Jag är så trött så det finns inte ens namn för tröttheten för det känns som om jag ska rasa ihop bara jag tar ett steg. Jag satt här ikväll och funderade varför jag är så sjukligt trött när jag insåg att jag har tre små söta monster som har jullov från dagis och som kör i 110 hela dagen och har ljudnvå som säkert inte är accepterad om man skulle mäta den - kan man bli något annat än trött få? Näsat vecka ska de gå tre dagar på dagis och det är då som jag ska ha mitt jullov- kanske kan man skicka dem med en adresslapp till dagis så kan jag sova en hel dag hi hi hi!

Jag känner att min situation håller på att bli ohällbar för jag blir ledsen och irriterad över saker som jag egentligen vet om. För länge sedan var det en läkare som sa till mej att jag eventuellt inte skulle kunna återvända till ett arbetsliv pga de skador som jag fått efter misshandeln. Det kom som en chock och jag kunde inte ta det över huvudtaget just då. Nu har jag hört det flera gånger och jag känner att det inte är en nyhet men jag har svårt att ta det för jag vill inte acceptera att skadorna är så begränsande. Idag kom mitt nya sjukintyg och den nya läkaren har skrivit att det måste göras ytterligar undersökningar hos neurolog, hjärnskadeläkare och team och först efter det så kan man bedömma om jag kan återvända till ett arbetsliv men att det är mer troligt att det inte kommer att bli det. Hon hade använt finare ord men kontentan var den samma. Det är då som jag blir då förbannad och ledsen för det är ett livslångt lidande som Äcklet har vållat mej där det blivit skador som gör att jag inte kan leva ett normalt liv. Han kommer att ev få fängelse det vet man ju inte innan domen kommer men vad än hans straff blir så kommer jag att få dra med dessa skador för resten av mitt liv. Är det verkligen rättvist!!!!????

Vi lever under ständig rädsla och vårat nya liv gör att vi blir begränsade att träffa nya människor eftersom det inte är det lättaste att träffa någon och säja hej vill du bli min vän men vi kan inte gå hem till mej. Barnen kommer att leva med ärr från det han gjort och det vet jag inte hur det kommer att påverka dem i framtiden. OCH ALLT DETTA FÄR EN PERSONS VAL HÄR I LIVET! Jag känner att vi kämpar för att överleva medans han öever sitt liv som om inget hänt utan bildar en ny familj.

Smulan har varit pappa nu i några dagar och då berättar hon rakt upp och ner på morgonen att idag är jag pappa och det är bara för oss andra att acceptera. Dessa dagar är en mardröm och hela tiden måste man gå på en spindeltråd fr det behövs bara att man säjer till henne för argt så rasar hon och sedan mår hon skit i flera dagar. Dessa dagar slår hon oss andra, sparkas, berättar att vi är fula äckliga och att vi inte kan något. När jag säjer till henne att jag inte accepterar detta så säjer hon bara att så gjorde pappa mot oss. Jag var jätteorolig över detta när det började men BUP berättade att detta är hennes sätt att bearbeta och att man ska finnas där för henne och stötta men samtidigt sätta upp gränser som visar att jag inte accepterar att hon är så här. Det är ett ständigt övervägande. När dessa dagar som varierar avtar så har hon ett sådant behov av att höra att jag älskar henne och att hon är duktig och hon frågar konstant om jag tycker om henne. Om jag älskar henne. Och det är så hemst att se hur mycket hon har uppfattat av pappa trots att hon var så liten. Jag skulle bara vilja sudda bort dessa negativa minnen men gjorde jag det så inser jag att det inte skulle finnas några minnenkvar av honom för de har inga positiva. I början frågade jag dem ofta när de sa att pappa var dum mot dem jämt att han någon gång måste ha varit snäll mot dem. De tittade då på mej och sa att han aldrig hade varit det. Jag har nu slutat att fråga för jag inser det som BUP insåg för evigheter sedan att de har bara negativa minnen av honom.

Jag tänker på alla vaken nätter som jag haft med dem där de har berättat om allt det vidriga som han utsatt dem för, de har varit livrädda och de gånger som jag har fått säja att jag tycker att de sjunger fint för att han förbjöd dem från att sjunga och om de gjorde det iallafall så sa han att de sjöng fult. Alla gånger jag har fått uppmuntra dem där han har tryck ner dem så att de inte tycker att de kan något eller är duktiga. Jag tänker på allt som många har fått hjälpa barnen med och som började redan på mitt skyddade boende och som vi fortfarande jobbar med och jag blir så frustrerad över de sår och minnen som en person har gett och gjort mot oss men det är vi som kämpar nu och jag får se det positiva att vi kommer att bli en sammansvettsad familj som kommer att klara mycket i framtiden för att vi vet vad vi har klarat av bakåt.

Jag önskar bara så mycket att det inte behövde drabba fler det som har hänt oss men tyvärr så finns det många såna här män ute i samhället. Jag har bestämt mej för att jag tänker inte ens hata honom för han är inte värd en enda känsla från oss för det är han inte värd så det enda jag känner är förakt för det han har gjort men alla känslor dog när han misshandlade mej sista gången. För varje slag och spark så försvann de bara mer och mer och jag känner inget för honom bara förakt att man kan göra så här mot dem man lever med och som är sitt eget kött och blod!!

PUSS från Häxansurtant    

Här har jag gått i lugn och ro och undrat varför andra har sån panik över att det snart är jul - den kommer ju vare sej man har hunnit med allt eller inte. Sen idag så kom jag på att jag skulle göra ansjovisrullen som jag hittade ett recept på nätet på så sagt och gjort började jag med den och den skulle vara så lätt att göra. Jag började smälta smör och allt det och det bara flöt på tills jag upptäcker att jag har glömt å köpa ansjovis. Det var bara att klä på sej och sedan gå till affären i minus 18 grader. Sen hem igen och fortsätta.

Det som frustrerar mej mest är att de alltid får det att låta så enkelt i alla recept men när jag ska prova dem ja då skulle jag behöva vara en bläckfisk för mina armar vill inte räcka till och det blir bara krångel. Nu är den förbannade rullen iallafall klar jag luktar ansjovis och jag har ringt till pappsen och sagt att han får komma och hämta rullen som ser ut som något som katten spytt upp och det roade honom något enormt. När jag inte lika road säjer att det inte är ett dugg kul poängterar han att katter tycker om fisk och inte ens då blev det roligt. Tur att sillsalladen och köttet inte oxå krånglade (var beprövade recept) för då lovar jag att jag hade ätit pizza på julaftonen och tomten hade kommit till mej iallafall.

Imorgon ska jag slå in julklapparna och det är det tråkigaste jag vet att göra och hur jag än gör så blir det bara fult iallafall. Och inte har mina almanacker kommit heller som skulle vara julklappar till hela släkten så nu får vi se om tomten kommer fram med dem eller inte! Annars kan han ju få låna min kvast för den kommer fram överallt och det enda negativa är att man får stickor i häcken av dem men det får han stå ut med!

PUSS från Häxansurtant   

Jag måste bara få skriva av mej en fundering och säkert så retar det upp någon! I detta reklamfält som man kan se andras bloggar och reklam för dem så ser jag väldigt ofta att det står att man ska komma in på deras blogg för att det är den bästa! Okej tycker de att de har den bästa bloggen så får det stå för sej jag känner att ju mer se skryter och lovar dessto mindre nöjd och mindre innehåll är det. Det är dock inte det som är min fundering utan detta att de säjer åt läsarna att komma med saker som man vill läsa om och så ska de skriva om det. Och det är här som jag inte fattar varför de har en blogg för om andra ska bestämma vad de ska skriva. Är det bara för att det ska vara många läsare? Jag skriver hellre det som jag känner för och har få läsare än att folk ska säja vad de tycker att jag ska skriva om för då är det ju inte min blogg längre och det jag skriver blir ju inte personligt.

Jag startade denna blogg för att jag har levt under flera månader utan att kunna komma åt  mina dagböcker och den sitsen tänker jag inte sätta mej i igen. Sen så var tanken den att jag skulle kunna använda den till terapi och att jag skulle komma åt det vart jag än befann mej. Jag skulle aldrig fråga andra som jag inte ens känner vad jag ska skriva om för då kan man ju lika gärna göra en blogg där alla kan skriva tillsammans om det som är intressant. Känner mej som en gnällkärring men jag tycker vitsen med att ha en blogg försvinner om man gör så. Om jag kan hjälpa en människa att slippa helvetet jag hade med denna blogg så har det varit ett plus och jag skiter i om det bara är den personen som har läst den.

Jag tycker inte heller om denna reklam som säjer att de har den bästa bloggen och det finns något som passar alla så kom in du kommer inte att bli besviken. Jag har provat flera stycken av dessa men jag blev besviken och jag tycker att det var falsk marknadsföring. Kan jag få tillbaka de minuter som jag ägnade till att läsa dem då? Nu har jag slutat att läsa dessa och jag kan titta om det verkar vara något som intresserar mej men jag kommer aldrig mer att gå på den falska reklamen för jag tycker om de bloggar osm ger mej något och jag skiter i om människor som jag inte ens känner åt korv till frukost och efter det så satte de på sej ett par blåa byxor trots att de hade tänkt haft de röda. Och ja jag kände att jag slösade min tid eftersom jag ännu inte har hittat den bästa och den mest unika bloggen genom denna falska marknadsföring! Här har ni dock en blogg som ger mej något!

PUSS och godnatt från Häxansurtant   

Idag var det operation sista julklappen som körde igång och det var främst till Liten som tanken var. Jag har nämligen haft problem kring hennes julklapp för eftersom hon är minst av tre så finns redan det mesta och det känns dumt att köpa dubletter bara för att man ska köpa så nu är jag nöjd och till på köpet så fick jag 50 minuters promenad oxå i minus 14 grader så nu har jag röda och fina kinder och o´nt i ryggen. Jag fick iallafall tag på dem och det är bara så att jag vägrar gå ut imorgon eller närmare jul för då får man ju trängas med alla andra som oxå är ute i sista stunden.

Detta med julklappar är faktiskt på gott ochh ont för i vissa fall tror jag att de kan ställa till mer problem än vad de ger glädje. Min vän bor inte tillsammans med barnets pappa men de  brukar ändå hjälpa sonen att köpa julklappar så att han har något att ge den andra föräldern. Detta år hade pappan inte hjälpte pojken att köpa något till mamman så det var deppigt imorse när han kom på att vem skulle hjälpa honom nu att köpa julklappen till mamma så idag blev det för henne att åka och köpa sin egen julklapp och det är väll inget problem i sej men det tar ju ifrån barnet denna glädje att kunna ge föräldrarna något på julaftonen.

Jag tycker det är sorgligt att det finns människor som kallar sej föräldrar men som inte förstår att det är ett ansvar att vara förälder och att man inte blir det automatiskt för att man har varit med och gjort barn. Jag skulle kunna dra tusen exempel på rak arm när inte han som kallas pappa till mina barn har brustit i det men jag tänker inte göra det men för mej så är det konstigt att man klarar av att kalla sej själv för förälder när man inte tänker på barnens bästa utan sitt eget först. Och tyvärr så tycker jag att det verkar finnas för många som bara är föräldrar på pappret ute i samhället och det kommer jag att tycka tills motsatsen är bevisad men hoppet lever genom att jag vet att det finns vuxna som tar sitt föräldraansvar fastän det kostar! Tack för att ni ger mej hopp!

Puss från Häxansurtant   

Har ju redan stuckit ut hakan en del så jag kan ju slänga ur mej min nästa fundering också! Är det rätt att barn ska flytta mellan två hem när föräldrarna väljer att separera? Enligt mej så tycker jag inte att det är rätt för barnet känner sej inte hemma någonstans och sakerna som är barnets hos mamma finns inte när det är hos pappa! Man har på ett sätt när man bor hos den ena och på ett helt annat sätt när man kommer till den andra. Kanske är det inte heller samma regler som är på båda ställena utan att barnen måste ändra sej efter det oxå vart det befinner sej. Är detta rimliga krav att ställa på ett barn som inte valt att bli till eller har fått välja sina föräldrar? Jag tycker inte det och egentligen så tycker jag att det är föräldrarna som ska flytta till barnen för att ha dem inte tvärs om! Det är bara att tänka skulle jag som vuxen kunna leva under dessa förändringar och jag tror inte att många skulle svara ja och att de skulle må bra av det men det förväntas av barnen. Kan detta vara en av orsakerna till varför barn är osäkra och känner att de inte har ett hem och föräldrar som stöttar dem?

PUSS från Häxansurtant   

Idag gick jag och Liten till affären och hämtade ett paket från "tomten". Ni skulle ha sett minnen när hon sträckte fram den lilla avin och fick ett paket tillbaka. Hon skulle absolut bära det hela vägen hem fastän det var jättekrångligt men mammas hjälp var inte välkommen alls. Tur att jag bara hade henne med för annars så hade det nog blibit slagsmål om vem som skulle bära det. När vi kom hem hade de andra trollen kommit hem från terapin så då var det spännande att öppna påsen. Jag har under denna resa fått bevis på att det finns änglar men att de är människor till utseendet men jag vet inte hur jag skulle ha klarat detta utan dem.

När Smulan och Skruttan kom hem från terapin så syntes det direkt att det var en sådan dag då det hade varit jobbigt för dem och det dröjde inte länge innan allt drog igång. Smulan hon blir pappa och hon gör vad pappa har gjort mot henne. Inte allt och inte i samma utsträckning. Och jag är en mamma som inte vet hur hårt jag vågar gå fram med regler och sådant eftersom jag hela tiden har fått bygga upp dem från noll och verkligen visat att det inte blir bestraffningar om de spiller ut mjölken. Ikväll var de helt vilda och sparkade och slog Liten och då känner jag att när det inte hjälper med att jag säjer till dem gång på gång så måste jag visa att jag menar allvar. Så ikväll är första gången som de har fått somna själva i sängarna. Jag sitter här med dåligt samvete trots att jag vet att de inte kommer att dö av det och att det finns mängder av barn som somnar själv i sängen varje kväll men ändå så känner jag att det är jobbigt. Det är så svårt med att uppfostra dem för om man säjer till för mycket så sjunker de in mot den gamla rollen igen och om man inte visar någon gång att man har fått nog ja då får de svårt när de kommer ut i livet. Jag är inte en sån mamma som tilläter vad som helst men jag har i över ett år byggt upp förtroendet att jag aldrig ska slå dem lämna dem eller låta dem vara hungrig. Och det kommer jag att hålla men om man bara höjer rösten till dem så blir de rädda fortfarande.

Sen känner jag att det finns personer i min omgivning som bara suger ur mej energin och det är inte det lättaste att få bort dem när de inte förstår sättet man gör det på och jag hatar att såra människor men snart så kommer jag till en gräns där jag måste för att överleva själv!

Nu ska jag unna mej en kopp kaffe i lugn och ro!

Puss från Häxansurtant   

Efter att ha haft sjuka barn sedan i fredags och mer eller mindre ha umgåtts med dem 24 timmar per dygn så känner jag att det vare sej finns ork eller så vårst mycket tålamod kvar. Allt känns bara mest jobbigt för jag känner att jag är så beroende av att få vara ensam en liten stund på kvällen men det har inte ens blivit det så det börjar kännas. Jag får sortera bort saker hela tiden så när de väl är friska så kommer jag att få slita för att få undan allt som har fått vänta.

Såna här gånger blir jag ännu mer livrädd att det kommer att bli ett umgänge för han klarade inte av dem tidigare när vi var två och de var friska. När Skruttan och Liten var sjuk och jag hade jobbat natt så åkte han iväg och var otrogen och jag blev ensam hemma med alla barnen. Detta trots att han visste att vi eventuellt skulle in med Liten till sjukhus men skulle avvakta i 3 timmar. Jag hörde inget från honom och när det blev att Liten skulle till sjukhus så fick jag ta med mej alla barnen trots att det var läggdags. När han väl ringde var vi redan på sjukhuset och det var inget att han skulle komma och hämta de andra utan jag och grannen som hade följt med mej som hjälp fick ha två trötta tjejer plus Liten som låg i flera timmar för observation innan vi fick åka hem igen på natten och det fanns ingen hemma som hjälpte mej då heller. Jag vet att jag bara grinade efteråt. Och det är just detta utöver övergreppen på barnen som gör att jag blir livrädd att de ska behöva vara där utan mej som skyddar dem och bara med han som lika gärna kan lämna dem själva eller helt enkelt bara strunta i dem när de är trötta och griniga. Samtidigt kanske rädslan är bra för det kanske får mej att kämpa till 120 procent istället för 110 för jag vill ALDRIG MER att de ska utsättas för honom och det som han gör dem!

Nu ska här läsas sagor för 112 gången!

PUSS från Häxansurtant   

 Igår när jag var på luciafirande så hade Försäkringskassan ringt och lämnat ett meddelande att jag skulle kontakta dem i dag. Jag trodde att det var jätteviktigt eftersom hon sa att jag skulle ringa idag. Eftersom jag har skyddade uppgifter så har jag bara en person som tydligen jobbar på en speciell avdelning. Det är bara det att detta är min femte handläggare på 1,5 år så det känns som om jag även här får dra historian till min sjukskrivning gång på gång på gång och min förra tyckte jag var superenkel att ha med att göra men han fick sluta så det var så det var!

Idag när jag ringde efter att jag lämnat de friska barnen så ringde jag till henne och då visade det sej att hon bara hade ringt för att ha uppföljning och se om jag hade ett nytt sjukintyg eftersom det andra går ut nu den sista. Kände att jag blev lite irriterad för på telefonsvararen lät det som att det var jättebråttom att ringa upp men för henne kanske det var det för att hon skulle kunna skriva in det i sin journal över mej. Har lärt mej genom alla dessa turer att det är bättre att inte fundera utan bara rycka på axlarna och gå vidare och inte lägga energi på det för det hjälper mej inte ändå.

Idag har jag Smulan hemma eftersom hon hade feber igår och kändes varm imorse oxå så det var bara att engagera min stackars pappa till att passa henne medans jag gick med de andra. Hon bara satt i hans knä och såg hängig ut så min tanke var att vi skulle lägga oss en stund nu idag eftersom jag har sovit dåligt inatt för att jag har drömt massor och sedan legat och trängts med två barn i min säng (har en dubbelsäng men åndå ska de ligga och trängas med mej) men se bara morfar hade åkt ja då blev hon pigg. Så nu har vi kokat tomtegröt och målat lite, å lagt pärlplattor och jag vet inte allt. Samtidigt så känns det skönt att kunna ge henne lite egentid eftersom hon annars måste dela mej med 2 andra så det är inte bara negativt att ha sjuka barn det är mycket vad man själv gör det till!¨

Nu ska hon och jag sätta oss och titta på Rupert björn. Inte min favoritfilm precis men det är mysigt iallafall!¨

PUSS från Häxansurtant