Idag har jag verkligen varit arg, känt mej frustrerad och jag vet inte allt och ja jag skulle kunna fylla hela denna sidan med känslor för det jag kände idag när jag hämtade posten men jag ska förklara det med en liknelse istället! Det känns ibland som att mitt liv är en sjö och när det är lugnt och vattnet har börjat bli spegelblankt så kommer en påminnelse från Helvetet som en kork från botten upp till vattenytan och förstör den blanka ytan med ett "plopp" och ringarna brer åter ut sej och detta händer gång på gång på gång och det känns bara som kommer det någonsin att få ett slut!!??!!

Allt började idag när jag skulle börja rensa Litens byrå med kläder som inte har använts sen vi flyttade till nya hemmet och som legat i byrån som vi inte använder. När jag tog upp dem ur lådorna så luktade de lika som det luktade i Helvetet och jag var tillbaka och jag kände att minnena rullades upp framför ögonen som en film. Jag kunde se rummen och jag kunde känna den där speciella lukten och jag kunde framförallt känna den tryckande stämningen som alltid fanns där som att luften är tung, man kan inte andas och man kan inte röra sej utan att det är jobbigt och man kan inte känna sej trygg även om man är själv hemma för man vet inte när Djävulen dyker upp och man vet inte på vilket humör han är på och framförällt man vet inte vad han är beredd på att göra mot en. Hela min kropp blev som en fiolsträng och jag var tillbaka psykiskt av en lukt! Som tur var fanns  som kunde få mej att inse att jag var inte där!  

Idag när jag kommer till brevlådan så ligger där ett sånt vanligt brev som vi får och eftesom vi har skyddade uppgifter så får vi ju inte breven på vanligt sätt och jag tänker inte gå in på hur heller! Jag tar med mej det och öppnar det och får chock nummer ett när jag ser att det är skickat till adressen som är Helvetet och som jag inte bott på på år. Det var som att få en kall dusch! Jag vill inte se den adressen mer och jag vill absolut inte se den tillsammans med mitt namn som att jag är sär och absolut inte denna dag när jag redan en gång varit där psykisk! Paniken infann sej på en gång och tårarna bara sprutade! Jag darrade i hela kroppen samtidigt som hjärnan sa till mej att jag överreagerade det är inte så att du är där men kroppen lyssnade inte den levde sitt eget liv! När mina fingrar löd så pass så att jag fick upp kuvertet så inser jag att de ännu en gång beställt saker i mitt namn och att det som räddat mej från att inte fått betalningsanmärkning eller något sådant är att Posten gick med på att jag så länge som det kom post på min gamla adress skulle ha eftersändning till en annan adress men att när det inte kom mer så skulle de returnera detta till de som skickade ut det och detta hade hänt i detta fallert. De hade letat reda på hur jag kunde få det och listat ut hur man skickade posten till mej när jag har skyddade uppgifter vilket jag är tacksam för och på det sättet har jag fått det. Jag kokade i hel kroppen. Dels för att han efter det han redan gjort för att skada oss även har mage att göra detta men även för att det aldrig får ett slut!

Jag gjorde ett avslut med mitt förflutna när det var rättegång! Jag accepterar eller vad man ska kalla det för det har hänt och jag kan inte påverka det på något sätt men det har gjort mej till den jag är idag! Jag vill inte påminnas om det och jag vill inte att det ska påverka min vardag mer än det redan gör idag! Att jag inte kan jobba, att jag har kontakt med hjärnskadteam och att jag äter mediciner som jag inte gjort förr, mina problem i vardagen och allt annat som är konsekvenser av misshandeln och åren som varit räcker som påminnelser i vardagen än att det ska komma fler " korlar upp till vattenytan"! Allt jag vill är att jag ska få ha en lugn vardag där det inte kommer överraskningar som påminner om honom för han är inte värd att minnas han är inte värd de tankarna och jag vill inte behöva ringa och jag företad där han köpt eller tecknat avtal som jag ska behöva dra halva mit liv för att komma ur kravet att betala! 

Jag vill ha ett lugnt liv där jag själv väljer vilka "plopp och ringar" det är som ska komma på mitt livs vattenyta det ska inte styras av någon som styrt nog av mitt liv redan och ställt till nog i mitt liv och jag vill inte behöva ödsla mer ilska eller frustration på sånt här men det känns som om det kommer att komma fler "korkar" bara ytan hunnit bli blank igen men men den som lever får se 

PUSS    till dej från Lilla mej   

 

Maria Ohlsson

5 januari 2012 10:03

Men älskade vän! Vad jobbigt och hemskt det måste vara att bli påmind om det hemska i det tidigare livet gång på gång! Jag vet inte hur det känns eller är, men jag kan sätta mig in i det helvete du måste ha. Att aldrig veta om det kommer "överraskningar" av detta slag måste ta på krafterna och framför allt psyket. Du måste ha en enorm styrka inom dig som klarar av vardagen och samtidigt ha vetskapen om att det faktiskt kan inträffa saker från ditt förflutna som kan rasera allt det nya som du har byggt upp igen!

Jag hoppas och önskar att du får en lugn och fridfull vardag med mycket glädje. En vardag där du får vara som du själv vill vara och som du själv kan styra över utan att ha ångest och rädsla inom dig!

Jag kan aldrig sätta mig in i hur du har det, men har ändå känslan av att det måste vara ett helvete att aldrig få lugn och ro.

Och GLÖM ALDRIG - DU ÄR VÄRDEFULL, DU ÄR UNIK, DU ÄR EN UNDERBAR MÄNNISKA som förtjänar det bästa! Att bli älskad för den du är!

Önskar dig en fin dag med lugn och ro och kärlek <3

Puss & Kram //Maria

ensammalejonmamman

7 januari 2012 02:18

TACK älskade vännen!
Blir helt rörd av det du skriver och jag önskar dej det samma!Puss och Mängder av kramar till dej

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  .....och påverkade en hel värld och ändå var inte jag beredd på den effekt den skulle få på mig. Jag är alltid personen som insett att den dagen jag fick ensam vårdnad utan umgänge så stog jag ensam med barnen och hade allt ansvar och för mig va...

Undra hur många gånger jag har hört det uttrycket och visst stämmer det men det spelar ingen roll hur många år som går för såren rivs upp av minsta lilla känns det som. Vet inte varför jag alltid ska känna det som att en text, en sång eller vissa ord...

SKRÄCKBLANDAD FÖRTJUSNING   SÖNDAG 22 NOVEMBER 2020, 22:45 ...... som jag tar upp detta med bloggen igen efter drygt 3 år i tystnad. Varför - jag har saknat detta att ha mitt lilla place att skriva av mig utan att ...

Kod för att importera min blogg till Nouw: 6323869374

      Jag har alltid tyckt att jag har gjort det som varit bäst för barnen och att det är deras bästa som legat i första hand. Plötsligt så slog det mig att det är det jag gjort när de varit med men det som jag gjort mot mig själv när de låg och ...