Idag var vi till affären och sen vi sålde våran barnvagn som Plutten vuxit ur för länge sedan, så har det varit mycket prat om bebisar i magen eftersom hon som köpte vagnen hade just en bebis i sin mage som skulle titta ut om en månad. '

Idag stod vi i kön och skulle betala och det var två kassor öppna och mycket folk som stod där. Plötsligt hör jag Skruttan säja - Mamma titta han har en bebis i magen!

Min första tanke var gode gu låt henne ha sagt fel så det var en hon som det pratades om men inte då när jag vänder mej om så står där en man med en JÄTTEmage. Försöker vara en pedagogisk mamma och säjer lika pedagogiskt att killar har inte bebisar i magen.

Följdfrågan blir naturligtvis med en högre volym oxå - Men mamma, varför har han då en så stor mage om det inte är en bebis därinne.

Vad säjer man?!? Alla blickar känns som om de är riktade mot en och man vill bara ha en lucka att falla ner i samtidigt som man hör hur alla försöker att inte skratta. Då säjer kassörskan - Jag tror att alla är roade utom mamman!

Snacka om att bli räddad och så snabbt som jag plockade ner yoghurt och frukt har det nog aldrig gått tidigare med tre barn oxå men en sak är säker - nu kan jag skratta åt det men då var det inte lika roligt men som det heter av barn och fyllhundar får man höra sanningen och så är det nog!

............"bra karl reder sej själv" men när man som kvinna väljer att klara av saker som är "manliga" då är man inte duktig utan då är man feminist, med negativ betoning??!!!!!

Nu har jag gått och retat mej över detta uttryck medan jag lagat barnens vilostol och vårat matbord där ena bordsbenet höll på att lossna! Ingen skulle våga kalla mej feminist med negativ betoning men  ja jag är feminist för jag kommer aldrig låta någon man styra över mej eller se ner på mej för alla människor är lika värda vare sej vad de har för kön!

Och den turen kom till mej idag precis när jag behövde det och när jag känner att jag kräver så lite för att räkna det som tur så känner jag nästan att jag skäms för att det behövs så lite för att förgylla min dag.

Igår var jag till dagis och hämtade Skruttan som var sjuk. Jag hade fullt med saker som skulle och måste fixas igår men det var som det var sjukdom styr man inte över. Insåg dock i går kväll att detta inte skulle bli så lätt eftersom man är ensamstående med 3 barn och det inte går att dela på sej. Jag insåg att jag var tvungen att åka till Apoteket för att hämta min medicin som jag äter för min kroniska huvudvärk efter misshandeln.

Jag bad en stilla bön till väderguden att det skulle vara så varmt och att Skruttan skulle vara så pass frisk att jag kunde ta med henne till Apoteket. Väderguden hörde mej och tyckte att det var dags att jag skulle få som jag ville så jag kunde hämta min medicin och slipper bli liggande med huvudvärken. Att jag mötte Smulan som skulle på utflykt med dagis och att Plutten blev ledsen när vi kom cyklande förbi det gick att stå ut med eftersom jag ´ännu en gång har klarat en motgång som ensamstående mamma. Och för varje gång som jag klarar av en ny situation blir jag glad - för varje gång så har jag besegrat ett av Hans att jag inte klarar något. Har många gånger kvar men för varje gång är det en gång mindre kvar!  

När jag lämnar barnen på dagis så tänker jag varje dag att jag ska få såååååååååååååååå mycket gjort! När det sedan är dags att hämta barnen så har jag fått sååååååååå lite gjort av allt det jag hade planerat in.

Idag känns det som om jag har hunnit med en sak som jag egentligen inte förstår varför jag ens gjorde - jag har sorterat bland barnens filmer och lägt rätt film i rätt fodral. Å i mitt stilla sinne så vet jag att de bara kommer att komma hem så är det kaos igen i skåpet.

Igår när jag kom till dagis så fick jag gå in till rektorn (kände mej jätteliten igen) för att hon ville prata med mej och nu i efterhand kan jag försvånas över att jag inte tänkte att vad har barnen gjort utan min första tanke var att det hade blivit något fel med räkningen. Väl där visade det sej dock att inget stämde min post kom helt enkelt inte fram utan den blev tillbakaskickad från dem som vidarebefödrar min post. Så min skräck var igår att nu var inte mina och barnens uppgifter skyddade mer trots att det är beviljat detta år ut och att jag sedan måste få det beviljat igen. Idag tog jag dock kontakt med dem som sköter detta och det visade sej att det var dagis som hade gjort något fel på sättet de skrev eller skickade så nu känner jag mej lugn igen men ännu en gång förbannad över att en person har orsakat mej allt krångel och elände för att Han valde att handla som han gjorde.

Nu ska jag gå å hämta barnen på dagis (jag vet att det inte heter så längre men i min hjärna gör det fortfarande det) å se om Smulan fortfarande är sur över att hon inte fick följa med de större barnen idag på äventyr.

Lova mej att du alltid minns

att du är modigare än du tror att du är

starkare än du verkar vara

och smartare än du tror

Christopher Robin till Nalle Puh

För ett tag sedan gjorde jag ett IQ-test hos en special-psykolog för att det skulle kunna fastställa om hjärnskadorna var från misshandeln. Detta visade att jag låg högre än det normala för  min ålder men idag så undrar jag om det var sanningen.

Imorse skulle jag iväg och lämna igen böcker på biblioteket men jag kände att jag inte orkade detta för att det var så många måsten iallafall så jag gick ut på nätet och lånade om dessa. Sen kom jag på att nu skulle jag ringa och boka den där klipp-tiden som jag har tänkt att göra i en evighet men hela tiden skjutit upp. Det visade sej då att de hade fått ett återbud idag på eftermiddagen så den tog jag så hinner jag inte ångra mej eftersom jag befinner mej i det läget att håret hela tiden är i en hästsvans men jag vill inte ha det kort.

Nu till summan av ekvationen som jag inte får ihop. När jag är hos frissan så ser jag biblioteket men ändå så orkar jag inte gå dit. Jag vet inte vad detta beror på och därför får jag börja ifrågasätta att jag ska vara klokare än andra. Eller så är det helt enkelt så att jag är så klok att jag räknat ut hur många extra steg jag måste ta för att lämna tillbaka böckerna och hur mycket de väger och att jag inte har energin till det. 

Inatt ville verkligen inte John Blund komma till mej så idag sitter jag och känner mej hur seg som helst!

Det hela började med att grannen mitt i natten började spika upp tavlor! Jag hade precis slumrat till så detta var ett ljud som hördes långt bort och på en gång så kopplade min hjärna ihop detta med hur den hade upplevt att slagen lät när jag blev misshandlad. Vaknade med panik och innan jag hade vaknat helt så trodde jag att Han hade hittat oss å att jag än en gång hade blivit slagen.

Nu idag kan jag vara mer rationell och förstå att det min hjärna och min kropp under så många år har gjort allt för att förneka börjar komma upp genom förhör, terapi så nu när den tilläts att minnas och min mun tillåts att tala så kommer mer och mer saker upp till ytan. Är livrädd för jag tror att jag i dag kanske minns en tiondel och det räcker för att jag ska vara livrädd. Vad händer då när resten kommer upp till ytan? Kommer jag bara att rasa samman som ett hus som inte står på rätt grund?

Hur ska jag våga möta honom i en rättegång? Sitta ansikte mot ansikte och berätta om all´t det vidriga som jag och barnen varit utsatta för och som jag vet var den största hemligheten när jag levde ihop med Honom? Ingen skulle tro mej om jag berättade och nu ska jag göra det! Dessa saker var förenliga med att jag skulle dö om jag berättade!

Hur kunde mitt liv bli så här?

Jag har som ensamstående mamma utan partner lyckats få utökning av familjen med ännu ett barn! Han är tyst och skriker inte efter uppmärksamhet. Han krävde 15 minuters bad när han anlände och sen så kräver han 5 minuter varje dag och en ljus plats i hemmet. Kanske växer hans hår om vi tillägnar honom en extra tanke ibland och hans namn är Herbert

Min Skrutta bestämde igår att vi skulle köpa honom när vi var på affären så nu har vi badat honom precis som instruktionen var. Tydligen ska det komma gräs som hår på honom efter x antal dagar men Skruttan hade en förhoppning att det skulle komma på en gång så var 5 minut tar hon en tur till fönstret men konstaterat lika ledset varje gång att det inte har kommit ÄN. 5 minuter återvänder hon med samma förhoppning och blir lika besviken. Jag skulle oxå vilja ha den delen av barnasinnet kvar att man tror att allt kan förändras så fort. Nu har Smulan kommit hem igen efter sin "semesterhelg" så nu kommer det vara två som försöker få håret att växa och ha som uppgift att skydda den från Pluttens hårda tag.

Namnet som han fick kommer från sommarens skräck för flugor. Jag gillar nästan alla djur men flugor hör till en av dem jag inte gillar för att de är så irriterande men under sommaren när det alltid finns flugor så funkar det inte att ha barn som skriker bara de ser en fluga. Sagt och gjort var jag tvungen som vuxen att lösa den situationen. Jag sa att eftersom vi inte har något husdjur än så kunde vi ju se dem som vårat husdjur. Detta möttes av jubel över att få ett djur här hemma. Lyckan var kort för Skruttan kom på att husdjur de har namn och det första hon kom på var Herbert. Sagt och gjort alla flugor fick heta Herbert för då var de husdjur i barnens värld och därför var det helt naturligt för dem att även denna som kom in i vårt hem ska heta likadant. 

Vi får se om det hinner bli något "hår" innan någon av dem har kramat den för mycket men godnattpuss fick den innan de la sej ikväll.