Jag känner att jag ibland hade en knapp som jag kunde trycka på som bara stängde av och på mina åsikter och känslor efter om det passade mej eller inte för det känns som att jag vissa gånger verkligen är en tickande bomb! Känns som att jag med skulle vilja vara en sån som bara lider med ibland och vare sej tycker bu eller bä men jag är inte en sån och jag har en åsikt och jag tycker, tänker och står för den efter att ha varit en sån som inte kunnat gjort det och jag kan inte stänga av det även om jag önskar att jag kunde det ibland!

Jag känner att när jag ser något som jag inte tycker är rätt, eller att den som redan är utsatt eller är svagare än andra blir ännu mer utsatt så bara exploderar jag och orsaken till det är att jag känner igen mej själv. Jag vet hur det är att vara den som hela tiden är i underläge, som kämpar för att komma upp till ytan och som hela tiden känner sej mindre än alla andra och jag vet hur ont det kan göra! Jag vet att det inte bara är slag från knytnävar eller sparkar som gör ont utan att även små ord kan göra ont och göra skada! Jag vågar reagera, jag vågar se vad som är fel och samtidigt så känner jag att jag önskar att jag bara kunde blunda för det är så mycket och det är så lite ork som finns!

Ibland undrar jag vart respekten för andra har tagit vägen i samhället för den känns som att den inte finns längre! Barn har inte fått respekten med sej hemifrån i uppfostran och de visar den inte för varann. Vuxna visar inte respekt för varandra och det känns som att respekt är ett ord som snart har försvunnit ur samhället och samtidigt så är det en sån sak som borde vara så självklar för allt som man behöver tänka på är hur man själv skulle vilja bli bemött! Jag lär mina barn när de bråkar och slåss och inte kan komma fram till en lösning själva "att hur skulle du vilja att din kompis gjorde om det var dej som de hade gjort så här mot?" Fast mina barn är små så kommer de snabbt fram till en lösning om hur de skulle vilja att deras vänner skulle göra och leken eller det som de höll på med kan fortsätta! Jag menar inte att jag är en supermamma men när barn klarar av det så borde fler vuxna klara av det! Det är så enkelt att tänka att så som vi vill bli behandlad så ska vi behandla andra!

Det känns som att när man har en åsikt, säjer den och står för den, och speciellt när man till på köpet är tjej, så väntar nästan de som hör när man säjer den att jag ska be om ursäkt för att jag har en åsikt och för att jag uttrycker den och jag vägrar. I för många år så rättade jag mej efter någon annan, jag satte mina egna tankar, känslor och åsikter åt sidan och jag tänker inte göra det mer för jag är en människa som har samma rättigheter som alla andra att tycka och tänka! Jag kommer att fortsätta att tycka och tänka och framförallt att reagera även i framtiden och det kommer ingen att kunna ta ifrån mej igen för nu är jag så stark att jag vågar stå upp för det! Jag är inte en sämre människa eller en bättre människa för att jag har åsikter - jag är bara en människa som bryr mej och som vill förändra! Jag kan nog uppfattas som kaxig men jag är inte det utan jag vågar bara tro på det jag står för och jag vågar tro på mej själv för jag har varit nedbruten som person men har lyckats bygga upp mej igen!

Jag lär mina barn att de ska tro på sej själv och att de ska våga tycka, tänka och stå upp för det så varför ska jag inte våga göra det själv! Jag inser att vissa tycker att det är farligt att andra har åsikter men det är för att de inte litar på sej själv, för att de inte är starka i sej själv och sina åsikter och att jag eller andra som har åsikter är ett hot!  

Jag kommer att fortsätta att stå upp för det som jag tycker är rätt! 

Jag kommer att fortsätta att reagera över det som jag tycker är fel 

Jag kommer att fortsätta att vara den jag är och respektera mej själv och andra och att vi inte tycker lika för jag har levt ett liv där man inte fick tycka eller tänka annat än den personen och det tänker jag inte acceptera en gång till i mitt liv!

Jag är jag och Du är du! Det enda som vi måste göra är att acceptera att vi är olika, tycker och tänker olika och vi måste visa varann RESPEKT för det är inte farligt att ha en åsikt om man är stark i sej själv och litar på sej själv och om man gör det är det inte farligt att andra har åsikter heller som inte är lika som mina!

  KRAMAR