Idag var det strålande sol ute så jag och barnen gick till pulkabacken och bara hade det roligt. Har märkt att nu när jag inte har någon som trycker ner mej och kritiserar det som jag gör så har jag mer energi än vad jag tidigare har haft när det gäller att hitta på saker med barnen. När jag försökte med det när jag levde tillsammans med Äcklet så mådde jag alltid dåligt när jag gjorde såna saker för jag visste att jag skulle få skit för att jag inte hade gjort de saker som krävdes när jag kom hem. Att barnen var nöjda och glada det var inget som han såg som positivt men jag inser idag att det bara var han och hans intressen som fanns i hans hjärna och som skulle prioriteras.

Var helt slut när vi kom hem för det är jobbigt att springa upp och ner i backar och bubba och dra men jag njuter när jag gör såna här saker tillsammans med barnen för värken blir mindre eller rättare sagt känns mindre när man har tre nöjda och glada barn här hemma. Nu när jag ska somna så har jag samma panik som jag alltid har när jag kommer till detta stadiet - jag vågar inte soman för jag vet inte om drömmen som är en ren mardröm kommer tillbaka igen i natt och den är så vidrig. Min terapeut sa att jag skulle försöka att måla ner den men det är så svårt. Har provat flera gånger men jag får inte ner hur den ser ut så nu skulle jag behöva ha hjälp av K för jag ser ju på tavlan du gjort och jag vet att du skulle kunna hjälpa mej med det. Tanken med att måla ner denna var att jag kanske skulle kunna lämna den då på samma sätt som jag kan lämna hemska saker som jag skriver ner här - jag har lagt dem till ett annat ställe.

Drömmenser lika ut natt efter natt och jag vaknar alltid av mina egna skrik, att jag är livrädd och har panik och att det bara rinner svett. Det tar en stund innan jag kan lugna mej och orientera mej vart jag befinner mej och det är en sån där dröm som sitter i hela dagen efter. Känslan av panik och rädsla sitter kvar i kroppen. Nu har jag kommit på att jag ska prova med lösningen att skriva ner den här så kanske den kan försvinna eller i alla fall bli mindre stark.

Drömmen börjar alltid med att jag står på ett mörkt skepp. Det är metall, halt och det finns ingen reling eller någre detaljer förutom en lucka som jag vet att jag måste hinna fram till och krypa ner i innan det som jagar mej kommer ifatt. Denna som jagar mej är Äcklet men jag ser aldrig honomutan jag bara vet det och om han kommer ifatt mej så vet jag att jag kommer att dö - och att jag kommer att pinas till döds.

När jag kommer in genom denna lucka så är det långa metallsnurrtrappor som det är galler på varje trappsteg så man ser längdt ner om man tittar neråt och det enda jag vet är att jag  måste fly från denne som jagar mej och att jag måste hitta barnen för jag måste skydda dem. Jag springer och springer och varje gång som jag kommer till en ny våning så finns det gångar åt två håll så jag måste välja och den som jagar mej kommer närmare och närmare. Jag känner skräcken och jag känner paniken över att jag inte kommer att överleva detta - jag kommer inte att klara det och jag måste hitta barnen så att de överlever.

Det är så svårt att förklara vad det gör att det är så skrämmande men det är verkligen en riktig mardröm som gör att jag får panik i helakroppen. Allt är mörkt, kallt och otäckt. Allt är av metell så varje steg ekar och det finns inget ljus det är bara mörkt. Det enda som är av färg är dörrkarmarna som är röda och det finns inga detaljer - det är bara mörka sterila väggar och korridorer vart jag än går. När jag hittar barnen en och en på olika ställen så för jag dem till en bur där jag låser in dem för att han inte ska kunna skada dem. Jag vill inte heller att de ska se när han skadar mej så därför är jag alltid snabb därifrån så att de ska slippa att lida mer än vad de redan gör.

Överallt är det fullt med ljud. Det är metalldörrar som slår och det droppar och blåser och jag är livrädd för allt och man ser inte så långt fram som man skulle behöva för att kunna vara på sin vakt. När jaghar hittat alla mina tre barn så fortsätter jag att leta efter det fjärde som jag i verkligheten inte har. Jag känner panik för att jag måste hitta detta barn och jag måste göra det snabbt.

Samtidigt så känner jag att kroppen är rädd för detta fjärde som ska hittas för den vet inte vad det är som den letar efter. Kanske inte låter otäckt när man läser det jag skriver men det är verkligen en vidrig mardröm och att känna denna pressen att jag måste rädda dessa barn.

Min terapeut tror att det är så att alla drömmar handlar om mej som person och att det jag söker efter som i drömmen är barn egentligen är en del av mej som jag letar efter. Den fjärde har jag inte hittat än och inte bearbetat. Jag vet inte vad jag ska tro men den lämnar inte en muskel oberörd när jag drömmer den. När jag vaknar så känns det som om jag skulle ha sprungit ett helt maraton och att musklerna är helt slut. Tar en lång stund innan jag kan orientera mej vart jag är och att jag är vaken och ligger i min säng igen.

Jag minns att när jag bodde på skyddade boendet precis efter misshandeln hade jag en liknande dröm som följetong natt efter natt men här fanns inga detaljer eller en speciell plats som jag sprang på. Det var samma känsla att den som jagade mej skulle döda och tortera mej så jag var tvungen att springa men då var det bara mörkt och ingenting fanns runt mej. Kanske är det så att drömmen vill säja mej något men jag känner att mitt huvud säjer att jag kan sova och att det bara är en dröm medans kroppen jobbar till max för att motverka att jag inte ska komma ner till den djupsömnen när man drömmer. Och sedan undrar jag varför jag är trött´.

Nu ska jag försöka sova och jag hoppas att jag ska slippa drömma den inatt för jag har sprungit maraton för många nätter nu och jag hatar att vakna av att jag skriker och gråter och känner det som om jag har duschat för så blöt i svett är jag!

PUSS från Häxansurtant   som hoppas att alla sover sött nu och drömmer ljuva drömmar

 

S-Å

18 februari 2011 00:40

Hej !
Jag hittade till din blogg via en kompis blogg. Ulrika och jag var skolkamrater på gymnasiet.

Det du skriver om är bland det starkaste jag någonsin läst. Det gör mig illa berörd. Det är en värld som jag vet existerar men som gör mig förtvivlad. Ditt liv som du beskriver är så vitt skilt från mitt. Jag är lycklig far till 2 små barn och jag har en underbar fru.

Även fast jag inte vet vem du är så önskar jag dig allt gott av hela mitt hjärta. Jag kommer nog kika in med jämna mellanrum.
Ha det underbart och må lyckan lysa på dig i fortsättningen

http://doomsdaysjesus.com

ensammalejonmamman

18 februari 2011 10:02

TACK! Det du skriver berör mej så tårarna kommer! Tack än en gång och jag önskar dej all lycka även i framtiden!
STOR Kramiz

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  .....och påverkade en hel värld och ändå var inte jag beredd på den effekt den skulle få på mig. Jag är alltid personen som insett att den dagen jag fick ensam vårdnad utan umgänge så stog jag ensam med barnen och hade allt ansvar och för mig va...

Undra hur många gånger jag har hört det uttrycket och visst stämmer det men det spelar ingen roll hur många år som går för såren rivs upp av minsta lilla känns det som. Vet inte varför jag alltid ska känna det som att en text, en sång eller vissa ord...

SKRÄCKBLANDAD FÖRTJUSNING   SÖNDAG 22 NOVEMBER 2020, 22:45 ...... som jag tar upp detta med bloggen igen efter drygt 3 år i tystnad. Varför - jag har saknat detta att ha mitt lilla place att skriva av mig utan att ...

Kod för att importera min blogg till Nouw: 6323869374

      Jag har alltid tyckt att jag har gjort det som varit bäst för barnen och att det är deras bästa som legat i första hand. Plötsligt så slog det mig att det är det jag gjort när de varit med men det som jag gjort mot mig själv när de låg och ...