Idag bävar jag för terapin. Denna gång är det inte för att det är något jobbigt ämne som ska tas upp utan för att vi ska prata om intyget som ska med mej på rättegången. Min terapeut är så noga med att detta intyget ska kännas rätt för mej men hur ska det kunna kännas rätt när jag inte vill ha in detta rån mitt "nya" liv  mitt "gamla"? Jag känner att alla poilisförhör och utredningar hr varit under skinnet på mej - jag har inget som är privat längre. Under rättegången kommer det att spelas upp ett förhör med min dotter som då barra var några år och det kommer att visas bilder av mej där alla märken finns. Mitt sexliv och mitt liv överhuvudtaget kommer att tas upp och det är inget som är privat längre.

När jag förklarade för mi advokat hur jag kände så förstod han mej men detta är en sån viktig del till rättegångne hur jag har mått efteråt. Jag förstår att det är det men ändå så vill jag inte att detta ska ingå, jag vill inte att min terapeut ska bli inblandad. Hon är min och jag vill att det ska förbli så. Jag har inte lätt att få förtroende för människor, det tar tid att få det hos mej och hon har byggt upp det och jag känner att det jag säjer där det stannar där. Nu känns det som om en tredje person kommer in i rummet.

Det är så löjligt att jag känner så men jag gör det och jag står för att det känns så. Jag har inte valt att bli misshandlad och jag har inte valt att barnen skulle bli utsatta för det som de har blivit och ändå så blir jag så utlämnad för att det ska till rättegång. Jag har fått berätta om saker under polisförhören som jag aldrig tidigae och inte efter har kunnat berätta för någon men nu kommer det också att rabblas upp. Jag vill inte bli så här utelämnad men för min och barnens skulle så måste jag göra detta.

Jag och min terapeut har beslutat att intyget ska kännas bra för mej och att det inte lämnar ut för mycket av mitt privata och jag hoppas att det ska kännas bra när det börjar komma fram. Att det känns personligt men samtidigt att det inte blir för personligt. Hur som helst så måsta jag åka och att vi diskuterar detta men jag bävar och jag vill inte och jag vill inte att datumet för rättegången ska komma heller. Jag vill inte möta mitt förflutna ännu en gång. Jag har lyckats radera honom från min näthinna men nu kommer han att komma dit igen men jag hoppas att han denna gången ser ut som den fegis och svin han egentligen är för man gör inte så här mot sin familj!

PUSS från Häxansurtant som nu ska fortsätta packa