Ibland så känns det som att varje dag för med sej ett nytt uppvaknande för mej och kanske är det som jag sagt massor av gånger att man lär så länge man lever men ibland så önskar jag att uppvaknandena inte gjorde så ont men det gör de! Och jag har många gånger funderat över vems ögon det är som jag ser med när jag ser på mej själv och det låter jättedumt jag vet, men jag är så dömande mot mej själv och inte mot andra. Jag inser att jag har så mycket med mej i bagaget av allt det som jag har fått höra av honom under alla åren när jag ser på mej själv! Det är nyss som jag klarade av att gå utanför dörren med ett par jeans utan en lång tröja, en sak som många tar för självklart men det är inte det för alla och speciellt inte för mej och jag blir så arg på mej själv för att det hänger kvar efter så här lång tid men idag blev det så uppenbart att det finns kvar.

Jag satt och pratade med min enda vän som jag har kvar från den hemska delen av mitt liv och vi pratade som vanligt om allt mellan himmel och jord som vi alltid gör. Jag har aldrig så länge jag kan minnas varit nöjd med min vikt fastän jag aldrig varit överviktig och helst pratar jag inte om den överhuvudtaget - den finns inte för jag ser en sak och alla andra ser en annan sak. Detta var något som ofta var uppe på tal i Helvetet att jag var fet, ful och äcklig och jag inser att jag inte var fet då heller men eftersom jag alltid varit ett känsligt ämne så är det klart att jag tog åt mej. När jag tänker på H så ser jag henne som normal. Jag ser henne som kvinnlig och vi är lika långa och om jag skulle säja hur vi ser ut i kropparna så skulle jag innan samtalet idag ha sagt på rak arm att vi har samma kroppsform och att vi väger ungefär lika och det är detta som får mej att inse vilken sjuk självbild jag har efter samtalet idag för vi kom in på just detta ämne som jag helst inte pratar om vikt. Det började med att vi pratade om rättegången och sedan kom vi in på kläderna som jag hade att jag verkligen hade lyckets dölja hur jag såg ut under och hon säjer !Men du behöver verkligen inte dölja hur du ser ut om någon skulle behöva det så är det jag! Den kommentaren får mej naturligtvis att reagera eftersom jag i mina tankar fortfarande ser lika ut som henne. Vi hamnar i en "diskussion och till slut är vi i det dödläget att antingen lär jag avslöja vad jag väger eller så förblir vi oense om detta och jag känner att vi står varann så nära att jag vill inte det så jag väljer att avslöja min hemlighet som sitter så långt inne. Det blir tyst i telefonen en lång, lång stund och för mej så känns det som en evighet och sedan hör jag henne säja "Men vännen ~ Du väger 30 kilo mindre än mej" Fattar du 30 kilo och vi är lika långa! Förstår du då vilken skillnad det är på oss! Går det in i ditt huvud! Förstår du nu vad han har gjort mot dej och ditt själförtroende och självbild under alla dessa åren eller ska jag förklara det!!??!!

Tårarnar bara rann nerför kinderna på mej och det är bara från henne som jag hade kunnat ta en sån sak! Det är bara från henne som jag hade kunnat höra det för hon fanns med under den tiden hon var en del av den tiden och hon vet hur han var, hur jag var och hur allt var och vad som hände! Jag insåg och jag inser hur sjukt allt är och det skrämmer mej så fruktansvärt att det kan påverka mej så fruktansvärt efter så lång tid och efter så mycket terapi och att det kan finnas så mycket kvar. Om jag inte hade sett att det hade skiljt 5 kilo okel men detta borde jag se skillnaden på. Jag förstår inte varför jag inte kan se med samma ögon på mej själv som jag ser på alla andra för på dem ser jag inte alla fel som jag ser hos mej själv. När jag ser på mej själv ser jag med de ögon som såg på mej under alla åren i Helvetet, de ögonen som letade felen och som inte såg det som inte var fel och jag vill inte göra det för det bygger inte upp! Jag vill inte låta detta påverka mej mer än vad det gör men samtidigt är jag glad att jag blir medveten om det för det är först då som man kan bearbeta det och bli fri det men jag önskar att det inte gjorde så ont men det är kanske så det är!

Kanske är det så jag ska säja nästa gång: Spegel, spegel på väggen där ge mej ögonen som på andra ser..................

PUSS    till dej från Lilla mej