Idag känns det som att jag är min egen värsta fiende och att jag inte behöver någon annan än mej själv för jag kan trycka ner mej själv, jag kan vända allt emot mej och ja jag kan verkligen allt som en fiende kan och varför det har jag ingen aning och ~ det bara är en sån dag när allt känns jobbigt och det känns som att jag inte förtjänar saker och ting och jag lägger skulden där jag är van att den har legat förr nämligen hos mej själv. Och jag vill inte ha såna här dagar och jag vill inte känna så här och ändå så bara kommer de och jag kan inte få bort dem och när jag blir medveten om dem ja, då har de redan gått. 

Ikväll insåg jag att när dessa dagar kommer så skulle jag vara den perfekta försvarsadvokaten för jag kan bevisa för mej själv att jag inte förtjänar det jag känner eller det jag har, jag kan leta fram beviset (enligt mej själv) på att det är så och jag kan övertyga mej själv att det är så det ser ut och allt detta sker helt omedvetet och jag inser det inte förän jag börjar analysera varför jag inte känner lika som jag kände imorse när jag vaknade inför vissa saker. Och det är så hemskt att det ska kunna vara så! Ibland undrar jag, inte bara utifrån mej själv utan även utifrån andra som har samma förflutna som mej, om man någonsin kan få ett liv som inte påverkas av allt det negativa som har hänt. Om man kan leva ett liv där inte andra får "anpassa" sej mer eller mindre för att jag ska klara av att leva i relationer till dem för det är så det känns som att det är för mej men även för dem som har den bakgrunden!

Det som andra tar som en självklarhet är inte en självklarhet för mej och jag kan ställa hundra frågor om saker som andra tycker ingår naturligt i en relation. Jag vill att människor ska vara som de är men samtidigt är det så mycket som påverkar mej på ett negativt som "bara finns" i andra människors kontakt med andra människor! Jag klarar inte att människor smyger och det vet de som finns i min omgivning för det skrämmer slag på mej om någon kommer precis bredvid mej och jag inte hört dem innan. Hjärtat stannar och jag bara skriker och det är panik och jag kan ärligt säja att jag vet inte vad jag gör i den situationen och det vet de som lever med mej så här hörs det när de kommer men detta är en av de sakerna!

En annan sak som jag och en person som jag pratade med nu ikväll kom in på som andra burkar tycka om är överraskningar och jag HATAR överraskningar för det är rena skräcken för mej. Tidigare har jag älskat det och det var förknippat med positiva saker men nu är det förknippat med att det var en löning för att jag varit en snäll och lydig liten "hund" eller så var överraskningen en bestraffning för att jag hade varit motsatsen. Tissel och tassel gixar jag inte för det är också förknippat med bestraffningar och nedvärderningar och det är så mycket sånt som spelar in som bara finns i andra personers liv och som inte påverkar dem.

Andra dagar tänker jag inte på det men när dessa dagar kommer när jag är min egen fiende och jag dömmer mej själv och jag ser att jag inte fötjänar och att jag inte kommer att kunna............ då ser jag bara hindrena inte möjligheterna. Samtidigt är dessa dagar så frustrerande för det känns som att de inte skulle komma efter så här lång tid! Ibland så känns det bara som att jag är på samma plats och stampar men samtidigt så får jag se att de kommer med längre mellanrum än de gjorde i början.

I fredags när jag klev innanför dörrarna på dagis för att hämta trollen efter att det var mamma och pappa som hämtat och lämnat sen tisdagen när min kropp vägrade att lyda möttes jag av en stor dagisfrökenfamn och frågan: Hur är det med den här enastående mamman då?

Jag kände att redan där var tårarna på väg att komma! Jag sa som det var till henne att kroppen var slut och det känns som att jag inte orkar mer och då tittar hon bara på mej med sina varma ögon och säjer: Du är beundransvärd på mer än ett sätt och det finns inte ord som kan förklara vad vi tycker om dej! Det är inte konstigt att kroppen säjer det!

Kanske är det dags att jag åter inser att det är en kamp jag har kämpat i år och att den inte är klar. Min kropp är inte mer än en kropp och jag vet att jag inte är mer än en människa! Jag har inte alla svaren här och nu och jag kommer inte att ha dem om ett år heller men jag kommer att ha fler än jag har nu! Jag har ett beteende som andra inte har men det är jag och jag har det för att jag har den bakgrunden och historien som jag har och den kan jag inte få ogjord hur gärna jag än önskar det. Kanske en dag kan jag acceptera det...............................................
..

PUSS    till dej från Lilla mej    

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  .....och påverkade en hel värld och ändå var inte jag beredd på den effekt den skulle få på mig. Jag är alltid personen som insett att den dagen jag fick ensam vårdnad utan umgänge så stog jag ensam med barnen och hade allt ansvar och för mig va...

Undra hur många gånger jag har hört det uttrycket och visst stämmer det men det spelar ingen roll hur många år som går för såren rivs upp av minsta lilla känns det som. Vet inte varför jag alltid ska känna det som att en text, en sång eller vissa ord...

SKRÄCKBLANDAD FÖRTJUSNING   SÖNDAG 22 NOVEMBER 2020, 22:45 ...... som jag tar upp detta med bloggen igen efter drygt 3 år i tystnad. Varför - jag har saknat detta att ha mitt lilla place att skriva av mig utan att ...

Kod för att importera min blogg till Nouw: 6323869374

      Jag har alltid tyckt att jag har gjort det som varit bäst för barnen och att det är deras bästa som legat i första hand. Plötsligt så slog det mig att det är det jag gjort när de varit med men det som jag gjort mot mig själv när de låg och ...