Paniken bara väller upp inom mej och jag vill inte vara här jag vill inte känna så här och jag vill vara så liten så jag bara försvinner. Allt började med att jag låg hos barnen för att de skulle somna och grannarna började bråka. Han skriker och kastar saker som kommer med en duns i väggen och hon gråter och skriker.

Plötsligt så är det inte mina grannar som bråkar utan psykiskt är jag tillbaka i huset och det är mej som allt detta riktas emot. Jag kan känna slagen och sparkarna och jag hör de orden som Han hela tiden säjer att om jag inte var så vårdelös och kunde fixa något så skulle det inte bli så här. Inom mej så letar jag svaren vad det var som jag gjorde för att Han skulle bli så här. Var det för att jag inte hade plockat undan barnens skor innanför dörren? Var det för att det inte var helt rent på diskbänken? Funderingarna är många och jag kan inte komma fram till det som utlöste det hela men att det var mitt fel det har jag blivit hjärntvättad med så i några andra baner går inte tankarna.

Ligger kvar i barnens säng trots att de har somnat för jag vågar inte gå upp för minnena är för stark och de gör för ont. Jag minns alla  blåmärken som jag alltid hade men som jag hittade på förklaringar till även inför mej själv. Jag minns alla sår som blev  på insidan av alla saker som Han kallade mej för. Jag inser att den dagen som jag skaffade barn med honom så skrev jag kontrakt med djävulen. Jag kommer aldrig att bli fri för minnena och ärren kommer alltid att finnas kvar.

Jag blir rädd för att allt kan kännas så starkt trots att jag varit därifrån under en rätt lång tid. Men vad är egentligen en rätt lång tid när saker kan få en  att komma tillbaka dit på en sekund. Det behövs bara en doft, ett ord eller att någon pratar om något som är förknippat med Honom. Hur många gånger har vi inte varit bland folk när jag ser att något har irriterat Honom och fastän ingen annan märker det så vet jag att när vi kommer hem kommer jag att bli straffad för på något sätt  så var det mitt fel att något sades eller gjordes. Hur många gånger har Han inte skämtat om saker med andra som jag har förstått den elaka innebörden i men de som hörde det trodde att det var ett skämt och skrattade med honom?! Det är inte alltid det som säjs utan det som menas med saker som är det viktiga! Jag har många funderingar och många tankar men få svar. Jag har mycket att bearbeta och jag tror att det går att göra med hjälp av samtal men även för mej att skriva av mej. Skriva på ett ställe som jag alltid kan komma åt så det inte blir som med mina dagböcker ännu en gång,

När jag tittar tillbaka på helvetet är det mycket som jag ångrar men jag har aldrig ångrat att jag fött mina barn även om jag önskar att deras uppväxt och pappa skulle vara annorlunda. Mina barn betyder allt för mej och jag tänker skydda dem som en lejonmamma gör med sina barn. Det är tack vare dem som jag fortfarande orkar kämpa och jag tror att jag har kraften att överleva paniken även denna gång - för att vi ska kunna få ett bra liv! 

När jag lämnar barnen på dagis så tänker jag varje dag att jag ska få såååååååååååååååå mycket gjort! När det sedan är dags att hämta barnen så har jag fått sååååååååå lite gjort av allt det jag hade planerat in.

Idag känns det som om jag har hunnit med en sak som jag egentligen inte förstår varför jag ens gjorde - jag har sorterat bland barnens filmer och lägt rätt film i rätt fodral. Å i mitt stilla sinne så vet jag att de bara kommer att komma hem så är det kaos igen i skåpet.

Igår när jag kom till dagis så fick jag gå in till rektorn (kände mej jätteliten igen) för att hon ville prata med mej och nu i efterhand kan jag försvånas över att jag inte tänkte att vad har barnen gjort utan min första tanke var att det hade blivit något fel med räkningen. Väl där visade det sej dock att inget stämde min post kom helt enkelt inte fram utan den blev tillbakaskickad från dem som vidarebefödrar min post. Så min skräck var igår att nu var inte mina och barnens uppgifter skyddade mer trots att det är beviljat detta år ut och att jag sedan måste få det beviljat igen. Idag tog jag dock kontakt med dem som sköter detta och det visade sej att det var dagis som hade gjort något fel på sättet de skrev eller skickade så nu känner jag mej lugn igen men ännu en gång förbannad över att en person har orsakat mej allt krångel och elände för att Han valde att handla som han gjorde.

Nu ska jag gå å hämta barnen på dagis (jag vet att det inte heter så längre men i min hjärna gör det fortfarande det) å se om Smulan fortfarande är sur över att hon inte fick följa med de större barnen idag på äventyr.

I somras fick jag erbjudande att åka iväg med mitt skyddade boende på en semestervecka med barnen och även träffa andra mammor med barn som har varit eller är i min sits. På denna vecka så var det olika frivilliga aktiviteter bla kom en författare och hade skrivövningar med oss. En av uppgifterna var att skriva ett brev till oss själva som vi kunde ha och ta fram och läsa när det blev jobbigt.

Jag har många gånger letat efter detta brev när jag har känt mej nere och orden som Han har sagt under alla år ekar i mitt huvud "att jag är fet, ful, värdelös och att jag inte klarar något" men då har jag inte hittat det. Nu idag när jag städade hittade jag det så nu tänker jag skriva in det här så nästa gång jag behöver läsa det så behöver jag inte leta!

"Jag vet att du har mött många motgångar och att du har tagit många strider som du tycker att du inte har vunnit men se istället vart du står idag!

Du har kommit från ett helvete med livet i behåll och fick barnen med dej. Du har kunnat bygga upp en fungerande vardag där ni kan känna er trygga och att ni blir accepterade för de ni är. Ni har fel och brister men även en bra sida som väger upp det andra.

Du klarar mer än du tror och det har du bevisat!!!!!

Dina barn har en trygghet och som ser dem och accepterar dem som de är. Det finns människor i dein omgivning som uppskattar dej som vän och person, att du finns där och stöttar dem även om du har det kämpigt själv. De uppskattar din rakhet och ärlighet men även att du när det är som svartast kan se humorn i ditt och andras elände.

Istället för att se det svarta se det som kan ge dej kraft och energi att ta några steg till i livet! "