Jag är så stolt över att jag vann denna gången över det förflutna och allt som detrör upp. Allt började egentligen innan vi åkte iväg på våran semester med att Smulan började att bearbeta allt med att vara "pappa". Det är skrämmande att se henne för hon är verkligen som honom i kroppen och hon har helt avstängda ögon. Hon gör allt det som han en gång gjorde mot oss om man tar bort det sexuella. Fastän jag är stor så vill jag inte stå med ryggen mot henne för man vet aldrig vad som kommer men det är ju hennes syskon som få ut mest för alla elakheteroch gärna när ingen annan ser.

Det som skrämmer mej mest är det att när man frågar henne varför hon gör så skrattar hon. ögonen är avstängd och svaret man får är: Jag gör som pappa! Förut så tog jag en diskussion med henne vid dessa tillfällen men jag har lärt mej att det går inte att prata med henne då utan det är bättre att ta det när det avstängda är borta hur jobbigt det än är att vänta så måste man göra det. Jag har gjort som BUP har sagt att jag ska visa att jag inte accepterar att detta händer och sker i mitt hem men samtidigt se det som att det är en del i bearbetningen vilket är jättejobbigt - dels för att detrör upp mängder av minnen hos mej och de andra men det jobbigaste är att jag ser hur dåligt hon mår av att vara så.

Denna gången så trodde jag aldrig att det skulle komma till ett slut för det pågick dag på dag och jag har verkligen fått bita ihop och räknat till 1110 för att inte bli arg eftersom det inte är något som hon kan rå för. Jag har försökt att medla och jag har försökt att visa att jag älskar henne och att jag finns där för henne och dem alla men det är inte alltid så lätt att räcka till.

Imorse vaknade jag och Smulan tidigare än de andra så jag valde att ta med mej henne ner och sätta mej vid köksbordet med henne i knä och försöka förklara för henne hur det känns för mej när hon gör så här. Jag kände att det fick bär eller brista och mitt tålamod började ta slut så det var den enda lösningen som jag kunde hitta på. Jag försökte förklara så att hon skulle förstå men det är inte alltid så lätt att förklara det man som vuxen inte kan förklara för sej själv till en liten sårad tjej på tre år som mår skit men det kändes som om jag lyckades till största delen. Smulan tittade på mej med sina stora ledsna ögon och så får jag en kram som värmde genom hela kroppen. Sen tittar hon på mej och säjer: Mamma! Jag vill spola ner pappa i toaletten för då kommer han aldrg mer tillbaka!

Jag försökte att hålla tårarna tillbaka men det var svårt. Hon tog fram ett papper och på det skulle vi skriva pappa och sedan tog hon min hand och vi gick till toaletten. Där skrynklade hon ihop papret, kastade ner det i toaletten och spolade, Nu mamma kommer han aldrig mer tillbaka!

Jag bad en stilla bön att det inte skulle bli stopp av lappen så att den var tvungen att ta upp den igen och någon lyssnade på mej för toaletten fungerar fortfarande.

När vi kom tillbaka till köket gav hon mej en bamsekram och sa i mitt öra: Mamma jag älskar dej, jag tker om dej jättmycket!!!!

Då kom tårarna både av glädje men framförallt av lättnaden. Ännu en gång har vi övervunnit det som ligger bakom oss och vi har tagit ytterligare ett steg framåt. Kärleken och vi har klarat av ännu en prövning och för varje hinder vi kommer över dessto starkare blir vi och vi kommer att klara det som ligger framför. Vi kan inte göra något åt det som ligger bakom men vi kan påverka framtiden och vi kan ta chanserna som kommer. Ingen klarar allt men alla klarar något och jag tror att kärleken övervinner ondskan.

Jag kommer att fortsätta att be att barnen ska slippa återvända till helvetet som jag aldrig skulle återvända till men samtidigt ska jag leva för här och nu för ännu en gång har vi besegrat minnena och trauman som vi varit med om och genom det blivit starkare. Kärleken övervinner allt och det kommer den att göra i framtiden med  

Puss    till dej från lilla mej