.........................och som bonus så fick en insikt att det inte var mitt fel på något sätt, något av det som hände! Och det värsta är att jag vet inte om jag är glad eller ledsen över denna insikten för jag känner mej så kluven men jag vet en sak i alla fall och det är att den gjorde ont och kommer att göra ont länge för idag så såg jag så tydligt mönstret i hur det har spelats för att jag skulle få dålitgt samveta, lägga skulden på mej själv och stanna kvar i Helvetet!

Jag skulle maila över de minnen som jag plockat fram från mitt "hjärn-arkiv" till min psykolog idag och eftersom jag är en sådan tidsoptimist så satt jag här i sista stunden och renskrev alla minnen från mina handskrivna papper till datorn! Det kändes som att hjärnan kokade och det var jättejobbigt men nu i efterhand så känns det som att det var en mening med detta för jag såg ett mönster som jag aldrig tidigare sett när jag gått på terapi eller haft minnen som dykt upp! Jag kunde se ett mönster i hans beteende men det som jag såg tydligast var ett mönster i hans sätt att lägga fram saker men sedan hur det blev när det kom till mej så att jag la skulden totalt på mej! Allt var mitt fel för hade jag inte gjort si eller så hade han inte sagt det till mej, eller så hade han inte slagit mej! Inte en endaste gång tänkte jag att jag hade gjort så att något blev bättre! VARFÖR? Jo, för att jag var nertryckt och tyckte att jag var inget värd! Jag hade accepterat den synen som han ville att jag skulle ha på mej själv ~ att jag bar skulden till allt och att jag var värdelös! Idag kan jag ju se att jag var den starkaste av oss! Jag bar verkligen allt ansvar och försökte väga upp allt så att barnen skulle slippa se, vara med och bli bestraffade. Jag försökte få reaktionerna innan det skulle vara fler än nödvändigt som var med tex om det skulle vara kalas eller att vi bara skulle få främmande!

Det som känns så hemskt är att det tar så här lång tid innan jag inser mönstret och innan jag ser att det var så här! Jag har sett det förut men jag har inte förstått det på samma sätt! Det är först nu som jag insåg det så här tydligt och som "pusselbiten" föll på sin plats! Det gör så ont att jag har gjort det här mot mej, att jag har tillåtit det samtidigt så känner jag att nu kan jag vara mer förlåtande mot mej själv! Jag kan förstå och förlåta mej själv för att jag inte förstod allt som hände hemma och som barnen utsattes för! Hur skulle jag kunna förstå det när jag inte ens förstod helt och hållet vad det var som hände! Det är som de säjer att när man utsätts tillräckligt länge för ett trauma så förstår man tillslut inte att det är det som händer utan det blir bara ens vardag! När jag accepterade första slaget så accepterade jag ju att han slog mej så hu skulle jag säja nej til det andra slaget och hur skulle jag efter det kunna säja nej till det tredje...................................... de blir en ond cirkel och till slut är slagen så många att man kan inte räkna dem längre! Det som en gång var ett blåmärke på kroppen har förvandlats till mängder av blåmärken det är bara det att de har olika färger och olika storlekar för de kommer inte från samma tillfälle och de fylls hela tiden på!

Hade det varit lättare att erkänna det som hände om de hade suttit så att alla sett dem ~ jag tror inte det för det var i mitt huvud frågeteckena satt och det var där det satt att det var mitt fel ingen annanstans! Det är bara att se att det tog år att lägga pusselbiten att skulden inte var min och för det behövdes det att jag skulle "tvinga" fram minnen, skriva dem för hand och sedan skriva in dem på datorn på en och samma dag minnen som jag tvingat fram under nästan 2 veckor! Är inte det sjukt så vet jag inte men det visar för mej hur hjärntvättad man är och jag hoppas att någon annan slipper bli så hjärntvättad och kan komma ifrån helvetet fortare än mej! OM jag bara kan hjälpa någon så är jag nöjd för ingen förtjänar att leva som vi gjorde........................................... Ingen förtjänar att ta på sej skulden för någon annans beteende för vi är alla ansvariga för våra egna handlingar hur det än är!!!!!!

  KRAMAR    

Krama mej mycket när jag är liten ~

så blir jag en som kan krama och sprida kärlek när jag blir stor!

Krama mej                                                                                                                                                                                                                                                        

Krama mej ofta så blir jag glad och trygg,

låt mej känna mej älskad även om jag varit stygg.

Stå fast, ni som är vuxna, trots min prövning och test, 

för även om jag klagar, är ni ändå bäst.

Visa mej i handling vad respekt är för någonting,

lär mej se det vackra i världen runt omkring.

Tala om att jag duger precis som jag är,

och låt mej höra ofta att jag är er väldigt kär

Låt vårt hem vara ett ställe där tolerens och kärlek bor,

och kom ihåg att man kan leka även om man blivit stor! / okänd 

Jag önskar att alla föräldrar förstod att det som de ger till barnen i tid och kärlek har de tillbaka i massor! Jag önskar att alla barn skulle växa upp i hem där de fick känna se trygga och älskade och att de fick känna att de var accepterade och fick utvecklas precis som de är.............. tyvärr så vet jag av egen erfarenhet att det inte är så! Jag tycker att det borde vara en rättighet alla barn har att växa upp och känna sej trygg i sitt eget hem men så länge som inte de som styr vågar agera och så inte fler vågar reagera och se som lever här att det förekommer misshandel av barn i hemmen och att det finns barn som varje dag går med blåmärken på kroppen som orsakts av föräldrar, som varje dag är rädda i sitt eget hem där de borde känna sej tryggare än någon annanstans ~ så länge kommer heller inget att förändras .......................................... Hur länge till ska det blundas för det som händer runt oss? 

  KRAMAR