Nu känns det som att vardagen är tillbaka på allvar för nu är barnen tillbaka på dagis efter julledigheten och jag har tom börjat min terapi efter julluppehållet och kommit fram till mitt beslut efter mycket stötande och blötande med mej själv och mina egna tankar och känslor och jag har kommit fram till att för första gången så känner jag att jag är beredd att avsluta terapin för jag känner att jag vågar se vad det är som har hänt i mitt liv och äntligen så vågar jag se hur det påverkat mej och hur det påverkar mej än idag men jag är inte rädd längre för att hamna i samma sits igen för jag är starkare i mej själv än jag någonsin varit i mitt liv för jag viker inte en tum på det jag tror på eller det jag tycker eller tänker. För första gången i mitt liv står jag upp för den jag är och det jag tycker och respekterar inte människor mej för den jag är så  har de inte en plats i mitt liv och det är som jag sa till min terapeut idag att jag känner att det finns inte något utrymme för dem som inte respekterar mej för den jag är för de tar för mycket energi och jag är för skör och har för mycket som är viktigare att lägga denna energin på! Och för en gångs skull tycker jag inte att jag är hemsk som tänker så och jag känner att bara det är ett framsteg. Nu ska jag ta nästa steg i min rehabilitering och det är att vi nästa gång ska bestämma ett datum som är avslut, vilket kommer att vara jobbigt eftersom jag fortfarande har jättesvårt för avsked men sen ska jag ta nästa steg och det är att börja samtal med min psykolog på hjärskadeteamet för att acceptera att jag har fått en hjärnskada och acceptera att den påverkar mitt liv och min vardag och jag vet att det är det jag behöver för att komma vidare från där jag står nu! Jag är stolt över att jag har litat på mej själv i detta och inte tänker på så många om utan detta är det som känns rätt här och nu och det är det jag går på!

Idag när jag kom till min terapeut så kände jag verkligen att jag hade tänkt på vad jag hade på mej! Inte för att jag skulle vara fin utan för att jag skulle försöka att dölja att jag gått ner så mycket som jag ändå har gjort av medicinerna. Eller egentligen är det inte massor om jag hade haft att ta av men när det inte fanns massor att ta av innan så märks det varje kilo som försvinner. Jag insåg ganska fort att det var bortkastad tid som jag lagt ner på det men det känns även bra på ett sätt för hon märker verkligen hur jag mår både på in och utsidan för det var som hon sa till mej idag att det märks sån skillnad på mej nu och när jag kom till henne och nu när jag är där och jag känner att jag har verkligen gjort framsteg. Från början kom jag hela tiden till ett försvarsläge där jag tog mej själv i försvar med näbbar och klor idag kan jag på ett helt annat sätt säja att om det hade varit idag så hade jag inte funnit mej i det som jag gjorde då. Idag kan jag se det mer med en utomstående persons ögon för jag är inte inne i kaoset och jag är inte inne i traumat på samma sätt och jag kan se att det finns så mycket runt allt som hände som också måste bearbetas men som aldrig kunde bearbetas just för att traumat med misshandeln blev men även för att övergreppen mot barnen kom upp i samma veva. 

Det finns så mycket som ligger inom mej som kommer upp när vi sitter och pratar. Idag kom ett minne som jag idag kan känna att han agerade så barnsligt men då fick mej att må jättedåligt och att jag var världens sämsta mamma! Skruttan var liten och hade ätit välling ett tag så vi skulle byta napparna eller vad det kallas på nappflaskarna till den med större hål och naturligtvis föll det på min lott som allt annat at köpa dessa. De hade legat i skåpet i köket ett tag och när han en kväll gjorde välling till henne skulle han byta och blir galen när han ser att jag köpt samma storlek som de vi redan hade! Flaskan utan kork flög över köket och vällingen skvätte. Jag var fortfarande rätt stark psykiskt på den tiden på ett sätt vissa gånger och detta var en av de gångerna så jag vägrade att städa efter honom och gick ut.. När jag kommer hem var det värsta upptorkat och i en vecka var det tryckt stämning i Helvetet! Sen kom bestraffningen

Kanske är det så att vardagen kommer tillbaka och att det är så att ibland behöver man ett brejk från den för att se att man klarar mer än vad man tror ~ på egen hand och att man då ser att man kommer framåt även om man "bara" har sej själv att lita och diskutera med och sina vänner! Jag är glad att de finns och jag är glad att jag har börjat hitta mej själv igen och att jag bevisar det mer och mer för mej själv! Kanske hittar jag mina kilon med igen som min terapeut såg att jag tappat trots att jag försökte kamoflera det med en stor tröja men men...............................................
.......................

PUSS    till dej från Lilla mej    

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  .....och påverkade en hel värld och ändå var inte jag beredd på den effekt den skulle få på mig. Jag är alltid personen som insett att den dagen jag fick ensam vårdnad utan umgänge så stog jag ensam med barnen och hade allt ansvar och för mig va...

Undra hur många gånger jag har hört det uttrycket och visst stämmer det men det spelar ingen roll hur många år som går för såren rivs upp av minsta lilla känns det som. Vet inte varför jag alltid ska känna det som att en text, en sång eller vissa ord...

SKRÄCKBLANDAD FÖRTJUSNING   SÖNDAG 22 NOVEMBER 2020, 22:45 ...... som jag tar upp detta med bloggen igen efter drygt 3 år i tystnad. Varför - jag har saknat detta att ha mitt lilla place att skriva av mig utan att ...

Kod för att importera min blogg till Nouw: 6323869374

      Jag har alltid tyckt att jag har gjort det som varit bäst för barnen och att det är deras bästa som legat i första hand. Plötsligt så slog det mig att det är det jag gjort när de varit med men det som jag gjort mot mig själv när de låg och ...