Många gånger så kan jag känna när människor säjer att jag är stark att vart ser de den styrkan! För jag känner mej verkligen inte stark ~ jag känner bara att jag gör det som jag är tvungen att göra överleva! Jag måste rädda barnen från att behöva återvända till helvetet, jag måste se till att vi har mat på bordet, tak över huvudet, att det finns kläder och att allt fungerar och mitt i allt det ska jag vara en fungerande mamma och person! Någonstans ska jag hinna med mej själv och mina intressen och samtidigt ska jag hinna earbeta det som jag har varit med om, hjälpa barnen att bearbeta och någonstans ska det finnas plats för min egen rehabilitering! Eftersom det är så den sista tiden har sett ut eller de sista åren har sett ut så ser jag inte att man behöver styrka för att klara av dem för det är vardagen för mej!

Ikväll när min advokat ringde rätt sent så kände jag på en gång att det inte var för att säja hej som han ringde och mycket riktigt så var det inte därför! Det känns som att efter denna resa som tagit sin tid så känner vi varann rätt så bra så jag vet lite hur han tänker och vise versa! Jag kan höra på hans röst att det ännu en gång är en sak som han helst inte skulle vilja berätta för mej men som han ändå är tvungen att säja och jag vet på en gång vad det är! Överklagan har gått igenom - jag kommer att få gå igenom helvetetscermonin en gång till! På något konstigt sätt så känns det inte lika hemskt som jag trodde att det skulle göra. När papren om överklagan kom så rann tårarna och hela jag rasade samma men denna gången känns det bara som en bekkräftan att det jag befarade var sant! Det är då jag inser att jag är stark - detta ska inte få trycka ner mej ännu en gång! Det är jobbigt och jag vill inte men nu är det så här det ser ut och jag måste passera det för att komma till målet och jag har inget val! Jag måste för att få min nystart i livet som jag och barnen förtjänar! Det som kom efter var jag mindre beredd på men jag överlevde det med och för mej visade det att det finns en styrka där som andra sett så mycket längre än mej!

Nästan varje gång som jag pratat med min advokat så säjer han till mej under samtalet " jag beundrar dej och jag kan inte förstå att du kan vara så saklig och inte det minsta bitter eller hatisk mot denna man som gjort dej och barnen så illa...................". Många gånger har jag tänkt att detta är bara något som han säjer för att jag ska bli glad men ju längre tid som jag haft honom dessto mer inser jag att han är inte en sån person som säjer saker som han inte menar! Sen så anlitade min H honom och nästan varje gång som de pratar så säjer han samma sak till henne når han frågar om vi pratat med varann! Det fick mej att inse att han inte är van med detta hos klienter och det fick mej att analysera mej själv! Jag känner förakt för denna psykopat att han har kunna gjort detta mot sina egna barn som han egentligen skulle ha gjort allt för att skydda istället! Jag känner att jag aldrig kommer att kunna ge honom en andra chans eller förlåta honom för det han gjort men han är inte värd att hata för det tar för mycket energi och att vara bitter det förlorar jag själv på!

Allt jag vill är att få ett avslut så att jag och barnen kan få en nystart i livet där vi inte behöver fundera vad det är som kommer att hända längre fram! Jag vill veta att samhället inte accepterar det som han gjort mot oss och att de visar att han gjort fel! Jag vill inte behöva minnas alla de gånger som han gjorde illa oss fysiskt och psykiskt och hur ont det gjorde! Allt jag ber om är ett slut och att vi ska få ett värdigt liv och jag anser inte att det är för mycket begärt! 

Alla har vi styrkan inom oss och jag inser att jag har den även om jag inte ser det när jag tittar mej själv i spegeln! Jag inser att eftersom andra ser den så ser jag den med om jag vågar se mej själv med ögon som inte är så kritiska och med de ögon som ser på andra! Om jag vågar lita på mej själv så är jag stark och om jag är stark så kommer jag att klara av den biten som jag har kvar för att komma i mål............................

PUSS    till dej från Lilla mej