Som så många gånger förr i mitt liv så ju närmare det datumet jag kommer när en händelse ska ske som jag har fått ta ett beslut kring kommer ju mer funderar jag kring den, så även denna gången! Och det är bara så som jag är som person och kommer nog alltid att vara men denna gången är det inte kring händelsen och konsekvensen av den utan om det är så som jag tidigare har tänkt och tyckt -  att det bara finns två alternativ att det antingen är rätt eller fel, svart eller vitt eller om det helt enkelt är så att det kan finnas ett alternativ där mitt mellan dessa två?! 

I vissa saker är jag benhård att det bara finns rätt och fel men tidigare har jag varit det inom allt men nu är jag inte det längre. Ju mer jag tänker dessto mer osäker blir jag! För ett tag sedan när jag satt och pratade med min arbetsterapeut så kom vi in på barnen och att speciellt Skruttan märkte mycket av detta att jag glömmer saker och att jag skriver lappar om saker som andra inte skriver saker för att komma ihåg! Ofta säjer hon till mej att "Mamma vi skriver en lapp om det för annars så glömmer du det!" Hon vet att hon kan få påminna mej om en sak tre gånger medan hon bara behöver säja det en gång till dagisfröken. De märker att jag har svårt att komma på ord ibland och andra saker som har med min hjärnskada att göra men de vet inte varför mer än att det har med mammas huvud att göra för hur förklarar man en hjärnskada för små barn?!? De vet att mamma har ont i huvudet varje dag och att ibland är det så ont att jag ligger och att det några gånger varit så pass så att mormor eller morfar hämtat dem på dagis. De har fått lära sej att leva med detta och fastän det inte påverkar dem massor så påverkar det dem till en viss del! 

När vi satt och pratade om detta arbetsterapeuten och jag så kändes det så rätt att hon och min läkare skulle träffa barnen och prata med dem och att även barnen skulle få träffa en del av de "tanter" som mamma träffar varje vecka och som hjälper mej med "huvudet" och att de precis som de andra som jag valde att de skulle informera skulle få chansen att träffa dem utan att jag var med så att de kunde ställa de frågor som de själva ville utan att de skulle behöva ta hänsyn till hur jag känner det när de frågar utan att mormor och morfar skulle vara med istället! De skulle även få göra detta i hemma miljö så att de skulle få känna sej så avslappnade som möjligt och jag tyckte att det kändes så rätt som det bara kunde göra. Det kändes som att jag gav dem chansen som jag gett dem andra som behövde få denna informationen för att förstå mej så bra som det bara gick och för att det skulle bli så lite missförstånd som det bara gick. Jag kände att eftersom barnen redan känner av det så kunde de få förklaringen och eftersom de i mitt team är helt underbara så är jag inte orolig för vad de kommer att säja och jag vet att de kan ta det på ett bra sätt med barnen det är inte där oron är!

Allt kändes rätt och jag kände mej trygg i situationen och jag kände att jag hade tagit rätt beslut! Jag hade valt att inte hålla barnen utanför detta och jag hade valt att inte "hemlighålla" detaljer som de märker av och som de påverkas av! Jag skulle köra med öppna kort! Det känns fortfarande rätt men samtidigt inte lika rätt som när jag tog beslutet och på något konstigt sätt så känns det som att det är för att jag har blandat in hjärnan. När jag tog beslutet så gjorde jag det med  , jag gjorde det som kändes rätt utifrån det enbart. Nu har jag analyserat och analyserat igen och jag har funderat på barnens tankar och reaktioner efter och där har tankarna kommit in mer och mer och då litar jag inte på mina egna känslor på samma sätt! Jag känner inte efter i mej själv längre bara utan jag funderar och funderar och låter tankarna styra mer och mer!

Kanske är det så att det är så att det finns ett rätt och fel så länge vi låter   styra och inte det som finns runt oss för det är nog så att det är vi som vet bäst vad som är rätt och fel för oss och dem som står oss nära! Jag har fram till idag lytt mitt hjärta och det har lett mej rätt! Det har inte varit lätta beslut och det har inte varit lätta steg att ta men det har varit värt det och jag har fått lön för mödan! Allt är inte svart och vitt utan det finns ett grått fält men man måste våga lita på sej själv, för vågar man inte det, vem ska man då våga lita på??????

PUSS    från Lilla mej    

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  .....och påverkade en hel värld och ändå var inte jag beredd på den effekt den skulle få på mig. Jag är alltid personen som insett att den dagen jag fick ensam vårdnad utan umgänge så stog jag ensam med barnen och hade allt ansvar och för mig va...

Undra hur många gånger jag har hört det uttrycket och visst stämmer det men det spelar ingen roll hur många år som går för såren rivs upp av minsta lilla känns det som. Vet inte varför jag alltid ska känna det som att en text, en sång eller vissa ord...

SKRÄCKBLANDAD FÖRTJUSNING   SÖNDAG 22 NOVEMBER 2020, 22:45 ...... som jag tar upp detta med bloggen igen efter drygt 3 år i tystnad. Varför - jag har saknat detta att ha mitt lilla place att skriva av mig utan att ...

Kod för att importera min blogg till Nouw: 6323869374

      Jag har alltid tyckt att jag har gjort det som varit bäst för barnen och att det är deras bästa som legat i första hand. Plötsligt så slog det mig att det är det jag gjort när de varit med men det som jag gjort mot mig själv när de låg och ...