........................bara funderingarna består!

Jag trodde i min egna lilla bubbla att bara domen kom så skulle jag inte känna och tänka så mycket! Jag önskar att det hade stämt men som vanligt när jag tänker så blir det inte som jag trodde men jag har börjat lära mej det och känner inte samma besvikelse som jag gjorde så! Jag hade bestämt med mamma att jag skulle gå till dem för att ringa och höra vad domen blev och jag trodde att det skulle kännas som en lättnad att få den men att jag ville ha någon som psykologiskt stöd. Jag hade uptckt på olika personers kommentarer att det var osäkert vad domen skulle bli men jag hade som vanligt ställt in mej på det lägsta, nämigen att han skulle bli frikänd bara för att inte bli för besviken. Nu efteråt så tror jag att det även var för att gamla spöken spökade för mej med detta att ingen skulle tro mej om jag berättade så varför skulle de tro mej de som hade suttit och lyssnat??!!??

Promenaden till mina föräldrar har aldrig gått så trögt och aldrig tagit så lång tid och det kändes som om benen inte skulle orka bära mej. När jag kom hem till dem och fick en kram av mamma så skakade hela jag och det kändes som om telefonen skulle bränna mej! En del av mej ville att jag skulle ringa så att jag visste vad domen blev medans en annan del skrek att jag inte ville veta. Mitt i min inre kramp så ringer telefonen och det är min älskade E som ringer. När jag hör orden att jag visst vågar och att det inte är farligt så känner jag att hon skulle aldrig ljuga och jag fann modet inom mej ännu en gång.

Jag lyfte luren och fick höra att han hade blivit fälld, de hade trott på mej och bevisen så kändes det bara som att all luft gick ur mej och jag kände att jag skakade så jag kunde knappt hålla i något. Jag kände att det var en sån lättnad att han blivit fälld framför allt på misshandeln på Skruttan för kanske gör det att jag kan rädda dem från att återvända till Helvetet och om jag kan det så är det värd alla dygn av oro och hopplöshet som varit all skräck som jag känt och all rädsla för den största "beläningen" som vi kan få av våran kamp det är att någon av oss slipper att återvända till Helvetet. Jag behöver inte göra det fysiskt men om de behöver göra det så kommer jag att vara tvungen att återvända psykiskt. 

Det var glada reaktioner som jag fick och när jag ringde till E fick jag ett Halleluja. Jag visste att vilket straff han än fick så skulle det kännas som ett hån mot det vi varit utsatta för men det känns som en vinst att någon har sagt att det han gjore var fel och att det fick konsekvenser för honom. Kanske kan han känna en del av det som vi kände under tiden i helvetet men även i tiden efter det.

Jag känner ett hopp att det är så att sanningen vinner och att den kommer att göra det i framtiden med. Jag är stolt att jag har klarat av denna resa fram tills idag och jag vet att om jag klarat detta så kommer jag att klara resten med. Det finns massor med saker som är fel i samhället, i lagar och i mycket annat men samtidigt så känns det skönt att det inte är så fel att sanningen vinner

Jag känner att det är tungt vissa dagar även nu men jag vågar hoppas på en framtid och för första gången kan jag se ett ljus i horisonten. För första gången vågar jag tänka att det finns en framtid och det kommer att komma en tid när vi kan känna oss trygga för att han är inlåst och jag kommer att unna mej alla de dagarna och känna att jag lever, jag ska göra det som jag inte kan göra med barnen nu för att det innebär en allt för stor risk. Jag ska känna att jag och barnen lever och att vi förtjänar att göra det för att vi har vunnit över det onda! Jag kan se att jag lever och att jag har haft orken att fortsätta hur mörkt det än varit för ingen kan släcka mitt ljus!

PUSS    till dej från Lilla mej    

 

peter l

11 december 2011 02:26

jag är stålt över dej kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  .....och påverkade en hel värld och ändå var inte jag beredd på den effekt den skulle få på mig. Jag är alltid personen som insett att den dagen jag fick ensam vårdnad utan umgänge så stog jag ensam med barnen och hade allt ansvar och för mig va...

Undra hur många gånger jag har hört det uttrycket och visst stämmer det men det spelar ingen roll hur många år som går för såren rivs upp av minsta lilla känns det som. Vet inte varför jag alltid ska känna det som att en text, en sång eller vissa ord...

SKRÄCKBLANDAD FÖRTJUSNING   SÖNDAG 22 NOVEMBER 2020, 22:45 ...... som jag tar upp detta med bloggen igen efter drygt 3 år i tystnad. Varför - jag har saknat detta att ha mitt lilla place att skriva av mig utan att ...

Kod för att importera min blogg till Nouw: 6323869374

      Jag har alltid tyckt att jag har gjort det som varit bäst för barnen och att det är deras bästa som legat i första hand. Plötsligt så slog det mig att det är det jag gjort när de varit med men det som jag gjort mot mig själv när de låg och ...