Idag har jag tänt ett ljus för motstånd till kinnomisshandel. Egentligen mot all misshandel som finns för jag kan inte förstå varför våld ska ta vid där inte orden räcker till. Jag skänker en tanke till alla som lever i detta idag och hoppas att de kan finna styrkan att ta sej i från det. Det är inte lätt, det blir inte en sans på rosor efter men det går och det är värt det för en dag så hittar man ett liv som är värdigt.

Ingen människa förtjänar slag, elaka kommentarer, att nedvärderas eller att inte få känna att den personen förtjänar att leva.  Att inte längre veta vem man är och vad man vill. Alla människor är uika och jag önskar att alla kunde se det hos sej själv och se vilken betydelse de har - hur liten man än känner sej.

I dessa förhållanden som innehåller våld så finns det barn som far illa och jag önskar av hela mitt hjärta att barnen inte behövde uppleva det. Se sin mamma bli misshandlad och förödmjukad. Att inte själva behlöva utstå slag och elaka, nedvärderade kommentarer. Jag önskar att varje barn som föds får en trygg uppväxt där de får känna att de duger och är älskade precis som de är. Alla föräldrar sårar sina barn någon gång och det är en del av uppväxten för ingen är perfekt men de ska inte behöva bli sårade avsiktligt av dem som ska älska dem öcer allt annat och ha som sin största uppgift att skydda dem.

Följderna av misshandel i hemmet blir stora  - de drabbar dem som bor inom de fyra väggarna och det drabbar även omgivningen. Jag kan erkänna att mina föräldrar kände inte igen mej när jag levde i helvetet - jag förvandlades till den som han ville att jag skulle vara för att överleva. Jag stängde av känslor och jag gjorde det som gav minst i bestraffning.

Under mina år i helvetet fanns hela tiden hoppet om att dett skulle försvinna och att personen jag blev kär i skulle komma tillbaka - nu inser jag att den personen fanns inte utan var bara en fasad. Jag önskar att alla som lever i "helvetet" ska kunna komma ifrån det och se att de är värda något bättre!

Den man älskar värnar man om och är rädd om - en relation med slag och våld innehåller ingen kärlek hur mycket man är försöker när man är i det! Den man älskar älskar man precis som den är och försöker inte att ändra på den till en helt annan person utan man älskar den personens svagheter med!

PUSS från Häxansurtant