Jag ger människor i min omgivning en chans att visa vilka de är, jag dömer inte dem efter saker som jag hör utan jag bildar mej en egen uppfattning och jag ger andra flera chanser än vad de är värda ibland men när det gäller mej själv så är jag snabb att vara negati.

Jag ger människor i min omgivning ibland fler chanser än vad de förtjänar, jag lyssnar inte på vad andra säjer om dem utan bildar mej en egen uppfattning och jag ser till människan och accepterar dem för dem de är men när det gäller mej själv då är jag inte lika snäll. Jag är för hård mot mej själv och har alltid varit fastän jag inte vill det och det gör ont.

Jag har aldrig trott på mej själv och alltid haft dåligt själförtroende. Har lättare att ta åt mej av neativa saker än när jag hör positiva saker om mej själv. Kanske är det så att när man sjunker så är det lättare att ta åt sej av det men det har alltid funnits inom mej och ibland känner jag att jag skulle vilja vara lika förlåtande mot mej själv som jag är mot andra.

Jag kan ännu minnas när jag i min ungdom tjänade extra på att vara modell ibland och jag kunde inte förstå varför jag hade blivit utvald till detta jag som var då fet och ful och jag tog inte till mej av det som andra sa. Jag kan ännu minnas när jag mådde dåligt över att jag hade sårat någon oavsiktligt och just detta att jag la känslan direkt på mej.

Jag kan se på andra föräldrar och tänka att de är så duktiga som klarar detta med barn, dagis och jobb men att jag själv gör det är inte lika duktigt. Jämt när jag tittar i spegeln så är det allt som inte är bra som jag ser inte det som är bra. Jag är för tjock trots att jag har fått tillbaka figuren efter tre täta graviditeter, jag har fel färg på håret och ja, listan skulle kunnagöras enorm. När jag tittar på andra kan jag tänka att de ser fina ut efter att de har fått barn och att de har åldrats och jag undrar varför jag inte kan göra det med mej själv? Varför kan jag inte leva efter de normer och "krav" som jag ställer på andra? Varför behöver jag ha omänskliga krav på mej själv.

Om jag skulle uppfylla mina egna krav så skulle jag behöva vara en superhjlte och jag vet att de inte finns i verkligheten men ändå så ställer jag de kraven på mej själv. Varför? Jag ställer dem ju inte på andra i min omgivning!!!! Varför är det så lätt att dömma sej själv medans man kan se på andra på ett helt annat sätt från ett helt annat perspektiv?

Jag ska klara allt och jag ska klara det med bästa resultat. Jag ser det som ett misslyckande när jag ska be om hjälp och jag hatar att stå i den positionen. Jag ska se ut som en "fotomodell" med getingmidja och ständigt se fräsch ut. Jag ska rädda världen satidigt som det ska fungera på hemmaplan och jag bara undrar vad det är för tankar som snurrar i mitt huvud. Jag älskar och tycker om dem som jag har näramej för dem de är och jag älskar deras fel och brister så varför kan jag inte göra det med mej själv?

När jag började att skriva denna blogg så fick jag panik när jag såg att det fanns människor som hade upptäckt min hemliga blogg. Jag var livrädd för att det bara skulle komma kommentarer där folk skrev att jag hade varit och var dum i huvudet som hade levt tillsammans medÄcklet och inte varit medveten om vad det var som hände. Jag var livrädd för att få kommentarer som sa att jag var svag och att jag inte klarade av något. Varför? Jo för det var det som jag förväntade mej för att de tankarna är de som jag ger mej själv. När det sedan kom kommentarer om att jag var stark som klarat av detta och som klarade av situationen jag lever i så förstår jag det men ändå så känns det som om de skriver det om någon annan. Det är en så jobbig känsla och jag önskar att jag kunde vara mer förlåtande och förstående mot mej själv.

Att det fanns personer som prenumererade på mej (tack för uttrycket om du läser detta) är ett mysterium men samtdigt känns det som ett så enormt stöd och kanske kan allt detta hjälpa mej att jag en dag kommer att kunna ha en annan syn på mej själv och att vara mer förlåtande och framförallt förstående mot mej själv!

TACK för att ni finns för mej!

PUSS från Häxansurtant     

Ikväll har jag som många andra tittat på melodifestivalen och varje gång jag hör Sara Vargas låt så väcks så mycket känslor och tankar inom mej men jag känner även att den ger mej en sån insikt - den beskriver mitt förflutna och den ger mej frid att leva med det som har hänt mej.

Jag kommer att få leva med minnena och de kommer att påverka mej olika under olika perioder av mitt liv men jag kan inte välja att ta bort dem för det är en omöjlighet så det valet jag har det är att leva med dem och att bearbeta dem så att jag kan leva med dem. Jag har en lång väg kvar att gå innan jag kommer dit men jag har mycket att vinna på det så jag ska klara det.

En sak som känns så träffande med sången är raden att man skadar inte den man älskar och det ger mej svaret på frågan som har funnits inom mej under många år även när jag levde med Äcklet: Älskar han oss verkligen eller är det något som han bara säjer!?!

Jag visste egentligen svaret redan då men det var för svårt att ta in för vem vill leva med en som inte älskar en utan bara säjer det för att man ska finnas kvar. Vem vill ha barn tillsammans med en man som inte älskar sina barn för hade han gjort det hade han inte skadat dem eller deras mamma och han hade kämpat för att behålla dem. Han hade kämpat för att inte göra oss illa och han hade tagit till sej alla de gånger som jag har bett att han skulle söka hjälp.

Jag inser idag tydligare än någonsin att jag skulle aldrig såra eller skada någon som jag älskar. Jag skulle offra allt för mina barn som jag älskar mest i hela världen och jag skyddar dem som jag älskar. Varför är svaren så lätta att se när någon har fått en att tänka i rätt banor men så svåra att finna själv? Kanske för att sanningen svider och den ger en insikt men att lura sej själv skadar ännu mer i längden.

Fråga mej jag vet av egen erfarenhet!

PUSS från Häxansurtant   

Skulden för det som hände har alltid hamnat på mej och jag har tagit emot den. Jag har själv i tankarna lagt skulden på mej själv redan innan det uttalades från honom så det jag behöver är att lägga skulden där den hör hemma till 100 procent.