Och den turen kom till mej idag precis när jag behövde det och när jag känner att jag kräver så lite för att räkna det som tur så känner jag nästan att jag skäms för att det behövs så lite för att förgylla min dag.

Igår var jag till dagis och hämtade Skruttan som var sjuk. Jag hade fullt med saker som skulle och måste fixas igår men det var som det var sjukdom styr man inte över. Insåg dock i går kväll att detta inte skulle bli så lätt eftersom man är ensamstående med 3 barn och det inte går att dela på sej. Jag insåg att jag var tvungen att åka till Apoteket för att hämta min medicin som jag äter för min kroniska huvudvärk efter misshandeln.

Jag bad en stilla bön till väderguden att det skulle vara så varmt och att Skruttan skulle vara så pass frisk att jag kunde ta med henne till Apoteket. Väderguden hörde mej och tyckte att det var dags att jag skulle få som jag ville så jag kunde hämta min medicin och slipper bli liggande med huvudvärken. Att jag mötte Smulan som skulle på utflykt med dagis och att Plutten blev ledsen när vi kom cyklande förbi det gick att stå ut med eftersom jag ´ännu en gång har klarat en motgång som ensamstående mamma. Och för varje gång som jag klarar av en ny situation blir jag glad - för varje gång så har jag besegrat ett av Hans att jag inte klarar något. Har många gånger kvar men för varje gång är det en gång mindre kvar!