Om någon hade frågat mej för några år sedan vad det var som jag kunde tänka mej skulle kunna få mitt hjärta att gå i tusen bitar så hade jag på en gång svarat Olycklig kärlek. Hur många chanser jag än hade fått så vet jag att jag inte hade trott att det var vad barnen berättade att dersa sk "pappa" hade gjort mot dem som skulle vara orsaken till att mitt hjärta skulle gå sönder!

Allt började idag på morgonen med att Skruttan frågade mej hur man visste att det var tomten som kom med paketen och ingen annan! Min första tanke var att något barn på dagis hade berättat för henne att det inte fanns någon tomte och att det var därför som denna frågan kom så jag svarade väll så gott jag kunde att det var klart att det var tomten som kom med paketen på julaftonen vem skulle det annars vara eftersom det är tomten som man skickar önskelistan till. Jag såg på hela henne att detta var inte svaret som hon ville ha utan att det var något annat som hade väckt denna fråga! På min fråga om varför hon funderade så sa hon bara att hon tänkte och den kommentaren har lärt mej att det inte är meningen att man ska fråga mer.

Denna fråga kom fram några gånger under dagen och var olika formulerad men hade samma innehåll så jag kände att jag förberedde mej mer och mer på att säja till henne att tomten finns och om inte det skulle hjälpa så skulle jag försöka få henne till att låta småsyskonen tro på tomten. Nu ikväll så önskar jag att det var det som var hennes "problem" att någon hade berättat att tomten inte fanns men så var inte faller och egentligen borde jag ha lärt mej vid det här laget att det ligger så mycket mer i deras frågor än hos andra i denna åldern 

Nu på kvällen när de andra hade somnat och jag såg på henne att hon var orolig och tankarna malde i huvudet så fick jag höra att alla dessa frågor som kommit under dagen grundade sej på att hon hade funderat på att om pappa kom så kunde han klä ut sej till tomte för att vi skulle släppa in honom och sedan kunde han stoppa ner dem i säcken och springa iväg med dem så att vi inte hann ifatt och rädda dem. Mitt hjärta bara brast och jag visste inte vad jag skulle svara för det finns inget svar på en sån fundering och det är så hemskt att hon ska behöva tänka så för tomten ska bara vara spännande att vänta på, barnen ska ha pirr i magen för att det är spännande när det knackar på dörren och man vet att det är tomten som kommer med massor av saker som man har önskat sej - men man ska inte behöva vara rädd att det är en som ska kallas för pappa som har klätt ut sej för att komma och ta dem från tryggheten in i helvetet

Det gör så ont att höra dem prata och att höra om alla tankar och funderingar som de har samtidigt som jag är så glad att de inte håller det inom sej. Samtidigt skulle jag kunna ge vad som helst bara de slapp känna det de känner, bara slapp alla funderingar som de bär på gör att de fick en förälder som valde att göra dem illa och gjorde så att de inte vågade lita på någon manlig person utanför familjen från början! Jag önskar att vi hade ett "normalt" liv där de kunde sitta och prata om att tomten skulle komma med förväntan istället för skräck och jag önskar att tomten i år, om vi kan ha en; kommer med ett suddgummi så jag kunde radera bort allt de hemska som de minns och som påverkar dem

Julen är barnens högtid men för Skruttan känns det som att det kommer att bli allt annat än det med mängder av funderingar! Kanske finns det en önskestjärna på himmelen som kan ramla ner så att jag kan önska att de ska slippa känna så här men tills dess får jag leva i detta och troligen är inte detta sista gången som mitt hjärta kommer att gå i bitar!

PUSS    till dej från Lilla mej