Ïdag inser jag att bitterhet kan komma från att man inte har kunnat släppa fram sin ilska mot den/de/det som gjort en illa, att man överlever den och att den försvinner.
Bitterhet är en känsla av att inte ha haft möjligheten eller förmågan att ha förändrat sin situation själv.
Så idag ska jag tillåta mej själv att vara bitter och lycklig och se det som ett steg i rätt riktining ~ att jag bearbetat ytterligare en del i mitt liv (((♥)))
Under hela min resa har jag varit livrädd att jag ska bli bitter för om man blir det ~ ja då finns det inte någon återvändo utan då kommer jag att bli det för resten av mitt liv. Det är sista anhalten och det är där man blir kvar men idag inser jag att det inte är så. Bitter het är inte fulare än någon annan känsla för det är en känsla precis som lycka, kärlek, ledsen eller vad som helst det är bara att vi människor har valt att göra den negativ och farlig.
Jag känner att för honom som har gjort detta mot oss har jag inga som helst känslor kvar. Jag hatar inte ens honom för det är han inte värd och det tar bara energi ifrån mej. Jag föraktar däremot det han har gjort mot oss och framförallt mot barnen. Under hela min resa har jag åkt berg~och~dalban med mina känslor allt från lycka till att vara jätteledsen men just bitterheten har jag undvikit för att den skulle inte finnas i mitt liv och den var inte tillåten. Idag kom den iallafall, eller egentligen har den funnits där men jag har inte vågat erkänna den. Jag har tryckt ner den och förnekat den men nu vet jag att det är ett måste för att jag ska kunna fortsätta framåt.
Jag känner en bitterhet för att jag inte har kunnat påverka den situationen som var och jag känner mej bitter över att det känns som om jag blivit lurad på så mycket i mitt liv. Jag vet inte hur det är att känna lycka över att man har blivit mamma för den trycktes ner fort av alla slag och elaka kommentarer som kom. Jag känner bitterhet över att jag suddades ut som person och att det till slut kändes som att jag inte längre fanns men jag inser samtidigt att ingen hade kunnat gjort detta mot mej om jag inte hade tillåtit det.
Jag kan resa mej och jag kan gå ut genom bitterheten ännu starkare än vad jag var innan och jag ska göra det men jag ska tillåta mej själv att stanna här ett tag för att jag känner att jag behöver det.
Har även lärt mej av en kär vän att vara en stark person innebär att man accepterar de brister som man har men kämpar vidare trots dem. Att man accepterar att man är rädd men ändp vågar fortsätta. Att man tillåter sej att känna och att acceptera de känslor som man har men man låter dem inte överväldiga en. Och det är precis vad jag tänker göra och bli en starkare och stadigare person och personlighet än vad jag är idag för bitterheten trycker inte ner mej längre för när jag accepterade den så får den mej framåt och får mej att inse vad jag behöver.
Jag kommer aldrig mer att låta någon endaste människa trycka ner mej igen och jag inser att ingen kommer att kunna göra det så länge jag själv inte tillåter dem att göra det!
PUSS 
till dej från Lilla mej som är bitter 
