Ibland så undrar jag varför sakerna aldrig tar slut, varför jag inte bara kan få glömma och gå vidare för när jag är på väg att ta steget att komma ytterligare en bit längre bort så kommer ytterligare en sak som påminner mej om det som varit, eller river upp såren igen men idag hände nog den värsta händelsen under hela denna resa för marken försvann under mina fötter, det kändes som att allt stannade och jag blev helt stel och ändå så fortsatte allt bara som vanligt för det var bara jag som reagerade och ändå visste jag att jag fick inte till något pris reagera när jag såg ett ansikte som jag kände igen från tiden i Helvetet, ett ansikte som fanns i min vardag från förr som nu dök upp i mitt nya liv. Jag insåg att det är inte så att jag kan avskilja mitt gamla och nya liv som jag har velat hela tiden för det är bara så att jag kan inte styra allt ~ jag visste bara att jag var tvungen att styra mej själv så att han inte skulle känna igen mej eller barnen, att jag inte skulle gå fram och ge honom en kram eller avslöja mej på något sätt för fastän det gjorde så ont att se en person som känt mej på den tiden när jag var "Ingen" så var det ändå någon som jag tyckte om då och som var en överlevnad för mej, och nu var det en överlevnad att låtsas att jag inte visste vem han var trots att vi tidigare varit grannar! 

Denna personen är en person som stod mej "nära" om någon kan stå en nära när man lever tillsammans med en svartsjuk psykopat men han var en ventil i vardagen och han fick mej att skratta de få gånger som jag fick chansen att prata med honom! Att jag har fått bestraffningar för att jag varit otrogen med honom och jag vet inte allt i Hans fantasi det är en annan historia men nu står plötsligt en person som jag inte sett på snart tre år framför mej i en miljö där han inte ska vara! Marken bara försvann och jag ska vara en fungerande person som ska ha koll på mina barn, låtsas som att denna mannen är vem som helst när en del av mej bara vill ge honom en enorm kram och en annan del är totalt vettskrämd och vill rusa därifrån! Jag klarade av att låtsas som att det regnade handla de pysselgrejer som vi skulle ha och ta oss därifrån! När vi kom till bilen så kände jag bara att det var ett totalt kaos inom mej! En sak var jag dock klar med ~ jag kommer aldrig mer att kunna slappna av igen som jag har börjat göra lite och lite mer för varje dag för nu var det bevisat ALLT kan hända trots att vi flytt och lämnat många mil mellan oss och Helvetet och det kan hända precis när som helst när man är som minst förberedd! Jag kände att jag skakade i hela kroppen men det var bara att bita ihop och vara så vanlig som det bara gick men på insidan var det "filmvisning" 

Jag var tillbaka och jag kunde se allt framför mej huset, miljön och jag kunde känna hur det kändes att leva där! Jag kunde känna de olika lukterna som fanns och jag kunde känna lukten som fanns i luften av "rädsla och makt", jag var tillbaka psykiskt även om hjärnan berättade för mej att det inte var så! Jag såg olika händelser komma upp framför ögonen precis som på en film om saker som har hänt under tiden som vi levde där och jag kände att jag hade kunnat ge vad som helst där och då för att vi inte skulle ha åkt in precis när vi hade gjort det, för att vi inte skulle ha gått den vägen vi gjorde, för att................ listan kan göras enorm men det var redan försent för minnena hade blivit väckta och jag kände att min psykolog hade varit lverlycklig om hon hade varit med för vi hade inte behövt tvinga fram minnen i den situationen för de bara kom fram i mängder och allt jag ville var att de skulle ta slut! 

Om inte barnen hade varit där hade det känts så mycket värre för jag kände att jag var tvungen att "fungera" för deras skull! De ska inte behöva bli mer lidande än de redan varit så det var bara att sätta på sej "masken" och fortsätta dagen sen kände jag att bara de skulle lägga sej för att sova så kom alla känslorna, det gick inte att hålla dem på paus längre! Min rustning brast och paniken var ett faktum! Det som gör mest ont är att jag vet inte vad någon av dem som vi hade runt oss tycker eller tänker om mej längre efter att ha hört hans lögner och skitprat och det är lätt att säja att man inte bryr sej men jag gör det ~ för jag valde inte att lämna dem jag fick fly! Jag fick inte ens säja hejdå till den personen som stod mej närmast och som jag älskade och som var min räddning under de sista veckorna i Helvetet! Jag valde inte att lämna alla de andra utan att säja hejdå eller något annat ~ jag har blivit tvungen att göra detta! Jag har inte valt att inte kunna ens säja hej när jag möter dem utan det är en överlevnadsgrej och det gjorde förbannat ont att inse det idag! 

Ibland känns det som att jag borde ha förstått för så länge sedan hur mycket det är jag "valt" bort och hur mycket som har försvunnit men jag har inte gjort det och säkert är det en överlevnadsgrej! Jag kan inte hälsa på vissa i min släkt för att de bor där, jag kan inte hälsa på vissa vänner och det är massor med saker som jag inte kan göra längre som jag tidigare bara tog så självklara! Nu maler tankarna i huvudet OM han kände igen oss och OM han i så fall kommer att berätta det när han kommer hem! Jag vet att han inte skulle ha gjort det när jag blev misshandlad men det har runnit mycket vatten under broarna sen dess och mycket skvaller och skitprat har gått och hur mycket människor har trott på det vet jag inte. Jag vet att det är lättare att tro på det man får höra och det som finns nära en för de flesta är fega ~ tyvärr! Samtidigt kan jag inte oroa mej för då tar man ut det två gånger men jag kan vare sej sudda ut tankarna eller paniken och jag vet att "garden" den kommer att vara uppe extra ett bra tag framöver om den ens kommer att sänkas mer! Samtidigt är jag så trött på att det är jag som ska fly, ha en reservplan, vara beredd och hela tiden vara på min vakt när det inte är jag som har gjort fel men jag har lärt mej att det är så samhället ser ut när man är ett "offer".....................

   KRAMAR