Jag har stött och blött mina tankar, känslor och reaktioner sedan jag kom från Helvetet och ändå så känns det som att de aldrig tar slut för det kommer upp nya reaktioner, nya sätt att se på saker och nya känslor som kommer med på köpet. Jag känner det precis som att jag är en flaska med kolsyrad läsk i för när man väl har öppnat den så kommer det en bubbla och sedan bara väller det upp fler bubblor och det är så det känns med mina tankar och känslor ~ kommer en upp till ytan så kommer det flera med och det blir en "kolsyre~effekt" (inte alla som har egna namn på "diagnoser") 

Igår när jag la mej så var det just det som hände ~ ett minne från rätegången poppade upp och sedan kom det massor med känslor och tankar upp! Jag kände att det var lönlöst att försöka sova så jag tänkte att jag skulle läsa istället eftersom jag fått böcker av min gulliga E och hade börjat läsa denna boken på tåget på vägen hem. På en gång när jag började läsa boken så kändes det så, precis som att jag läst boken förut fastän jag visste att jag inte hade det. Igår när jag fortsatte att läsa så kände jag den känslan igen. Jag fortsatte att läsa i boken som handlar om en kvinna som lever tillsammans med en man som är alkolist och allt som jag läste kändes så bekant! Plötsligt insåg jag vad det var som var bekant ~ det var inte boken utan situationen som hon levde i som jag kände igen! 

Jag insåg helt plötsligt att jag har levt tillsammans och har barn med en "missbrukare" men han har inte missbrukatdroger utan makten över oss. Han tryckte ner oss och på det sättet kände han sej stor och han hade verkligen makten över oss rent ekonomiskt eftersom det aldrig fick finnas pengar kvar på mitt konto men han hade även makt över oss eftersom vi var livrädda för honom. 

Jag kände igen mej i detta att man lyssnade på stegen för att veta vilket humör han var på även om hon som skrivit boken gjorde det för att få reda på hur full han var. Jag kände även igen mej i detta att man är "medberoende" och på ett sätt hjälper personen för att man inte vill eller kan berätta det för någon. Det var just det som jag gjorde - jag höll tyst och på det sättet så tillät jag att det fortsatte. Jag visste att det inte var någon ide att ta upp detta med honom för han skulle ändå säja att det var inte så det var utan att det var bara så som jag kände det. De gånger som jag tog upp det så blev det bara nedtystat och han fick ännu mera makt över mej!

På något sätt känns det som en lättnad att jag kan se på det som ett missbruk för det gör det lättare att tänka att det som han gjorde mot oss var inte mitt fel som jag känt det som i så många år utan det är ett behov som han har att känna att det är han som har makten och att vi är de små som han kan styra och ställa över. Nu förstår jag mer den känslan att vi var spelpjäser för honom och att jag kände mej utnyttjad. Han hade ett behov av att ha makt och det en sjuk makt över oss. Det var därför som han inte var den stora som jag levde tillsammans med i Tingsrätten för han hade inte makten över situationen utan nu var han en "spelpjäs" som skulle följa rättens regler!

Känske är det så att för att jag ska klara av att bearbeta del eferdel så behöver jag kunna draliknelser för jag är en sån som måste förstå, en sån som letar orsakerna och i så många år så hamnade skulden på mej själv så kanske är det denna pusselbiten som jag behöver för att kunna lägga över skulden där den hör hemma! Jag kan inte bara tänka att det är så utan jag måste förstå och just denna liknelsen mellan någon som är beroende av droger jag mej svaret på vad han var beroende av det skulle bara ha kommit tidigare men troligen var inte meningen att det skulle komma innan rättegången. För mej är det nyttigt att se hur hon som medberoende tystar ner och försöker at släta över för att inte de i omgivningen ska förstå och den enda som man sviker när man gör det är sej själv och jag gjorde det i så många år!

Jag har gått igenom mycket men samtidigt så har det gjort att jag är den jag är idag. Jag behöver vissa pusselbitar för att komma längre i mitt livspussel men jag tänker inte ge mej förän jag har fått dem och jag kommer att kämpa för att få dem. Jag kommer till insikter och det är de som gör att jag kommer framåt. 

Livet är här och nu och jag har hittat ytterligare en pusselbit och jag kommer att hitta fler. Jag vet att jag kommer aldrig mer att hamna i denna sitsen för nu upptäckte jag mönstret som fanns i Helvetet bara genom att läsa i en bok och jag vet att jag kommer att lägga märke till det i vanliga livet med ~ FÖR NU VÅGAR JAG SE det som jag tidigare blundade för

PUSS    till dej från Lilla mej