Ibland känns det som att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta åt det konsekvenser som mitt förflutna har i mitt liv som är här och nu! När jag befinner mej där och då är det omöjligt att skratta men efteråt är det ofta som jag kan le åt det! Jag måste vara en av dem människor som är mest på min vakt, på helspänn och som reagerar på minsta lilla rörelse hela tiden. När vi börade mata fåglar vet jag inte hur många gånger de skrämt mej så att jag hoppat högt när något kommit som har skrämt dem så att det har varit tvungen att lämna maten snabbt men samtidigt har det bevisat för mej att man kan lära sej och att man kan få ett beteende som man tror sitter där långt långt inne och inte kommer att bli mindre att bli just mindre för nu reagerar jag bara ibland.

Härom kvällen hade jag dock kunnat slagit ner min pappa och nu i efterhand kan jag le åt det men då var det inte ett dugg roligt! Här hemma är dörren alltd låst vare sej man är in i 5 minuter eller om man är inne för flera timmar just bara för att vi ska veta vem som kommer in och för att vi själva ska kunna bestämma det men även för att jag är så lätskrämd ~ jag dör om någon är där som inte ska vara där även om det är barnen som kommit utan att jag hör dem och det är inte roligt därför har mina barn lärt sej att de låter när de kommer eller att de säjer att de kommer så att jag inte ska behöva bli rädd! Vi har våra små planer här hemma och plan som har funnits med från tiden från skyddade boendet är hur vi ska agera OM han skulle hitta oss men efter denna kvällen så vet jag inte om vi skulle behöva genomgång igen  

Att Liten inte är medveten om den planen det förstår jag eftersom hon inte var med på den "tiden" utan har fått den berättad efteråt men att jag skulle reagera som jag gjorde det har jag inte smält än!

JAg och Liten var i badrummet och tvättade av henne och de andra var i ett av barnens rum och lekte. Jag var i egna tankar och jag funderade på detta vanliga som man gör när det börjar närma sej att man ska lägga dem och det är dags för natten! När jag har torkat henne och vi ska gå ut så står det bara en man där i hallen och jag känner att jag fryser till is. Jag hör hur någon långt långt borta skriker och efter vad som känns som en evighet men som säkert bara var sekunder inser jag att det är jag som skriker. Hjärtat bankade så det kändes som om det skulle komma ut ur bröstet. När jag väl kände att jag fick tillbaka kontrollen över kroppen så kände jag att jag hade kunnat slagit ner den som stod där och det var tur att jag insåg att det var min egen pappa som stod där och såg helt förtvivlad ut! Han hade ringt på dörren massor av gånger men vi hade inte hört och när han kom in så ville han inte ropa för att han var rädd att väcka barnen!

Cirkusen var i full gång - jag bara skakade, Liten hon grinade och de andra två de fattade ingenting om nåt varför mamma skrek när morfar kom! Det är i dessa situationer som man inser hur lite man kan förbereda sej på hur man ska reagera om det skulle vara han som hittade oss för man vet inte. När man blir chockad och rädd så reagerar kroppen på sitt eget sätt och man kan inte styra den. Och det är skrämmande för när jag skulle ta trappstegen upp till tingsrättssalen så var det samma sak där - fötterna ville inte bäre mej och benen ville inte gå!

Många gånger tänker man tanken att om det händer si eller så ska jag.......................................... men efter denna händelse så förstår jag ännu mer att man kan inte förbereda sej man kan tänka vad man ska göra men när man väl står där så är det en ren chansning om det blir så. Hade jag insett detta tidigare så hade jag blivit livrädd men idag så inser jag att om jag har kommit så här långt med mina teorier och planer så kommer jag att komma ännu längre på dem med även om de inte kommer att fungera i praktiken men det finns alltid en lösning när man väl står där!!!!!

PUSS    till dej från Lilla mej    

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  .....och påverkade en hel värld och ändå var inte jag beredd på den effekt den skulle få på mig. Jag är alltid personen som insett att den dagen jag fick ensam vårdnad utan umgänge så stog jag ensam med barnen och hade allt ansvar och för mig va...

Undra hur många gånger jag har hört det uttrycket och visst stämmer det men det spelar ingen roll hur många år som går för såren rivs upp av minsta lilla känns det som. Vet inte varför jag alltid ska känna det som att en text, en sång eller vissa ord...

SKRÄCKBLANDAD FÖRTJUSNING   SÖNDAG 22 NOVEMBER 2020, 22:45 ...... som jag tar upp detta med bloggen igen efter drygt 3 år i tystnad. Varför - jag har saknat detta att ha mitt lilla place att skriva av mig utan att ...

Kod för att importera min blogg till Nouw: 6323869374

      Jag har alltid tyckt att jag har gjort det som varit bäst för barnen och att det är deras bästa som legat i första hand. Plötsligt så slog det mig att det är det jag gjort när de varit med men det som jag gjort mot mig själv när de låg och ...