Jag blir så himla frustrerad när jag ser att barn används som "vapen" mellan föräldrar som har separerat och att detta bara godtas av myndigheter att föräldrarna bråkar på en "sandlådenivå" om barnen. Det söks ensamvårdnad och att umgänge inte ska finnas men vad grundas det på i de flesta fallen? Jo att barnen blir de vuxnas vapen för att såra varandra och jag hatar när detta händer.

Jag minns när jag första gången kom till min advokat för att anlita honom. Han lyssnade på mej och vad jag hade att berätta om hur helvetet hade varit och vad barnen  hade varit med om. Då visste jag inte ens en tiondel mot vad jag vet idag men det räckte för mej för att jag skulle söka enamvårdnad utan umgänge. Jag visste inte redan då om jag skulle få tillbaka barnen levande. Han tittade på mej och sa: Detta kommer att bli en kamp för dej. Alltför många föräldrar använder barnen för att såra varandra och de hittar på saker som den andra har gjort. När de kommer som har skäl att ansöka om detta får de kämpa för att bevisa att det finns grunder för det deslker för.

Jag trodde vare sej på han eller de på mitt skyddade boende som sa att man just använder barnen för att såra den andra och att man skyller än det ena än det andra på den andra parten för att man skulle vinna. Jag förstod det inte då och jag förstår det inte nu för jag tycker att det är fel. Nu kan jag dock inte blunda för detta längre för det finns för många som finns runt mej som använder just denna taktiken och jag avskyr det lika mycket ändå.

Jag har många gånger haft dåligt samvete för att jag tar ifrån barnen deras biologiska ursprung men jag har gjort det för deras skull för att Smulan och Skruttan ber mej gång på gång att jag ska göra allt för att de inte ska behöva återvända till helvetet. Jag gör det för att de inte ska bli förstörda fysiskt och psykist och ändå har skuldkänslan infunnit sej. Vad är då felet på dessa föräldrar som gör det bara för egen vinningsskull och för att såra den andra? Tänker de inte på att det är barnet som blir mest lidande?

Är de lämpliga föräldrar när man ser mer till sin egen vinning och sin egen tillfredsställelse än på barnets rättigheter och behov. Mitt svar är nej! Jag har under hela resan tänkt att kan jag förklara detta beslut för barnen när de blir större och kan jag stå för detta beslut även senare i livet. Jag har tagit mina beslut med de normerna i tankarna och jag kan säja att jag känner idag att jag har gjort rätt och hoppas att jag känner så längre fram i livet också. Jag kan stå för mina beslut för jag har satt barnen och deras behov först och jag har inte pratat skit utan grundat allt på händelser från helvetet. Det ska jag minnas de dagar som samvetet och skuld kommer vandrande hand i hand.

PUSS från Häxansurtant   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  .....och påverkade en hel värld och ändå var inte jag beredd på den effekt den skulle få på mig. Jag är alltid personen som insett att den dagen jag fick ensam vårdnad utan umgänge så stog jag ensam med barnen och hade allt ansvar och för mig va...

Undra hur många gånger jag har hört det uttrycket och visst stämmer det men det spelar ingen roll hur många år som går för såren rivs upp av minsta lilla känns det som. Vet inte varför jag alltid ska känna det som att en text, en sång eller vissa ord...

SKRÄCKBLANDAD FÖRTJUSNING   SÖNDAG 22 NOVEMBER 2020, 22:45 ...... som jag tar upp detta med bloggen igen efter drygt 3 år i tystnad. Varför - jag har saknat detta att ha mitt lilla place att skriva av mig utan att ...

Kod för att importera min blogg till Nouw: 6323869374

      Jag har alltid tyckt att jag har gjort det som varit bäst för barnen och att det är deras bästa som legat i första hand. Plötsligt så slog det mig att det är det jag gjort när de varit med men det som jag gjort mot mig själv när de låg och ...