Ett hål som du gjorde och fast du aldrig kommer att läsa detta så kanske jag kan läka ihop en aning av att jag har fått skriva det och det har kommit ur mej.

Jag litade på dej och trodde att vu var vänner, att vi skulle finnas där för varandra. När jag berättade för dej att jag skulle flytta och lämna Honom så sa du att du aldrig ville förlora mej att vi alltid skulle vara vänner. Vi var så lika och vi stöttade varandra.

Du var den första som jag berättade vilket helvete jag levde i. Du var den första som jag vågade att uttala dessa ord till och jag trodde att du skulle finnas där för mej. Att du skulle stötta mej som jag stöttade dej när det var svart. Men det blev inte så och jag borde ha förstått det för jag är van att de flesta av mina vänner sviker mej men jag trodde det inte om dej!

Jag minns att jag gick till dej några dagar innan den sista misshandeln, den som blev slutet på ett helvete och början till en resa. Jag minns att jag var förtvivlad och jag minns att jag grät men jag minns inte vad jag sa mer än att jag inte orkade mer. Den luckan har du fyllt i och berättat att jag sa ditt namn och att jag inte skulle leva när jag kom därifrån. Varför påminde du mej eftersom du inte sen hjälpte mej? Jag hade behövt dej för då hade jag sluppit detta hålet inombords.

Jag trodde att jag skulle dö hela tiden som slagen, sparkarna och orden kom. Och jag bad om mitt liv men ingen hjälpte mej då. Jag hade sagt det till dej men du valde att leva i din trygga värld - den som du valde att fortsätta leva i sen. Jag har ställt upp för dej och jag ångrar mej inte idag trots att du inte ställde upp när jag behövde det. Att du valde att leva kvar i din trygga värld där det inte finns några problem å så länge man blundar för dem så finns de inte.

För mej gör de det vare sej jag är vaken eller sover. Mina skador påminner mej varje dag om vad som har hänt. Och jag hade behövt att du ställde upp och fanns där för mej. Men som jag sa du kommer aldrig att läsa detta men jag har fått det ur mej och jag önskar att jag hade dej kvar som vän men det är som de säjer att motgångarna visar vem som är ens sanna vänner. Du visade att du inte var det men istället så fanns det vänner som jag inte trodde skulle orka vara med mej genom denna resa som visade sej att de gjorde det och jag vet att de kommer att finnas kvar den dagen resan tar slut och till den dagen jag stänger mina ögon för alltid.

Tack till er att ni finns där! Ni är få men jag behöver inga fler med er vid min sida!

Puss

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  .....och påverkade en hel värld och ändå var inte jag beredd på den effekt den skulle få på mig. Jag är alltid personen som insett att den dagen jag fick ensam vårdnad utan umgänge så stog jag ensam med barnen och hade allt ansvar och för mig va...

Undra hur många gånger jag har hört det uttrycket och visst stämmer det men det spelar ingen roll hur många år som går för såren rivs upp av minsta lilla känns det som. Vet inte varför jag alltid ska känna det som att en text, en sång eller vissa ord...

SKRÄCKBLANDAD FÖRTJUSNING   SÖNDAG 22 NOVEMBER 2020, 22:45 ...... som jag tar upp detta med bloggen igen efter drygt 3 år i tystnad. Varför - jag har saknat detta att ha mitt lilla place att skriva av mig utan att ...

Kod för att importera min blogg till Nouw: 6323869374

      Jag har alltid tyckt att jag har gjort det som varit bäst för barnen och att det är deras bästa som legat i första hand. Plötsligt så slog det mig att det är det jag gjort när de varit med men det som jag gjort mot mig själv när de låg och ...