När man lever tillsammans med en psykopat är man bara en bricka i deras spel eller plan eller vad man vill kalla det, kärt barn har många namn, för mej så var det ett Helvete och jag levde mitt i det! Jag insåg inte då att han var en psykopat och jag har än idag svårt att ta in det ordet även om jag inser att det är just det som han är men en sak som jag efter denna dagen kan ta in mer än jag någonsin kan ta in är att jag hela tiden inte var något annat än en bricka i ett spel för honom. Det som det spelet gick ut på var att han skulle vinna och få alla fördelarna och vi andra - ja oss sket han i för vi var bara brickor mot hans vinst och framgång! Varför skulle vi ha känslor när inte han hade det.....................................

Många gånger har jag efter att jag insett att både jag och barnen var just brickor i spelet undrat när vi blev det! Jag inser att jag blev gravid för att jag skulle bli kvar, för att han skulle kunna kontrollera mej och spela på mina mammakänslor att jag skulle stanna kvar och förlåta mer för han är inte dum när det gäller att räkna ut fördelar för sin egen del! Samtidigt ville en liten del av mej så gärna tro att det var av kärlek som barnen blev till men idag så föll den sista biten på plats som fick me att inse att det funnits en strategi bakom hela vårat förhållande och jag vet inte om sanningen var den lindrigaste i detta fallet för den gjorde förbannat ont! Det känns som att jag precis hinner resa mej efter den förra knuffen innan nästa kommer ~ finns det ett slut på nya upptäckter av det förflutna?!?!?

Jag har i över en vecka jagat ett papper som skulle få slut på ännu en del av det förflutna! Jag skulle kunna stänga ytterligar ett lock och gå vidare men det avgörande var vad det stod för namn på denna, hans eller mitt! Inte bara för resultatet rent "praktiskt" utan även för svaret om jag hade varit en bricka i hans psykaopatiska spel redan från starten av vårat förhållande! Någonstans inom mej har jag vetat svaret att detta var ett för avgörande papper för att mitt namn skulle stå på det men någonstans har hoppet ändå funnits att det skulle vara mitt namn på det, att det skulle ha funnits något som varit friskt i vårat förhållande. Det som varit genomgående i vårat förhållande har varit att det som varit viktigt och avgörande har stått i hans namn och det som inte varit något värt har stått på mej och så även i detta fallet ~ hans namn stod på detta och jag har ännu en gång blivit totalt lurad av honom visar det sej flera år senare. 

När jag kom till mitt skyddade boende sa en kvinna till mej att dessa män är dumma tills det gäller egen vinning för där är de så smarta så det är otäckt för där kan de räkna ut massor av steg längre fram och massor med om senare och det visade sej denna gången och jag kände mej så lurad och äcklad. Tårarna bärnde innanför kinderna men de kunde inte komma ut det enda jag kände att jag kunde göra var att återvända till ett gammalt beteende ~ gå till duschen och försöka att tvätta bort äckelkänslan för det känns som att han har förpestat hela mej! Jag har varit en bricka för att han skulle kunna förflytta sej framåt på spelplanen som han ville utan att möta mer hinder än nödvändigt, ha någon som ställer upp och tar stötarna, river hindrena och som han kan styra totalt för han vet vilka de ömma punkterna är och för att den personen är livrädd och vet vad bestraffningen blir om hon inte lyder! 

Jag är så arg på mej själv att jag lät det hända! Varför? Hade jag inte gått med på det hade sitsen sett helt anorlunda ut idag och jag hade inte behövt känna så här! Jag vet att känslan går inte att tvätta bort, besvikelsen och äckelkänslan över att jag har varit en bricka som har utnyttjats sitter på insidan och det spelar ingen roll hur mycket tvål eller vatten som används så sitter den kvar! Och jag vill inte ha den kvar för den hjälper mej inte utan stjälper mej och det är det sista jag behöver! Ändå vet jag att jag gjorde detta, tillät detta för att jag var så naiv och trodde att han älskade mej och att alla ville mej väl! Nu är jag tvärs om ~ nu får andra visa mej att de inte vill mej illa för nu är det den förutsättningen som jag går in i en relation med andra människor med och hur fel är inte det!

Jag har varit en bricka i ett psykopatiskt spel och jag har den erfarenheten med mej! Jag vet vad det är att vara maktlös och inte styra över sitt eget liv eller handlanden och jag får försöka att se att där jag står idag ~ där är det jag som styr över mej själv till största delen iallafall! Kanske gör det att det som sitter på insidan gör mindre ont för vatten och tvål hjälper inte och hur gärna jag än vill så går inte saker att få ogjorda!

PUSS    till dej från Lilla mej  

 

Nettan

1 februari 2012 01:46

Oj!!!
Har levt med en man som också kan kallas psykopat,vi levde ihop fr 03-08
Han var brutalt elak psykiskt mot mig och även fysiskt mina barn som jag har m en annan man. Fick en liten dotter m honom som han i dag gärna vill ha ensam vårdnad om.
Han försöker sätta dit mig för barnmisshandel och pratar skit om mig så vår dotter hör allt!
Du är inte ensam,jobbar ff med mitt psyke pga honom.
Har ny pojkvän och även varit gift med en annan i mellan men den sanna tilliten som ska ha kommer nog aldrig komma tillbaka igen.
Det är ett blödande sår som aldrig kommer att läka!
Jag kan inte vara den mamma jag vill till mina två äldsta barn så dom är LVU:ade men jag kämpar för att få hem dom inom en snar framtid!
Har kommit väldigt långt i min kamp och jag kämpar varje dag för att få hem min yngsta dotter till mig så som de stora!!
Jag kommer följa din blogg och din kamp! Kanske jag också vågar skriva vad som har hänt mig utan att skämmas och vara rädd för det?!
Kram i massor och lycka till i livet ❤

http://www.trollmoder.wordpress.com

 

Tove Birkeland Brandt

1 februari 2012 10:07

Kära du så väl jag känner igen vart enda ord av det du beskriver. Liksom dig har jag levt mitt liv så i 19 år, och allt gick bara utför. Förebråelser från utomstående, varför gick du inte bara? varför tänkte du inte på barnen? Jag säger bara : Jag vet inte jag var en bricka i ett ont spel. Kramar om dig. Det är så tufft att vakna upp.

http://toves-tankar.bloggplatsen.se

ensammalejonmamman

1 februari 2012 23:33

Det är jättetufft och jag känner igen mej i det du skriver! Hade jag vågat sett och förstått det jag vet idag så hade jag inte varit kvar men när man lever i det är man en mästare på att ljuga ~ för sej själv för att överleva!
Massor av Kramar

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  .....och påverkade en hel värld och ändå var inte jag beredd på den effekt den skulle få på mig. Jag är alltid personen som insett att den dagen jag fick ensam vårdnad utan umgänge så stog jag ensam med barnen och hade allt ansvar och för mig va...

Undra hur många gånger jag har hört det uttrycket och visst stämmer det men det spelar ingen roll hur många år som går för såren rivs upp av minsta lilla känns det som. Vet inte varför jag alltid ska känna det som att en text, en sång eller vissa ord...

SKRÄCKBLANDAD FÖRTJUSNING   SÖNDAG 22 NOVEMBER 2020, 22:45 ...... som jag tar upp detta med bloggen igen efter drygt 3 år i tystnad. Varför - jag har saknat detta att ha mitt lilla place att skriva av mig utan att ...

Kod för att importera min blogg till Nouw: 6323869374

      Jag har alltid tyckt att jag har gjort det som varit bäst för barnen och att det är deras bästa som legat i första hand. Plötsligt så slog det mig att det är det jag gjort när de varit med men det som jag gjort mot mig själv när de låg och ...