Under de senaste dagarna har jag fått många frågor kring tiden i Helvetet och vad det var som hände och vad som är grunden till denna blogg. Istället för att svara var och en väljerr jag att lägga ut detta inlägget och blotta ännu en del av mej själv! Det känns dock rätt och kanske är det meningen för att jag ska kunna "rädda" någon. Idag ser jag att mycket som har hänt under den sista tiden har haft en mening som visar sej med tiden!  

Jag blev tillsammans med en man som jag hade känt under flera år och vi hade även många gemensamma vänner. Han var den mest uppvaktande och charmiga person som jag någonsin träffat och jag blev verkligen förälskad. Snabbt visade det sej att han var inte denna mannen som jag hade träffat utan han var kontrollerande och väldigt svartsjuk så jag bröt med honom. I den vevan kom det massor av kärleksförklaringar och att han inte kunde leva utan mej och jag var dum nog att falla för det och han lovade sej att han skulle bättra sej bara vi lärde känna varann och han visste vart han hade mej för det var därför han var svartsjuk och för att jag hade många killkompisar. Löftet höll inte så länge men då satt jag redan fast.

Jag levde tillsammans med denna mannen under flera år, vi fick barn och det var inte den mannen som alla andra såg utåt som jag levde med innanför väggarna. Jag och barnen blev bestraffade för det vi gjorde och inte gjorde men även det som andra gjorde mot honom. Jag inser idag att jag levde tillsammans med en psykopat som visste precis hur han skulle spela sina kort för att jag skulle lyda honom och sitta fast på mesta möjliga sätt. Jag, kunde inte ha ett jobb för hans kontrollbehov och svartsjuka och listan kan göras enorm på saker som försvann under förhållandet. Hade ingen vän kvar efteråt som jag hade haft innan vi blev tillsammans.

Jag försökte verkligen komma ifrån honom många gånger men det gick inte ~ jag satt fast i hans grepp på många sätt och han styrde mej totalt. När barnen kom så visste jag att jag kunde sticka men jag skulle aldrig få barnen med mej och jag kände att jag vägrade att lämna barnen i det helvete som jag själv flydde från.

Vi utsattes för fysiska, psykiska och sexuella övergrepp. Att han var hårdhänt med barnen var jag medveten om och gick många gånger emellan och tog slagen eller ilskan mot mej istället för att skydda barnen. Jag vet betydligt mer idag vad som hände när jag inte var hemma och det är inte saker som jag egentligen skulle vilja veta om men samtidigt ger de mej styrkan att fortsätta kämpa för att skydda oss. Jag la skulden på mej själv och tyckte att det var mitt fel att allt detta hade  hänt men idag så inser jag att det var han som gjore ett val att göra detta mot oss ~ inte att det var vi som frammanade det. Vissa dagar lägger jag fortfarande skulden på mej själv men det går längre tid mellan dem nu än då och känslan försvinner fortare.

Livet i Helvetet tog slut genom att jag blev grovt misshandlad. Jag trodde att jag skulle dö den kvällen men jag överlevde tack vare att han trodde att jag dog efter sista sparken i hallen och han valde att lämna hemmet då.

Jag hamnade på sjukhus och efter det så hamnade jag på skyddat boende. Jag och barnen har inte återvänt efter det utan lever idag med skyddade personuppgifter. Vi finns men ändå så finns vi inte och det går rykten om att vi är döda för att vi bara försvann. Vi har massor att bearbeta och massor av minnen som spökar så vissa dagar är bättre och andra är sämre. Jag har skador som kommer att följa mej i resten av mitt liv så det är osäkert att jag ens kommer att kunna återvända till ett arbetsliv. De sår och ärr som finns på insidan är inget som någon ser men de känns och kan rivas upp av så lite som påminner om det som en gång var. Jag kommer dock aldrig att sluta kämpa för att jag och barnen ska få ett "normalt liv" och när mina händer inte är bakbundna längre ska jag kämpa för att ingen kvinna eller barn ska hamna i detta som vi har levt i efteråt. Om jag kommer att lyckas ~ det vet jag inte men kjag kommer ALDRIG att sluta kämpa så länge jag lever!

PUSS    till dej från lilla mej    

Jag kommer