Min kropp har tagit slut och egentligen så har jag känt länge att det inte varit som det skulle men igår fick jag det svart på vitt när jag var hos läkaren. Jag sökte för att jag trodde i mitt hopp att jag åter hade fått lunginflammation eller att den höll på att komma tillbaka. När han sa att det inte var så insåg jag att jag visste det om jag hade lyssnat till rösten inom mej. Min kropp orkar inte längre och än en gång har jag inte lyssnat på den och bara drivit på för att jag inte har något alternativ.

Jag har inte fått ett avslut på vare sej vårdnad eller rättegångar, jag har inte fått allt i ordning här hemma och jag vill finnas för allt och alla och kanske är det som han sa att egentligen skulle jag inte komma upp ur sängen på morgonen för den kraften finns inte me man kan komma långt på envishet med  

Jag har hela tiden trott eller haft på känn att när rättegången är över så kommer jag att falla ihop som ett korthus. Då dläpper vissa spänningar och vissa krav. Idag kan jag erkänna för mej själv att man kan inte känna sånt och man kan inte bestämma själv hur länge kroppen ska orka utan att man måste lyssna på den för annars blir det som nu att det är som att släppa ur luften ur en ballong och att alla provsvar visar vad man inte vill se. Nu har jag inget alternativ mer än att lyssna på min kropp och göra minsta möjliga. Kämparandan kommer aldrig att försvinna när det gäller mej och mina barn och att vi ska kunna få ett bra liv men för att det ska bli resultat så måste jag ha en fungerande kropp också och det är så lätt att glömma bort mitt i allt.

Jag tycker att jag lagt bort många krav och många måsten men samtidigt så ligger de där inne och skyndar på en. Det finns så många känslor, minnen och reaktioner som ligger där inne i mej och påverkar mej vare sej jag vill det eller inte och det är bara att acceptera för det finns inget sudd som kan ta bort dem. Jag lever med dem och de påverkar mej men det gäller att hitta ett sätt att överleva dem. Jag är en överlevare och kommer att klara detta men det är så hmla lätt att ge andra råd och tips och se vad de behöver men det är inte lika enkelt att se dem hos sej själv eller att ge de tipsen till sej själv och följa dem men jag ska försöka göra det och jag ska överleva ännu en gång och komma ur det starkare!

PUSS    till dej från lilla mej    

 

Linda

12 augusti 2011 12:37

Kram älskade vännen. Sänder styrketankar och god energi till dig. <3

http://www.myspase.se

ensammalejonmamman

12 augusti 2011 12:41

TACK älskade vännen!
BAMSEKRAMAR tillbaka

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  .....och påverkade en hel värld och ändå var inte jag beredd på den effekt den skulle få på mig. Jag är alltid personen som insett att den dagen jag fick ensam vårdnad utan umgänge så stog jag ensam med barnen och hade allt ansvar och för mig va...

Undra hur många gånger jag har hört det uttrycket och visst stämmer det men det spelar ingen roll hur många år som går för såren rivs upp av minsta lilla känns det som. Vet inte varför jag alltid ska känna det som att en text, en sång eller vissa ord...

SKRÄCKBLANDAD FÖRTJUSNING   SÖNDAG 22 NOVEMBER 2020, 22:45 ...... som jag tar upp detta med bloggen igen efter drygt 3 år i tystnad. Varför - jag har saknat detta att ha mitt lilla place att skriva av mig utan att ...

Kod för att importera min blogg till Nouw: 6323869374

      Jag har alltid tyckt att jag har gjort det som varit bäst för barnen och att det är deras bästa som legat i första hand. Plötsligt så slog det mig att det är det jag gjort när de varit med men det som jag gjort mot mig själv när de låg och ...