TACK för din kommentar!
Eftersom du skriver den så personligt så väljer jag att inte publicera den för jag vill inte att det du skriver till mej ska kunna läsas av alla för det känns som att jag lämnar ut dej för mycket!

Jag vill bara att du ska veta att jag är ett levande exempel på att man klarar mer än man tror och jag vet att du kommer att lyckas för det visar du genom det du skriver!

Man ska aldrig sluta att kämpa för sina barn ~ de är värda det bästa de kan få!
BAMSEKRAMAR till dej och du får gärna skriva hur det går för dej och jag finns om du vill ha någon att bolla med! Jag är inget proffs men kan dela med mej av min erfarenhet    

När man lever tillsammans med en psykopat är man bara en bricka i deras spel eller plan eller vad man vill kalla det, kärt barn har många namn, för mej så var det ett Helvete och jag levde mitt i det! Jag insåg inte då att han var en psykopat och jag har än idag svårt att ta in det ordet även om jag inser att det är just det som han är men en sak som jag efter denna dagen kan ta in mer än jag någonsin kan ta in är att jag hela tiden inte var något annat än en bricka i ett spel för honom. Det som det spelet gick ut på var att han skulle vinna och få alla fördelarna och vi andra - ja oss sket han i för vi var bara brickor mot hans vinst och framgång! Varför skulle vi ha känslor när inte han hade det.....................................

Många gånger har jag efter att jag insett att både jag och barnen var just brickor i spelet undrat när vi blev det! Jag inser att jag blev gravid för att jag skulle bli kvar, för att han skulle kunna kontrollera mej och spela på mina mammakänslor att jag skulle stanna kvar och förlåta mer för han är inte dum när det gäller att räkna ut fördelar för sin egen del! Samtidigt ville en liten del av mej så gärna tro att det var av kärlek som barnen blev till men idag så föll den sista biten på plats som fick me att inse att det funnits en strategi bakom hela vårat förhållande och jag vet inte om sanningen var den lindrigaste i detta fallet för den gjorde förbannat ont! Det känns som att jag precis hinner resa mej efter den förra knuffen innan nästa kommer ~ finns det ett slut på nya upptäckter av det förflutna?!?!?

Jag har i över en vecka jagat ett papper som skulle få slut på ännu en del av det förflutna! Jag skulle kunna stänga ytterligar ett lock och gå vidare men det avgörande var vad det stod för namn på denna, hans eller mitt! Inte bara för resultatet rent "praktiskt" utan även för svaret om jag hade varit en bricka i hans psykaopatiska spel redan från starten av vårat förhållande! Någonstans inom mej har jag vetat svaret att detta var ett för avgörande papper för att mitt namn skulle stå på det men någonstans har hoppet ändå funnits att det skulle vara mitt namn på det, att det skulle ha funnits något som varit friskt i vårat förhållande. Det som varit genomgående i vårat förhållande har varit att det som varit viktigt och avgörande har stått i hans namn och det som inte varit något värt har stått på mej och så även i detta fallet ~ hans namn stod på detta och jag har ännu en gång blivit totalt lurad av honom visar det sej flera år senare. 

När jag kom till mitt skyddade boende sa en kvinna till mej att dessa män är dumma tills det gäller egen vinning för där är de så smarta så det är otäckt för där kan de räkna ut massor av steg längre fram och massor med om senare och det visade sej denna gången och jag kände mej så lurad och äcklad. Tårarna bärnde innanför kinderna men de kunde inte komma ut det enda jag kände att jag kunde göra var att återvända till ett gammalt beteende ~ gå till duschen och försöka att tvätta bort äckelkänslan för det känns som att han har förpestat hela mej! Jag har varit en bricka för att han skulle kunna förflytta sej framåt på spelplanen som han ville utan att möta mer hinder än nödvändigt, ha någon som ställer upp och tar stötarna, river hindrena och som han kan styra totalt för han vet vilka de ömma punkterna är och för att den personen är livrädd och vet vad bestraffningen blir om hon inte lyder! 

Jag är så arg på mej själv att jag lät det hända! Varför? Hade jag inte gått med på det hade sitsen sett helt anorlunda ut idag och jag hade inte behövt känna så här! Jag vet att känslan går inte att tvätta bort, besvikelsen och äckelkänslan över att jag har varit en bricka som har utnyttjats sitter på insidan och det spelar ingen roll hur mycket tvål eller vatten som används så sitter den kvar! Och jag vill inte ha den kvar för den hjälper mej inte utan stjälper mej och det är det sista jag behöver! Ändå vet jag att jag gjorde detta, tillät detta för att jag var så naiv och trodde att han älskade mej och att alla ville mej väl! Nu är jag tvärs om ~ nu får andra visa mej att de inte vill mej illa för nu är det den förutsättningen som jag går in i en relation med andra människor med och hur fel är inte det!

Jag har varit en bricka i ett psykopatiskt spel och jag har den erfarenheten med mej! Jag vet vad det är att vara maktlös och inte styra över sitt eget liv eller handlanden och jag får försöka att se att där jag står idag ~ där är det jag som styr över mej själv till största delen iallafall! Kanske gör det att det som sitter på insidan gör mindre ont för vatten och tvål hjälper inte och hur gärna jag än vill så går inte saker att få ogjorda!

PUSS    till dej från Lilla mej