Vart man än vänder sej känns det som att det finns lögner, svek, man blir huggen i ryggen och det säjs en sak och visas en annan och jag är så less och trött på det! Finns inte ärlighet och att vara tak längre någonstans? Ibland känns det som att det är jag som gör fel som är det och förväntar mej att andra är det mot mej för gång på gång så kommer "kniven" som hugger mej när jag litar på en person och till slut känns det som att kommer jag någonsin att kunna lita på en människa så mycket att jag vågar släppa in den personen att lära känna "mej" och visa vem jag är inte bara mitt skal för det är när man gör det som man blir sårbar och som lögnerna sårar. 

Jag känner att när jag startade alla dessa processer som pågått nu ett tag så gick jag in i det med att jag inte svärta ner någon utan allt det som jag sa som var "negativt" skulle jag kunna styrka upp med en händelse och jag skulle kunna stärka det. Jag vann och jag hoppas att jag kommer att kunna rädda barnen med men idag känns det som att jag undrar om jag inte skulle ha kört fulspelet som jag tydligen förväntades ha kört och jag känner sånt förakt för dem som kör med osanningar, svärtar ner varann och använder barnen som vapen för att såra den andra föräldern för det drabbar mej som inte gjort det. I Tingsrättens papper så står det att man bör ta i beaktande att det pågår en vårdnadstvist och att man har det i tanken när man tar beslutet på domen. Jag känner att det är så fel att det är så at man förväntar sej att föräldrar gör så här mor varandra när man ligger i vårdnadstvist och jag känner att de som gör de ska inte ens ha barn! Är man verkligen en förälder om man använder barnen som vapen mot varann och där inte det räcker så tar man till lögner och drar det till åtal??? Blir så arg så jag kokar och jag hittar inte orden!!!!!

Är det verkligen så som jag upplever i samhället att lögner och at man säjer en sak men gör en annan som gäller? I så fall vill jag inte vara en del av det för jag tror att sanningen vinner och jag kanske sårar människor med att jag är rak och ärlig men hellre det än att jag kommer med en lögn som kommer att såra i slutänden. Jag känner att jag spyr åt alla lögner och svek som man ser runt sej och ibland så känner jag att Skruttan som just nu jobbar massor med vad som är att luras och vad som är att ljuga har bättre koll på detta än vad vissa människor som ska kallas vuxna har! Jag känner sånt förakt för alla människor som inte kan vara raka och säja som det är och stå för det! Är det så farligt att sticka ut lite och stå upp för sej själv än att smeka alla medhårs och svika sej själv?!?

Jag svek mej själv i flera år genom att försöka vara någon annan för att överleva Helvetet men jag vet även att det är ett ögt pris att svika sej själv för till slut vet man inte vem man är eller vad man själv tycker. Jag var så mycket "ingen" at jg helt slötmej i mej själv och jag visste inte till slut om det som hände runt mej hände eller om det var tankar som fanns inom mej för jag "fanns inte längre" Är det meningen att det är så det ska vara!?!

Lögner och svek kan man kanske komma framåt med men man kan aldrg återvända och man kan aldrig mer få en plats i mitt liv för det är ett svek som jag inte kan ta! Kanske är det dags at vissa personer ransaka sej själv och vågar ta ett beslut utifrån sej själva och inte vad alla andra ska tycka och tänka! Kanske är det dags att införa ärlighet och att stå upp för andra som ett ämne på skolan för annars känns det som att det kommer att försvinna helt från samhället för tydligen finns det många som ska kallas för vuxna som inte vet vad det är - eller så är det bara jag som drabbas av det och redan är bränd men jag står iallafall för sanningen, jag vågar säja vad jag tycker och tänker och jag kommer att fortsätta med det för jag är jag och har en plats jag med. Lögenr och svek har ingen plats i mitt liv och jag vågar stå upp för det jag tycker, tänker och anser och jag är STOLT över det. Jag är STOLT att jag än idag inte jort något för att svärta ner den andra sk föräldern som inte är sant och har en grund ~ och den linjen kommer jag att fortsätta att följa sen får alla andra ta sina beslut!

PUSS    till dej från Lilla mej    

 

Amelie

20 december 2011 13:48

Du blir starkare i dig själv. Blir ego. Sluter dig själv. Släpper bara in de personer du känner dig trygg med. Vet precis hur det känns. Gjort lika dant själv. Är mest med mig själv eller sambon. Kram fina härliga vän. Go for it. <3<3<3<3<3

http://bloggplatsen.seangelheart

ensammalejonmamman

20 december 2011 17:21

KRAMAR

 

peter

20 december 2011 18:29

Jag är stolt över dej Kram vännen min <3<3<3

ensammalejonmamman

21 december 2011 16:45

TACK

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  .....och påverkade en hel värld och ändå var inte jag beredd på den effekt den skulle få på mig. Jag är alltid personen som insett att den dagen jag fick ensam vårdnad utan umgänge så stog jag ensam med barnen och hade allt ansvar och för mig va...

Undra hur många gånger jag har hört det uttrycket och visst stämmer det men det spelar ingen roll hur många år som går för såren rivs upp av minsta lilla känns det som. Vet inte varför jag alltid ska känna det som att en text, en sång eller vissa ord...

SKRÄCKBLANDAD FÖRTJUSNING   SÖNDAG 22 NOVEMBER 2020, 22:45 ...... som jag tar upp detta med bloggen igen efter drygt 3 år i tystnad. Varför - jag har saknat detta att ha mitt lilla place att skriva av mig utan att ...

Kod för att importera min blogg till Nouw: 6323869374

      Jag har alltid tyckt att jag har gjort det som varit bäst för barnen och att det är deras bästa som legat i första hand. Plötsligt så slog det mig att det är det jag gjort när de varit med men det som jag gjort mot mig själv när de låg och ...