerskap för det är den som får mej att orka ta ytterligare ett steg när det är slut på energin och skorna väger 5 ton.

PUSS från Häxansurtant    

 

sandra

25 februari 2011 08:54

det är mycket som vi får lära oss av livets hårda skola. en del bra en del totalt orättvist.

ensammalejonmamman

25 februari 2011 11:57

Det är så sant sååååååååååå

 

Ulliz

25 februari 2011 09:29

Så sant allt du skriver..
Tom Micke börjar tycka detta är lite kymigt..
Vi lever som samma person i två olika kroppar.
Love you sis...
Puss <3

http://annaulliz.bloggplatsen.se

ensammalejonmamman

25 februari 2011 11:58

Det är kymigt! Love u sis.......
Puss

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  .....och påverkade en hel värld och ändå var inte jag beredd på den effekt den skulle få på mig. Jag är alltid personen som insett att den dagen jag fick ensam vårdnad utan umgänge så stog jag ensam med barnen och hade allt ansvar och för mig va...

Undra hur många gånger jag har hört det uttrycket och visst stämmer det men det spelar ingen roll hur många år som går för såren rivs upp av minsta lilla känns det som. Vet inte varför jag alltid ska känna det som att en text, en sång eller vissa ord...

SKRÄCKBLANDAD FÖRTJUSNING   SÖNDAG 22 NOVEMBER 2020, 22:45 ...... som jag tar upp detta med bloggen igen efter drygt 3 år i tystnad. Varför - jag har saknat detta att ha mitt lilla place att skriva av mig utan att ...

Kod för att importera min blogg till Nouw: 6323869374

      Jag har alltid tyckt att jag har gjort det som varit bäst för barnen och att det är deras bästa som legat i första hand. Plötsligt så slog det mig att det är det jag gjort när de varit med men det som jag gjort mot mig själv när de låg och ...