Ibland känns det som att den senaste delen av mitt liv har varit val mellan pest och kolera och jag trodde att de hade blivit slut eller att de iallafall skulle ta ett tag innan jag var tvungen att ta ett nytt men det visade sej att där trodde jag fel igen!

Jag hatar allt vad mediciner är och det känns som om jag många gånger går på knäna innan jag ens tar en vanlig Alvedon så innan jag kom till beslutet att jag skulle gå till läkaren för att få mediciner och hjälp med min kroniska migrän som kom med hjärnskadan och allt våld mot huvudet så hade jag haft många överläggningar med mej själv men jag insåg att det var en ohällbar situation! När jag kom till henne så var det som hon sa att hon visste att jag ville klara mej utan ytterligare tabletter men att vi nu hade tömt de möjligheter som fanns så det hon föreslog var en medicin som egentligen är mot epeöepsi men som har visat sej även effektiv mot migrän. När jag tvekade så tittade hon på mej och ställde frågan som jag förstod skulle komma: T vad finns det för annat alternativ?!? Du kan ju inte ha det så här!
Jag kunde inte annat än att hålla med för de dagar som den är värre så är jag beredd att hoppa framför tåget för att få ett slut på den och hade jag inte haft barnen så hade jag nog gjort det. Jag beslutade mej där och då att jag var beredd att prova den. Vi pratade om biverkningarna och den biverkningen som hon sa till mej var inte så farlig så det kändes att den kunde jag överleva. När jag kom till Apoteket så visade det sej att de var tvungen att beställa den så jag fick vänta några dagar!

När jag fick medicinen visade det sej att det fanns en hel del fler biverkningar än de som hon hade sagt men jag kände att eftersom hon inte hade nämnt dem så var de kanske inte så vanliga som det stod där. En av dessa som var väldigt vanliga var viktnedgång och eftersom jag redan gått ner innan rättegången så kände jag att jag inte var så intresserad av just den biverkningen men naturligtvis var det den som inträffade. Jag tappar vikt från dag till dag och nu har jag ätit den i drygt en vecka och jag äter som en häst och ändå så försvinner kilon och jag kände att det var dags att jag ringer och frågar henne.

Idag fick jag kontakt med henne och vi pratade om detta fram och tillbaka. Jag kan förstå hennes sätt att resonera varför hon inte berättade om dessa biverkningar för de drabbar inte alla men den hon nämnde drabbar mer än varannan men den fick jag naturligtvis inte. När jag sa att det känns som om det fortsätter så här så kommer jag snart att vara ett vandrande skelett på jordens yta, det är inte fara än men om det inte tar ett slut så kommer det att bli så och snart ska jag öka till dubbla dosen och då känns det som om jag kommer att tappa dubbelt så mycket ~ ja hur blir det då!

Här kommer valet mellan pest och koleran in igen för det är som hon säjer med denna medicinen kan jag ha ett liv för jag har fortfarande huvudvärken men detta är den första veckan som jag känt att den inte påverkar mej lika som den gjort tidigare de sista dagarna. Den finns där men jag kan göra saker på dagarna utan att jag har ett huvud som sprängs på kvällen. Jag kommer upp ur sängen på morgonen utan att huvudet känns som om det ska gå i tusen bitar och ändå så har barnen varit hemma från dagis och det har varit helger. Så det är ju en förbättring än tidigare så medicinen hjälper och den behövs men samtidigt kan jag ju inte bli skinn och ben. Och i den vevan så blir jag så frustrerad att det är en människa som genom en handling har fått mej att hamna i denna situationen och att ha denna ständiga migärn som jag inte haft tidigare. Jag har aldrig ens varit hemma från jobbet för huvudvärk och nu vet jag inte hur många saker jag fått bokat av för att jag inte klarat av dem för att migränen är för vidrig, hur många dagar jag gått raka vägen hem från dagis och lagt mej tills det varit dags att hämta dem igen och hur många planer som har fått ändras för att huvudet hållit på å sprängas.

Jag önskar att valen i mitt liv var lättare att välja än mellan pest och kolera ~ vore trevligt att för en gångs skull bara fundera över vilken sås som passade bäst till middagen eller vilken färg jag vill ha på gardinerna! Just nu är mitt val att ha en outhärdlig huvudvärk eller rasa i vikt!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Kanske kommer sås och gardinvalen senare i livet ~ jag håller tummarna för det 

PUSS    till dej från Lilla mej     

 

Sis

3 januari 2012 09:13

Vilket elände du genomgår sis.. Hoppas biverkningarna går över nu eller att du får en annan medicin, för det går ju inte att du går ner mer i vikt och sen aldrig får sova. Du måste ju orka på dagarna också.. Älskar dig och det är bara att du ringer om du känner för det. Puss och ta hand om dig och dina <3

http://annaulliz.bloggplatsen.se

ensammalejonmamman

5 januari 2012 01:47

PUSS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  .....och påverkade en hel värld och ändå var inte jag beredd på den effekt den skulle få på mig. Jag är alltid personen som insett att den dagen jag fick ensam vårdnad utan umgänge så stog jag ensam med barnen och hade allt ansvar och för mig va...

Undra hur många gånger jag har hört det uttrycket och visst stämmer det men det spelar ingen roll hur många år som går för såren rivs upp av minsta lilla känns det som. Vet inte varför jag alltid ska känna det som att en text, en sång eller vissa ord...

SKRÄCKBLANDAD FÖRTJUSNING   SÖNDAG 22 NOVEMBER 2020, 22:45 ...... som jag tar upp detta med bloggen igen efter drygt 3 år i tystnad. Varför - jag har saknat detta att ha mitt lilla place att skriva av mig utan att ...

Kod för att importera min blogg till Nouw: 6323869374

      Jag har alltid tyckt att jag har gjort det som varit bäst för barnen och att det är deras bästa som legat i första hand. Plötsligt så slog det mig att det är det jag gjort när de varit med men det som jag gjort mot mig själv när de låg och ...