Idag när jag satt och pratade med min H så ställer hon frågan till mej i våra dryftande oss Olyckssystrar emellan "Vad är det egentligen som du är rädd för i de olika situationerna? Är de de andras reaktion eller är det din egen?!?!" Min första tanke och mitt första svar var naturligtvis de andra för varför skulle jag vara rädd för mej själv jag känner ju mej själv vid det här laget, jag har gått på terapi under en längre period och gått till djupet i massor och jag har testat mej till gränser som inte många människor har gjort så det är klart att jag är rädd för andra människors reaktioner och handlande! Kände mej så nöjd med min säkerhet och mitt svar tills jag kände att osäkerheten kom sen en objuden gäst och sedan kom även känslan av att jag lurade mej själv och jag insåg sakta men säkert att det jag är mest rädd för är mina egna reaktioner och sätt att handla och agera i situationer som jag inte varit i än i mitt "nya liv" men även den maktlöshet som jag känner att jag lever i och under hela tiden. 

Mina reaktioner och agerande i olika situationer de kan jag inte påverka så mycket har jag konstaterat efter denna dagen och alla funderingar. Antingen får jag ta dem när de kommer och lära mej av dem där och då eller så får jag låsa in mej och bara leva i den bekanta miljön och situatonen och det är inte något liv så det löser sej av sej själv konstaterade vi rätt fort men just detta att känna en maktlöshet är något så fustrerande så det finns inte ord som kan beskriva det och ibland så känns det som att det är det som är nära att knäcka mej. Det är det som gör att jag känner att jag ger upp här och nu för det ger mej en känsla av att det inte är jag som styr mitt liv helt och fullt!

Alla människor har val i livet och jag har mina jag med! Alla människor får konsekvenser av de valen de gör jag vet men det känns som om de valen jag gör får så stora konsekvenser och som att jag måste tänka i så många fler steg än vad jag behövde innan allt detta drog igång. Bara som en sån sak som när jag kommer till dagis idag och på en gång när jag kommer innanför dörren kommer en fröken (jag vet att de inte heter så men de hette så när jag var liten och jag tänker fortsätta att kalla dem för det) och tar tag i mej och säjer bara att vilken tur att jag hann före dem! Vi går in i ett annat rum och varje gång detta händer så vet jag att det är något som har med det som inte är som det är för de andra barnen att göra! Det visar sej att kallelserna till skolorna har kommit till barnen men eftersom våran ska på omvägar och några till omvägar innan vi får den så har inte Skruttan fått den. Dagis har funderat hur de skulle ta detta när de andra barnen börjar prata om att de fått reda på i vilken klass de ska gå och skola och allt det och Skruttan ska st där och inte ha fått sin och då känner jag bara sån maktlöshet. Det är en liten sak jag vet men det är inte en liten sak för oss för det är en liten sak tillsammans med massor med andra små saker som händer dagligen och det blir stora saker! Och det ger en känsla av maktlöshet. 

Jag skulle kunna göra en lista på miljoner med situationer där jag bara känner mej maktlös! Jag kan inte än idag säja till barnen om de beöver återvända till den personen som gjort dem mest illa i deras liv när de frågar utan får svara precis lika som jag svarade för år sedan att tanterna och farbröderna inte bestämt än om de behöver åka tillbaka till pappa! Hur maktlös känner man sej inte när man ska säja det gång på gång och se deras hopplöshet över att inte få ett svar eller ett besked. Hur maktlös känner man sej inte när man inte får ett slut för att det inte finns ett avslutsdatum på något! Jag trodde att den dagen när skolan började för barnen skulle jag inte behöva hjälpa dem med att bygga upp en säkerhet men jag inser nu att det var en överlevnadsstrategi för det är precis det jag kommer att få göra!

Jag och dagispersonalen kommer att få förklara för min dotter att hennes papper om att hon får börja skolan kommer att komma senare än alla de andra barnen bara för att hennes pappa är den han är och vi bor på ett hemligt ställe. Det kommer inte att spela någon roll att vi berättar för henne att hon ska börja tillsammans med de andra barnen för de har fått ett brev men inte hon och för henne är det viktigt. Hur ska hon kunna förstå och det gör mej arg och besviken att vi ska behöva förklara detta för henne.

Maktlöshet är en känsla som man ska behöva känna i en situation men sen känna att man får tillbaka makten och at man kommer vidare. Jag förlorade makten när jag gick in i förhållandet med honom och jag trodde jag skulle få tillbaka den när jag kom därifrån. Jag inser idag att jag hade fel för den dagen när det blev ett brottsmål och vårdnadstvist så hamnade makten hos myndigheter. Lite av makten ligger hos mej men den avgörande makten ligger hos dem och jag vill inte känna denna maktlösheten. Jag vill ha tillbaka styråran över mitt och barnens liv men när jag får det ~ vet jag inte!!!!! Jag vill kunna planera in saker men det känns som att jag vågar inte det för jag vet inte när förhandlingar, utredningar och annat som har med detta är! Det är som en person som jobbade på det skyddande boende som jag bodde på skrev till mej idag "Jag behöver få ett slut så att jag och barnen blir fri" Fri att plarnera och få ett liv!

PUSS    till dej från Lilla mej    

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  .....och påverkade en hel värld och ändå var inte jag beredd på den effekt den skulle få på mig. Jag är alltid personen som insett att den dagen jag fick ensam vårdnad utan umgänge så stog jag ensam med barnen och hade allt ansvar och för mig va...

Undra hur många gånger jag har hört det uttrycket och visst stämmer det men det spelar ingen roll hur många år som går för såren rivs upp av minsta lilla känns det som. Vet inte varför jag alltid ska känna det som att en text, en sång eller vissa ord...

SKRÄCKBLANDAD FÖRTJUSNING   SÖNDAG 22 NOVEMBER 2020, 22:45 ...... som jag tar upp detta med bloggen igen efter drygt 3 år i tystnad. Varför - jag har saknat detta att ha mitt lilla place att skriva av mig utan att ...

Kod för att importera min blogg till Nouw: 6323869374

      Jag har alltid tyckt att jag har gjort det som varit bäst för barnen och att det är deras bästa som legat i första hand. Plötsligt så slog det mig att det är det jag gjort när de varit med men det som jag gjort mot mig själv när de låg och ...