Idag bävar jag för terapin. Denna gång är det inte för att det är något jobbigt ämne som ska tas upp utan för att vi ska prata om intyget som ska med mej på rättegången. Min terapeut är så noga med att detta intyget ska kännas rätt för mej men hur ska det kunna kännas rätt när jag inte vill ha in detta rån mitt "nya" liv  mitt "gamla"? Jag känner att alla poilisförhör och utredningar hr varit under skinnet på mej - jag har inget som är privat längre. Under rättegången kommer det att spelas upp ett förhör med min dotter som då barra var några år och det kommer att visas bilder av mej där alla märken finns. Mitt sexliv och mitt liv överhuvudtaget kommer att tas upp och det är inget som är privat längre.

När jag förklarade för mi advokat hur jag kände så förstod han mej men detta är en sån viktig del till rättegångne hur jag har mått efteråt. Jag förstår att det är det men ändå så vill jag inte att detta ska ingå, jag vill inte att min terapeut ska bli inblandad. Hon är min och jag vill att det ska förbli så. Jag har inte lätt att få förtroende för människor, det tar tid att få det hos mej och hon har byggt upp det och jag känner att det jag säjer där det stannar där. Nu känns det som om en tredje person kommer in i rummet.

Det är så löjligt att jag känner så men jag gör det och jag står för att det känns så. Jag har inte valt att bli misshandlad och jag har inte valt att barnen skulle bli utsatta för det som de har blivit och ändå så blir jag så utlämnad för att det ska till rättegång. Jag har fått berätta om saker under polisförhören som jag aldrig tidigae och inte efter har kunnat berätta för någon men nu kommer det också att rabblas upp. Jag vill inte bli så här utelämnad men för min och barnens skulle så måste jag göra detta.

Jag och min terapeut har beslutat att intyget ska kännas bra för mej och att det inte lämnar ut för mycket av mitt privata och jag hoppas att det ska kännas bra när det börjar komma fram. Att det känns personligt men samtidigt att det inte blir för personligt. Hur som helst så måsta jag åka och att vi diskuterar detta men jag bävar och jag vill inte och jag vill inte att datumet för rättegången ska komma heller. Jag vill inte möta mitt förflutna ännu en gång. Jag har lyckats radera honom från min näthinna men nu kommer han att komma dit igen men jag hoppas att han denna gången ser ut som den fegis och svin han egentligen är för man gör inte så här mot sin familj!

PUSS från Häxansurtant som nu ska fortsätta packa   

 

sandra

23 mars 2011 18:55

han är ett svin som ska. straffas. han är en liten råtta som zimba äter upp! han är ett svin fy fy

 

Svempa

24 mars 2011 08:49

Jag hoppas och tror att det kommer att gå jättebra för dig med intyget

ensammalejonmamman

5 april 2011 23:53

Tack! Kramiz

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  .....och påverkade en hel värld och ändå var inte jag beredd på den effekt den skulle få på mig. Jag är alltid personen som insett att den dagen jag fick ensam vårdnad utan umgänge så stog jag ensam med barnen och hade allt ansvar och för mig va...

Undra hur många gånger jag har hört det uttrycket och visst stämmer det men det spelar ingen roll hur många år som går för såren rivs upp av minsta lilla känns det som. Vet inte varför jag alltid ska känna det som att en text, en sång eller vissa ord...

SKRÄCKBLANDAD FÖRTJUSNING   SÖNDAG 22 NOVEMBER 2020, 22:45 ...... som jag tar upp detta med bloggen igen efter drygt 3 år i tystnad. Varför - jag har saknat detta att ha mitt lilla place att skriva av mig utan att ...

Kod för att importera min blogg till Nouw: 6323869374

      Jag har alltid tyckt att jag har gjort det som varit bäst för barnen och att det är deras bästa som legat i första hand. Plötsligt så slog det mig att det är det jag gjort när de varit med men det som jag gjort mot mig själv när de låg och ...