Ikväll har jag bara panik. Hjärtat slår så det känns som om det snart kommer att komma ut ur min kropp, jag är på helspänn hela tiden och jag känner att egentligen skulle jag bara vilja springa och gömma mej. Orsaken är att jag har granar som skriker och låter som en flock elefanter. Jag vet att de flesta skulle inte reagera på detta mer än med att bli irriterade och arga över att de låter men jag får panik. Jag är tillbaka i helvetet igen och det är han som skriker till mej. På någre sekunder flyttades jag tillbaka.

Det började med att någon stampade av sej snön på fötterna när de kom in i trapphuset och för mej är just detta tunga stampande en varning att det kommer att bli bestraffningar. Det är så hemskt och det är så jobbigt att så små saker kan få en att komma tillbaka i tiden på en tiondelssekund. Huvudet är logiskt och säjer att det är inte han som kommer men kroppen lyder inte huvudet utan har sin egen tolkning. Jag vill inte ha det så här, vill inte reagera så här på något som finns runt de flesta människorna.

Funderar om dessa kroppsliga minnen någonsin kommer att försvinna eller har alla slag och alla elaka ord satt minnen och märken som kommer att finnas kvar hela livet och göra sej påmind med jämna mellanrum? Jag vill inte ha det så här, jag vill inte behöva vara rädd och vara på min vakt hela tiden.

Känner mej maxirriterad på mej själv för att jag känner så här och för att de vidriga minnena inte försvinner. Jag känner smärtan och förnedringen av slagen och sparkarna och de kommentarer som kom efter de stegen. Jag känner hur liten jag kände mej och så totalt värdelös. Jag vill inte känna så och jag försöker tänka att det bara är minnen att det inte händer nu men känslan sitter kvar - jag får inte bort den. Jag har varit hundra gånger och tittat och känt att dörren är låst och ändå så litar jag inte på att jag är trygg här. Kommer jag någonsin mer att känna mej trygg?

Jag vill bara radera det som har varit och ha barnen kvar och få ett liv - ett liv där jag och barnen kan känna oss trygga och leva som "vanliga" människor där vi inte behöver gömma oss längre. Bara att kunna teckna ett abonemang skulle vara tacksamt just nu men tom det är problem när man har skyddade uppgifter. Och allt detta bara för att en person gjorde sina val och inte tänkte på dem som han levde ihop med som kämpade för sin överlevnad.

PUSS från Häxansurtant   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  .....och påverkade en hel värld och ändå var inte jag beredd på den effekt den skulle få på mig. Jag är alltid personen som insett att den dagen jag fick ensam vårdnad utan umgänge så stog jag ensam med barnen och hade allt ansvar och för mig va...

Undra hur många gånger jag har hört det uttrycket och visst stämmer det men det spelar ingen roll hur många år som går för såren rivs upp av minsta lilla känns det som. Vet inte varför jag alltid ska känna det som att en text, en sång eller vissa ord...

SKRÄCKBLANDAD FÖRTJUSNING   SÖNDAG 22 NOVEMBER 2020, 22:45 ...... som jag tar upp detta med bloggen igen efter drygt 3 år i tystnad. Varför - jag har saknat detta att ha mitt lilla place att skriva av mig utan att ...

Kod för att importera min blogg till Nouw: 6323869374

      Jag har alltid tyckt att jag har gjort det som varit bäst för barnen och att det är deras bästa som legat i första hand. Plötsligt så slog det mig att det är det jag gjort när de varit med men det som jag gjort mot mig själv när de låg och ...