Ibland kan jag inte låta bli att önska att jag skulle komma till det stadiet att jag åker till min terapi och jag pratar där och lämnar det sen - att det inte skulle röra upp så mycket känslor och funderingar som det gör. Samtidigt så skulle jag nog funder om det inte rörde upp fullt med känslor för då hade jag antingen ännu en gång stängt av att kunna känna eller så vore jag helt känslokall men det är så jobbigt när det kommer nya tankar och funderingar hela tiden och framförallt så mycket som jag inte förstår och kan förlika mej med.

Det är så lätt att säja att Äcklet gjorde ett val de gånger som han bestrafffade mej och på det sättet lägga skulden på honom men efter att ha levt mitt liv så inser jag att det inte är lika lätt att acceptera detta inom mej. Jag har för många gånger fått höra att det är mitt fel och att det är jag som fick han att göra det han gjorde mot mej.

Sista misshandeln där kan jag verkligen lägga skulden på honom för jag hade inte gjort något mer än att jag hade varit och jobbat jag kom hem och dagen efter skulle jag och titta på två lägenheter som jag skulle flytta till. Jag gjorde inget eller sa något och han gick ifrån rummet som han misshandlade mej i och kom tillbaka och fortsatte. Det var inte heller impulsivt att han slog mej utan det kändes så uträknat - han blev svart och kall och han var "onskan". Det som hände under de andra åren där har jag svårare att lägga skulden där den hör hemma för det är mer difust och han angav en orsak till detta och la skulden hos mej. Det kom så krypande och med tiden så kom det oftare och oftare.

När jag bodde på skyddade boendet så satt jag och pratade med en klok kvinna som tittade på mej och sa: Han hade ett val hela tiden. Om han iriiterade sej på att det stod skor innanför dörren varför flyttade han då inte på dem istället för att slå dej? Om diskbänken var lortig varför torkade han inte av den istället för att slå dej?

Och när jag tänker på det så är det så logiskt - han gjorde ett val att såra och skada mej och han letade efter orsaker till att få göra det och jag var så nertryckt att jag inte orkade reagera utan det var lättare att lägga skulden på mej själv för jag var redan så nertryckt så vad gjorde lite till!?! Jag önskar att jag här kunde lägga skulden där den hör hemma men jag kan bara göra det med hjärnan. Hade allt hänt och förändrats över en natt då hade det varit så mycket lättare att se att det var fel men det kom så krypande att man inte märkte det förän det var försent.

Jag kan minnas än när vi hade en dag om misshandel och våld när jag gick på högstadiet och att jag sa att jag ALDRIG skulle acceptera att bli slagen av någon utan då skulle jag bryta på en gång med den personen men nu vet jag att man aldrig ska säja aldrig för man vet inte förän man går i andra personers skor. Jag vet att jag aldrig mer kommer att sudda ut mej själv som jag gjorde under dessa år för jag orkar inte bygga upp mej ännu en gång.

Sen jag fick veta att barnen hade varit utsatta för olika övergrepp så har jag känt en sån frustration att jag inte märkte det. Att han var hårdhänt och att han skrek och hotade och tog i dem på ett sätt som inte kändes acceptabelt för mej det var jag medveten om men inte att det hade varit i denna utsträckning. Socialen skrev i  barnavårdsutredningen att de anser att jag inte uppfyllde föräldraansvar under tiden som jag levde men Äcklet för jag klarade inte att skydda barnen och till en början så tyckte jag att det var så hårt skrivet. Jag har gått emellan och tagit slag som var riktade mot dem. Jag har gått emellan och tagit elaka kränkande kommentarer som var riktade mot dem men jag kan idag erkänna att jag inte tog föräldraansvaret på det sättet som de menar. Jag klarade inte av att skydda dem från det som var farligt och hämmande men det var för att det inte var uppenbart för även det kom krypande.

Imorse vaknade jag av att Smulan gav mej en STOR kram och säjer: Mamma jag älskar och tycker om dej bäst i hela världen! Och de är de gångerna som jag känner att jag nu kan säja att jag uppfyller det föräldraansvar som jag inte hade möjlighet att göra då och jag känner att det är rätt att kämpa för dem och slita som jag gör för de uppskattar det på sitt sätt. De förtjänar en "hel" mamma och det ska de få för jag ska kämpa för att slippa minnena och bli en hel stark människa för deras och min egen skull!

PUSS från Häxansurtant    

 

else

16 februari 2011 23:07

Vet du vad? Nu är det dags at börja ditt nya liv. Varför tror du at du var-är en dårlig mamma? Frågar du mig så beundrar jag dig när du lot dine föäldrer hjälpa dig så mycket, jag beundrar dig för så mycket, Judit. ....Men nån stans måste en stanna å se framöver.Som du vet så har jag varit med om detta som du inte kan komma ur. Då undrar jag, vad är det för hjälp du får när du springer i terapi, sjukgymnast, BUP osv osv? Har du tänkt tanken at dom såkallade hjälperane e bra på oss när vi har kris å är psykiskt dårliga? Prova å bli stärk å¨fråga dom då??? Nej, då finns dom inte!!! Jag var med dig den dagen (du vet vart när jag såg honnom) Sluta slösa mer energi på denna kar. Res dina axlar titta fram å sei..."JAG E BEST" Vis han at du klarar allt mycket bättre enn han, det skulle du må så himla gott av. Du är en vacker kvinna en guddommelig mor, en underbar dotter...å så e du min vänn!!!! Stå på dig nu, vil börja se lite positivt på din blogg, eller e jag tvungen å åka så långt för at skaka om dig för at senare krama om dig!?
Allt gott till dig å dina barn från "elaka mig"<3

ensammalejonmamman

17 februari 2011 09:27

Jag lovar att jag ska göra som du säjer! Men jag vill att du kommer och ruskar om mej iallafall för då får jag träffa dej du underbara människa! PUSS

 

Ulliz

17 februari 2011 09:10

<3

http://annaulliz.bloggplatsen.se

 

sandra

17 februari 2011 16:20

du! är bäst o en underbar mamma! Du måste börja ett nytt liv. tänka framåt o leva... puss jag älskar dig

 

tyra

18 februari 2011 17:06

<3

ensammalejonmamman

18 februari 2011 23:30

Puss på dej

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  .....och påverkade en hel värld och ändå var inte jag beredd på den effekt den skulle få på mig. Jag är alltid personen som insett att den dagen jag fick ensam vårdnad utan umgänge så stog jag ensam med barnen och hade allt ansvar och för mig va...

Undra hur många gånger jag har hört det uttrycket och visst stämmer det men det spelar ingen roll hur många år som går för såren rivs upp av minsta lilla känns det som. Vet inte varför jag alltid ska känna det som att en text, en sång eller vissa ord...

SKRÄCKBLANDAD FÖRTJUSNING   SÖNDAG 22 NOVEMBER 2020, 22:45 ...... som jag tar upp detta med bloggen igen efter drygt 3 år i tystnad. Varför - jag har saknat detta att ha mitt lilla place att skriva av mig utan att ...

Kod för att importera min blogg till Nouw: 6323869374

      Jag har alltid tyckt att jag har gjort det som varit bäst för barnen och att det är deras bästa som legat i första hand. Plötsligt så slog det mig att det är det jag gjort när de varit med men det som jag gjort mot mig själv när de låg och ...