Jag blir illa berörd när jag läsesr om denna kvinna (har fått tillåtelse att skriva detta) som fpr kämpa för att hennes dotter ska ha rätt ill hjälp på natten. Jag blir irriterad över hur samhället ser ut för det känns för mej som att så länge du klarar dej själv då är det bra men när du behöver hjälp och kämpar för att dina barn eller du själv ska få hjälp och kunna leva ett bra och tryggt liv - då är man besvärlig. Jag tycker att det är bra att det hålls galor för barnen ute i världen men kanske borde vi titta närmare och säkra upp livet för många barn här hemma i Sverige först eller vill inte samhället se att dessa barn finns och att inte alla har det bra. Jag skulle vilja uppmana alla att sluta blunda!

Jag blir både arg och ledsen när jag läser denna artikel för det har visat sej att denna tjejen har rätt till assistans på nätterna och plötsligt så beviljar inte Försäkringskassan det längre. Jag tänker då att vad är det som har förändrats sedan de beviljade att hon skulle ha rätt till dessa timmar? Har on blivit frisk huxflux utan att personerna i hennes närsta omgivning har sett det utan att det bara är en iakttagelse som Försäkringskassan har gjort? Jag förstår att de har regler att gå efter och inte kan bevilja allt men när det en gång har funnits hur kan man då bara dra in det? Gör man det för barnets bästa eller är det för att det kostar pengar? Jag ser inte att det skulle vara det första alternativet och  jag ser inte att det främjar tryggheten eller säkerheten för familjen.

Jag blir ledsen för mammans skull för jag tycker att det känns som om man här ser henne som en gratis arbetskraft. Ja man har ansvar som förälder för sina barn men ska man inte ha utrymme för att få vara en person också samtidigt som man är en förälder. Jag vet hur det är att hela tiden vara på helspänn och samtidigt försöka att sova - man är aldrig utvilad, kroppen slappnar inte av och man känner att man inte orkar med dagen som man önskar. Man behöver även som förälder en tid när man kan andas ut och som man kan slappna av. Som småbarnsförälder längtar man till nätterna när man ska sluta amma och KANSKE få sova hela natten utan avbrott. Fyller inte mamman en nog viktig roll som just mamma utan ska behöva vara assistent varje natt också? Det låter kanske elakt men jag känner så och jag är rak och ärlig när jag skriver det men det är inte en lätt roll heller att vara just förälder.

Jag vet hur mycket kraft det tar från en att hela tiden kämpa för att barnen ska ha det bra. När mina barn blev placerade under viss tid som jag bodde på skyddat boende hos mina föräldrar så kände jag att jag ville inte att de skulle behöva ha det ansvaret också - jag ville att de skulle vara just mormor och morfar och att det räckte långt. Samma sak känner jag med denna mammma - varför kan hon inte få den hjälpen som de är berättigad till och finnas för sin dotter som just mamma? Är det för mycket kräft att man ska få det man har rätt till och genom det få ett värdigt liv? Jag säjer inte att detta inte är ett värdigt liv men frågan är hur många föräldrar som kan på frågan hur de tänker sej framtiden när de befinner sej i perioden med sömnlösa nätter och när man sover i perioder säja att det är så här jag tänker mej att det ska se ut hela livet!

Som småbarnsförälder får man ork och energi att överleva alla dessa vakna nätter genom att tänka att det kommer en period senare när man kan sova utan att behöva bli väckt. Är det då inte lika i detta fallet????

Våga se och våga ta ställning!

PUSS från Häxansurtant