Jag kan bli så frustrerad när jag läser och hör diskussioner där det säjs att alla har samma värde och att alla har rätt till hjälp för att få ett värdigtliv. Det låter fint men jag anser att det inte är så som verkligheten ser ut. Kanske är det jag som har en snedvriden bild men tyvärr så tror jag inte att det är så utan att det är den krassa sanningen - politiska löften och teorin finns inte i verklgheten.

Det finns säkert lika många syner på vad just uttrycket människovärde betyder som det finns människor och jag skulle kunna göra en hel lista med vad det innefattar för mej. Jag kan sammanfatta det och i stora drag så innefattar människovärde för  att man blir sedd som en hel person och att alla är lika mycket värda, att man blir accepterad för de fel och brister som man har men även om man har ett handikapp eller andra svårigheter så ska man  hjälp som man har rätt till för att få ett så bra liv som möjligt. Jag anser att alla har rätt till ett bra och värdigt liv. Jag tycker också att i människovärde ligger detta att man inte ska behöva kriga tills all ork och energi är över för att man ska ha ett drägligt liv. Det ska inte vara att man behandlas olika beroende i vilket skikt man är i samhället. 

Det finns barnkonventinen och det finns riktlinjer men gång efter gång ser man att dettainte funkar. Det finns lagar men det visar sej att det blir olika straff och olika rubriceringar beroende på vart i landet man bor.Man läser i tidiningen flera gånger i veckan om olika personer med handikapp blir nekad den hjälp som de har rätt till men att de får avslag för att det inte finns pengar, även om orsaken säjs vara andra och är förtäckt.

Man ska orka vara en bra förälder samtidigt som man ska kämpa för att barnen ska få den hjälp som de behöver. Jag kämpade i flera månader för att mina barn skulle få börja på terapi och få hjälp. Jag kämpar gärna för mina barn men är det verkligen rätt att man ska få kämpa för hjälpen samtidigt som man försöker överleva, själv bearbeta det som man har varit med om och försöka få ordning i kaoset. Jag skulle kunna skriva en hel memoar om alla förklaringar som jag fick på varför inte barnen skulle få börja men jag vann efter mycket svett och tårar.

Djurplågeri på olika gårdar och lantbruk är något som kommer upp titt som tätt. Detta uppdagas ofta efter att det har kommit in en anmälan om vanvård och att de åker ut och tittar om detta stämmer. Nu kommer jag att låta väldigt provocerande men är det viktigare att de lever  bra än att barnen gör det? Jag tycker inte att någon levande varelse ska fara illa men det är så lätt för dem att ta det på allvar medans man läser och hör om dessa barn som räddas när det är så nära att de ska dö eller bli ännu allvarligare skadade än de redan har blivit. Varför agerar man inte lika snabbt och konkret när det gäller barn som far illa? Är inte människovärdet högre?

Under mina år i helvetet tog jag kontakt med Socialen ett flertal gånger. Jag förklarade våran situation så väl jag kunde eftersom detta alltid hände när han var på jobbet eller var ute och gjorde något annat. Jag fick alltid till svar av dem att detta var vi tvungen att reda upp för barnens skull och vi var ju ändå vuxna så de kunde inte hjälpa oss. Jag bad dem att ta barnen för att barnen skulle vara säkra och då berättade de åter en gång att det kunde de inte göra för de hade inga bevis. Hur många mammor ringer till dem och säjer att de ska omhänderta barnen för att de ska vara säkra? Jag tror att ingen mamma skulle göra det innan det är riktig kris. Jag hade en rädsla att de inte skulle överleva det och jag försökte rädda dem för jag visste att jag skulle aldrig kunna ta med dem om jag kom ifrån helvetet för han skulle aldrig tillåta det. Jag kämpade under så många år och ingen visade ens att de trodde på mej utan sa bara att det int var deras jobb och att de inget kunde göra. Är dålagar som skyddar djur och inte personer starkare eftersom man kan åka och kolla upp anmälningar?

Jag har gjort en anmälan till socialen på en kompis barn som for illa för att hon och mamman levde tillsammans med en man som inte behandlade dem bra och som inte var bra för dem. Jag kan erkänna att det är många tankar bakom en sådan anmälan och det är mycket mod som lades bakom det samtalet. Vad hände? Inget för socialen berättade bara för dem att denna hade kommit in och sedan var det slututrett från deras sida.

Det finns de som har handikappade barn och som kämpar så att all deras ork och linsludt försvinner för att barnen ska kunna ha det så bra som mäjligt. Vad är det då för människovärde man ser när man nekar dem denna hjälpen? Är det meningen att man ska driva föräldrar och barn så långt att det känns för dem att det bästa alternativet är att ta livet av sej för att man inte orkar kämpa mer. Har man sett till personen och människovärdet då?

Jag tycker att det ska vara humanare regler för alla levande varelser och jag tycker att man ska se till männsikovärdet inta bara prata om det. Alla har rätt till ett värdigt liv och alla har rätt till att känna sej älskade, trodda och att de accepteras för den som de är!

Har jag fel eller är det samhället och människosynen som råder där som det är fel på? Jag är inte rätt man att svara på det men jag vet att jag tänker inte ta samhällets sätt att bemöta och behandla människor på som mitt sätt för jag tyclr att det finns ett större människovärde än det som de visar att de anser. 

Jag önskar att fler vågade fundera och reagera och på det sättet skulle vi kunna få fram ett humanare samhälle där alla visste att de hade ett värde för den som de var! Jag hoppas för hoppet är det sista som lämnar en och jag vill inte behöva skämmas över att vara svensk och det svenska samhället!

PUSS och godnatt från Häxansurtant      

 

Kloker

12 mars 2011 04:35

Kommer att tänka på den anmälan som gjordes för att min dotter inte mådde bra, p.g.a att jag inte mådde bra, och att hela vår situation blev värre och värre... Och nu sitter vi här där vi är idag!
Och vad gjorde socialen? En kass misstolkning utav alltihop som på något vis vändes helt fel, trots att han som tog emot samtalet verkade ha förstått allt korrekt.

Det är verkligen så fruktansvärt mycket som gör en upprörd, både då det gäller en själv och andra. Och det hemska är att orken tryter med tiden, och den glöd man från början hade för att kämpa mot världens alla orättvisor, den får inte något syre, utan kvävs av de olika personer och myndigheter som ska hjälpa människor som befinner sig just i sådana här situationer.

Själv ser jag ett stort behov utav fler manliga socionomer. Men inte med hjälp utav att ge hela yrkeskåren högre lön, som det så ofta talas om då det handlar om att locka det motsatta könet till olika arbeten, för då det handlar om att arbeta med människor förtjänar man naturligtvis en skälig lön, men man måste ha hjärta och hjärna som överensstämmer med yrket. Det går inte att avlöna fram professionella och empatiska personer till yrken där det handlar om sympati, medkänsla och civilkurage. Det ligger djupare än pengar, men vart tar männen vägen? Saknar de just de där egenskaperna, eller av vilka skäl avstår män från att söka sig till de yrken som ofta baseras på en socionomexamen?

Beror det på lönen? Eller beror det på att de saknar de personliga och djupgående egenskaperna?

Är det p.g.a den dåliga lönen är det trist. Inte minst för att inkompetenta kvinnor accepterar just den delen.

Är det p.g.a bristande empati, ointresse för de områden som yrket handlar om eller yrkets "icke-status", då är det ännu värre. Då saknar män verkligen den där jävla staken som de säger sig ha mellan benen, och vi kvinnor kan stolta ta veken och stöpa ljus inför jul istället!!

http://blogg.passagen.se/klok.som.en.bok

ensammalejonmamman

12 mars 2011 19:26

Det var den anmälan som jag menade men vred och vände lite på! Jag ärfortfarande förbannad över de dubbla budskapen som jag fick men det var en man som tog emot den och som tolkade den så det var väll därför som allt blev fel!

Instämmer helt med det du skriver och önskar att vi kunde få tillbaka lite av den glöd vi hade när vi gjorde snör-gubbar! Jag vill ha en nu när jag flyttar som minne!

PUSS och en dag ska vi hitta glöden igen - hoppas och tror jag på!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  .....och påverkade en hel värld och ändå var inte jag beredd på den effekt den skulle få på mig. Jag är alltid personen som insett att den dagen jag fick ensam vårdnad utan umgänge så stog jag ensam med barnen och hade allt ansvar och för mig va...

Undra hur många gånger jag har hört det uttrycket och visst stämmer det men det spelar ingen roll hur många år som går för såren rivs upp av minsta lilla känns det som. Vet inte varför jag alltid ska känna det som att en text, en sång eller vissa ord...

SKRÄCKBLANDAD FÖRTJUSNING   SÖNDAG 22 NOVEMBER 2020, 22:45 ...... som jag tar upp detta med bloggen igen efter drygt 3 år i tystnad. Varför - jag har saknat detta att ha mitt lilla place att skriva av mig utan att ...

Kod för att importera min blogg till Nouw: 6323869374

      Jag har alltid tyckt att jag har gjort det som varit bäst för barnen och att det är deras bästa som legat i första hand. Plötsligt så slog det mig att det är det jag gjort när de varit med men det som jag gjort mot mig själv när de låg och ...