För en smärre evighet sen känns det som gick jag och köpte Lucialinnen för att jag skulle slippa vara ute i sista sekund med detta men vem var det som satt och sydde upp och strök dem ikväll??? Jo jag och jag känner mej själv för väl för jag visste att jag skulle göra det i sista sekunden - det var mer det att jag hoppades att jag kunde ändra mej men inte då. Jag har flera gånger sagt på halvskoj att jag jobbar bäst under press när jag står och fixar det sista till kalaset fem minuter innan folket ska komma. Det är nog trots allt en sanning att jag jobbar effektivast då. Sen satt jag här och svor lite för att det jag satt och sydde upp idag för att det ska användas en kort stund imorgon ska läggas ner nästa år men jag får tänka som en kompis sa att det är mammans lott att göra detta. Tur bara att det inte var pappans lott för då skulle det nog aldrig bli klart har jag en svag känsla av - fastän att jag vet att det finns pappor som engagerar sej.

Skruttan satt och tittade på barnprogram igår och det handlade om en kille som brände sej och handen blev helt svart efteråt. Det var inget hon kommenterade efteråt och jag hade tom glömt det till idag när vi satt och åt och hon tittade ut och utanför gick det en färgad man, väldigt färgad varpå hon säjer: Titta mamma! Han har brönt hela sej eftersom han är så svart.

Vad säjer man efter det??? Fick förklara att det finns människor med olika hudfärg och då tittarhon på mej och säjer: Men mamma det vet jag redan men han hade bränt sej och blivit svart DET ÄR SÅ!

Jag har skrattat gott åt det efteråt för i hennes huvud så var det verkligen så som på barnprogrammet och jag hade kunnat diskutera det tills jag blev hes men det hade inte spelat någon roll för det hade barnprogrammet lärt henne.

Imorgon ska de gå Luciatåg och det ska bli gulligt att se de där små-pluttarna gå där och sjunga. Tyvärr är det ju lite jobb innan men jag kan ju njuta av att jag slipper sätta på dem kläderna innan utan bara får gå och titta på dem när de går och är söta.

Nu ska jag sätta mej och fundera på Skruttans fråga till mej idag för jag har lovat att jag ska svara henne imorgon och det är inte en lätt fråga. Hon är ju kär i en kille på dagis som målade en teckning till henne för att han älskade henne. Hon har även gjort en glitterteckning tillbaka. Det är en väldig massa frågor om han är på dagis när hon kommer dit och allt som har med kärlek att göra men idag kom frågan som jag trodde skulle komma först om flera år nämligen vad som gjorde att jag blev kär i hennes pappa. Det är så hemskt för det har hänt så mycket negativt och jobbigt att jag inte vet vad jag blev kär i. Jag känner efter alla dessa år att jag inte ens vet vem jag har levt med för jag tror inte att jag känner Hans rätta sidor, eller de fick jag se den sista kvällen när Han misshandlade mej sista gången, men det känns som om Han har så många sidor så jag vet inte vem Han är alls. Han är 100 personer i mitt huvud och ingen av dem påminner om de andra. Jag ska komma på ett svar men det är inte lätt för hon är fyra år så jag vet inte vad jag ska svara. Har jag tur så har hon glömt det till imorgon men jag tvivlar på det för hon är en tänkare och hon funderar och har minne!

PUSS från en grubblande Häxansurtant    

Är namnet på boken som jag just nu håller på å läser för att komma vidare i min bearbetning och den gav mej idag ett "slag i magen" men samtidigt en slags befrielse. Den beskrev bla en lista som man använder för att kartlägga personlighetsdrag hos en psykopat och där var bla att han är talför, ytligt charmerande, egocentrisk och har en förhöjd självuppfattning, söker spänning och att han lätt blir uttråkad. Många av dessa drag som psykopaterna har kan tolkas som positiva egenskaper och att det därför kan dröja länge innan ett offer inser hur brutalt utnyttjad hon är och hur länge det har pågått.

Jag kände att detta var på ett sätt en befrielse för mej att läsa för hur många gånger har inte jag tänkt detta att jag borde ha märkt det tidigare och jag fattar inte hur jag inte kunde märka hur utnyttjad jag har blivit under hela tiden. Just detta när jag satt och hade ett samtal på boendet och jag inser att jag och barnen hela tiden har varit brickor i Hans spel och när vi inte passade in, eller jag kanske jag ska säja, så var det bara för Honom att göra sej av med oss. Jag ser ju att Han har haft en färdig plan från dag ett men jag upptäckte den inte förän jag var därifrån.

Detta med talför är något som jag har en åsikt om för Han kunde vara talförd när det passade Honom och det som det skulle leda till. Jag vet när jag i början skulle lämna Honom så skulle Han antingen ta livet av sej eller så skulle Han ge upp allt för utan mej så fanns det ju ingen orsak för Honom att leva. Något som jag har funderat över en hel del och som kändes väldigt fel när Han sa var detta att Han älskade mej mer än sitt eget barn. Fastän jag inte hade barn själv då så kändes det som att jag reagerade så fruktansvärt på detta och funderade över det i väldigt lång tid. Det sades i ett sammanhang där jag hade sagt att jag inte orkade med allt detta och då följdes mitt göra-slut-prat av denna kommentar. Nu när jag har egna barn så känner jag att jag inte skulle kunna jämföra kärleken till barnen med kärleken som man har till en partner för det är på helt olika plan men det kändes fel redan då och jag förstår inte varför jag inte kommenterade det då.

Jag känner att hos Honom har det aldrig funnits några känslor för mej och barnen utan det har varit Hans känslor som har styrt för att komma fram till ett resultat som Han var nöjd med. Vi skulle aldrig vara en del  av det resultatet. Jag ser nu att varje kvinna som Han har haft har varit i ett syfte. Antingen för att det skulle fixas något och Han behövde pengar till detta eller så för att höja sin egen status. Det ska verkligen pratas om att man ska ha barn, att man har köpt ny bil, att man byggt ut, att man vunnit pengar och jag vet inte allt. Jag har dämpat detta mycket genom att vela vänta med att berätta att jag var gravid. Han pratade aldrig om att vi hade köpt något eller gjort något utan det var alltid Han som hade köpt. När jag kommenterade detta fick jag flera slag men jag fick även en utskällning att jag var som alla andra för de hade oxå reagerat och sagt åt Honom det men det var inte så tvunget att man skulle säja att det var vi. Idag förstår jag ju att det var för att Han skulle stiga i status inte vi.

När jag däremot sa mina barn (har kommit på i efterhand att jag aldrig sagt våra för det kändes verkligen som att det bara var mina för jag hade hela ansvaret) ja då fick jag både det ena och det andra slängt på mej både fysiskt och psykist, Efteråt har jag reagerat på att allt som inte var något värt det stod i mitt namn medans det som det fanns ett värde och pengar det stod på Honom.

Det är lätt att vara efterklok men jag har lovat mej själv att jag aldrig mer ska gå i denna fälla vare sej när det gäller mej eller barnen. Nu ska här läsas lite mer så det lär bli fler såna här inlägg!

Puss från Häxansurtant   

Nu är jag lugn och fin som en filbunke - not men jag är så pass lugn att jag kan skriva av mej. Det som är så frustrerande är beslut som har tagit för månader sedan men som jag blir påmind om med jämna mellanrum av mina barn.

Igår kväll kunde inte Skruttan sova och hon var orolig och skyllde på att hon var törstig, att hon var tvungen att smörja benen för det kliade och jag vet inte allt. Till slut så sa jag till henne att hon var tvungen att berätta vad det egentligen var för annars så skulle jag inte kunna hjälpa henne. Hon tittade då på mej med ledsna "hundögon" och sa att pappa fanns i hennes huvud igen och allt som han har gjort mot dem. Hon ville inte berätta specifikt vad det var hon tänkte på för händelser men det behövs inte för jag har hört om dem i över ett års tid. Jag och andra har funnit oss i att sitta i flera polisförhör men det har lett till nerläggningar av utredningar för att inte hon har klarat att berätta det hemska för vilt främmande människor. Hon var tre när hon berättade om en specifik misshandel mot henne men det verkar som att den läggs ner i allafall. Hon har haft det svårt att prata för att Äcklet (jag säjer inte öknamnet på honom så barnen hör) hela tiden har tryckt ner och förnedrat henne genom att säja till mej över hennes huvud att han inte förstår vad hon säjer. När hon kom till de senaste polisförhören sa hon när hon kom hem att jag kan inte berätta för dem för de förstår inte vad jag säjer. Ingen hade förklarat ens för henne att när man berättar något så spinner de vidare på det för att förstå och få ut mer detaljer utan hon tog det som att de inte förstod vad hon sa.

Jag känner mej så frustrerad över att det inte tas tag i allt fast det finns bevis och myndigheter har gjort anmälningar. Sammanlagt är det 6 st anmälningar som kommit in från olika instanser som BUP, socialen och flera. Dagis har larmat om vad barnen har sagt men det kommer inte framåt iallafall. Inatt har Skruttan varit jätteorolig och vaknat flera gånger och bara gråtit och det är då som jag blir så frustrerad över att jag ska kämpa och stå ut med att inget händer. Äcklet som gjort allt detta mot oss han bara går och "sprätter" och tror att det man inte erkänner ens för sej själv det har aldrig hänt. Alla vi som befinner oss i barnens närhet får ta vårat sunda förnuft och det jag kan fråga BUP om hur vi ska bemöta dem och försöka hjälpa dem så mycket vi kan. Ibland är det bara så övermäktigt att hela tiden behöva kämpa och stå upp både för sej själv och barnen och hela tiden bli nertryckt.

Jag känner ibland som om alla bara vill blunda för att det blir så mycket jobb om man börjar nysta i det och att man inte vill se att det för att det inte passar in i det fina samhället som Sverige vill att det ska var och jag bara undrar hur många fler det är än vi som blir behandlad lika som mej!!!!

Puss från Häxansurtant    

är det som jag ska prata om idag. När jag började min resa med olika myndigheter så sa person efter person som jag mötte att Han var en psykopat men jag klarade inte av att smälta den tanken då. För mej var psykopater dessa som gick in och sköt ner alla på en skola - såna saker skulle man göra för att vara psykopat i mina ögon.

Ju mer och mer jag fick höra detta dessto mer smälte tanken hos mej. Jag fick beskrivningar av vad psykopatiska drag var och ju mer jag fick veta dessto mer förstod jag att Han var det. En person som jag träffade på mitt boende sa till mej "Vill du att jag ska berätta hur han som du levde med var?". Min tanke var bara Lycka till! och upp rabblade hon olika drag som dessa män har och efteråt kände jag bara hur munnen hängde och jag tänkte "har vi levt med samma man?".

Jag inser att männen som slår och misshandlar sin partner och barnen är "stöpta i samma form" och för att kunna bearbeta det jag varit med om känner jag att jag måste få mer kunskap, få något att greppa så jag har lånat böcker bara för att se att jag inte är ensam om denna behandling och för att få en förståelse och kunna lägga mitt livs pussel.

Nu ska jag börja läsa en bok som heter Psykopatens grepp och där blev jag rädd bara av att läsa på baksidan för varför finns det så lite upplysningar om dessa män och relationer? Så här står det på baksidan av boken:

Psykopaten finns överallt. Risken att möta en psykopat är ganska stor. Amerikanska undersökningar visar att 8 procent av höga chefer har psykopatiska drag. 10-15 procent av skadinaviska män är våldsamma mot sin partner.

Han (få kvinnor utvecklar psykopatiska drag) finns på jobbet, bland grannar, vänner och i familjen. Många kvinnor lever med en psykopat. Det flesta stannar kvar i förhållandet och väntar på en bättring. Men det är en livsfarlig strategi."

Hur många gånger har inte jag tänkt att det inte kunde bli värre eller att det skulle bli bättre när vi fick barn, när de blev större, om jag gjorde som Han sa. Jag kan göra listan hur lång som helst och om jag fick en krona för alla om jag har tänkt i det sammanhanget så skulle jag vara miljonär idag.

Nu ska Häxansurtant hoppa upp på kvasten och åka till terapin lättad över att ha kommit på vad vi ska prata om. PUSS   

När jag hörde henne berätta om detta med Facebook å hur sur han blev så väcktes ett minne från mitt förra liv innan Äcklet.

Pojkvännen som jag kallade Plumsen hade varit på en fest och var packad när han kom hem och han skulle upp och jobba dagen efter. Han och jag brukade driva med varandra och båda tyckte att det var kul. Jag kom på när han hade slocknat på soffan att jag skulle måla hanstånaglar med rött nagellack. Det tog en evighet att måla dem kan jag berätta för jag var ju tvungen att hålla mej för skratt och vackert blev det inte heller.

Morgonen kom och en bakfull Plumsen vaknade och såg att han redan var sen varpå han slet åt sej kläderna och gjorde sej iordning. Jag låg i sängen och försökte hålla mej för skratt och vara så vanlig som möjligt. När han hade kommit utanför dörren så brast allt och jag skrattade så jag fick kramp i magen.

20 min senare kom ett mess från hans jobbarkompis "Tack! Vi fick oss ett gott skratt!" och då kände jag att min dag var gjord. Efter ca 1 timme kom ett från  Plumsen och jag minns fortfarande orden "Det blir hämd! Älskar dej ändå. Puss. och köp hem aceton" Än idag kan jag känna mej nöjd över mitt hyss men som alla andra roliga minnen från tiden innan hade jag förträngt detta. Jag kan avslöja att hämnden lyckades långt senare för jag var på min vakt i många veckor och månader och genomskådade många försök!

Puss från Häxansurtant

En kompis till mej ringde och frågade om jag visste någon som hade ett rum att hyra ut i några dagar så hennes kille hann lugna ner sej. Och det var inte roligt men historian bakom tycker jag var jätterolig.

Igår när han hade kommit hem från jobbet så sa han att han hade ont i magen och sedan hade han suttit och rapat och fist hela kvällen och klagat över magen. Till slut så orkade hon inte höra han utan hade satt sej vid datorn i ett annat rum. Hon hade gått ut på Facebook och skrivit på status att hon var så trött på ............. och hans fisande, rapande och klag över magen. Hon tyckte inte att detta gjorde så mycket då men idag när han kom till jobbet så visste typ alla på jobbet detta. Så nu var han sur på henne och hon förklarade att inte alla kunde se vad hon skrev där utan bara hennes vänner. Det var bara det att när hon nu gick in och tittade på inställningar så var det även vänners vänner. Jag skrattade så jag kunde inte få fram ett ord och det mest roliga i det hela är att det är så typiskt henne och att jag känner igen mej själv för detta är en sak som jag skulle ha kunnat gjort!

PUSS från en skrattande Häxansurtant

Detta är en sång som berör mej och känns som om den beskriver mycket som hänt och känns för mej! Tryck på "gubben" så får ni höra om mitt liv fast det visst inte han när han sjöng den

Idag när vi skulle gå till dagis så visade termometern -17. Igår var det däremot bara -4 och då pratade jag med en av fröknarna hur vissa föräldrar gör med sina barn när det verkligen är kallt ute (som -20) för igår när det var "relativt varmt" då satte de på barnen extra tröja, overall och sedan 3 filtar i vagnen över barnet som egentligen är för stor för vagnen men det var kallt så därför var det tvunget att åka vagn. Tyvärr fick jag inte se idag hur många filtar det var men men jag överlever nog ändå!

Imorse fick jag bekräftelse på att jag har "uppfostrat mina barn fel". Jag berömde dem och sa att vilka stora och duktiga tjejer jag har fått som klarar så mycket själv. Då tittar Skruttan på mej och säjer: Ja mamma! Nu är det bara du här hemma som inte klarar något!

Tack för den gumman den ska jag minnas och komma ihåg. Så nu får jag ändra uppfostringsmetod    till vilken vet jag inte för jag tycker ju om när de är självständiga så jag får nog finna mej i kommentarerna som följer!

Jag har jätteroligt åt en bekant kan jag erkänna. Hennes mobil skickar mess av sej själv och blandar meddelandena med varann så det blir bara en enda röra. Jag tycker att det är rätt roande eftersom jag känner igen meddelanden som hon skickat till mej tidigare och sedan kommer det en del av ett annat. Lättroad!

Jag skulle vilja se vad som händer om ett av dessa som kommer till mej annars skulle hamna hos hennes pojkvän för det finns mycket gnäll på honom i meddelandena. Antingen så tar han åt sej eller så gör han inte det och blir sur! Tänk hur tekniken kan vara och jag  har sagt det tidigare och jag säjer det igen det var bättre förr när telefonerna var till för att ringa på. Fast när jag tänker efter så är sms bra när man har småbarn och inte hinner prata i telefonen utan bara kan skicka det man vill utan att behöva vara trevlig oxå   . Är man Häxansurtant så uppskattar man sånt!

Idag är det åter dags för min terapi och jag känner mej bara frustrerad inför den. Jag var verkligen negativ till att jag skulle gå på terapi så för att "lura in mej" kallade min terapeut det för samtal. Sagt och gjort så gick jag i fällan och en dag så sa hon att antingen fick vi avsluta eller så fick vi lägga över det på terapi för att under samtalen kom vi närmare och närmare terapi iallafall. Jag var ju tvungen att erkänna, även om det satt långt inne att jag mådde bra av detta så vi skulle köra på terapi (vad skillnaden är vet jag egentligen inte för att det känns ungefär lika). Dealen var dock att jag skulle bestämma vad vi skulle prata om och idag vet jag inte ett dugg vad jag vill eller orkar prata om. Det är snart juluppehåll så det känns menlöst att börja med något nytt  och det vi redan pratat om vill jag inte heller prata om. Jag tror att jag ska säja att vi kan prata om henne idag istället! Vilken snille-idé jag fick fast jag vet ju redan nu att det kommer inte hon att gå med på. Min socialtant köpte det en gång iallafall fastän hon fick mej att börja prata om mitt till slut iallafall men ibland blir jag så less att prata om det som har varit för jag vill bara radera ut det men det går inte jag vet så det är nog bara att kämpa på!

Nu ska jag unna mej en kopp kaffe iallafall innan jag ska slita mitt hår och komma på vad jag vill terapeuta om idag!

PUSS från Häxansurtant   

(Tänk vad en utdragen tand kan orsaka jag kände mej ju inte som en häxa innan)