............men ibland så kan jag inte låta bli att önska att det vore det någon gång! Idag har det varit en sån där dag när för mycket har gått för mycket emot men jag överlevde det med men det känns att orken som finns nu är inte densamma som den en gång var. Jag erkänner jag är slut både fysiskt och psykiskt och minsta grej får det att rinna över för det är för mycket och har varit under för lång tid. 

Jag och en på barnens dagis har funderat och utrett varför inte Skruttans papper om att hon är placerad på skolan har kommit! Att våran post tar längre tid det är ett faktum men att den tar så här lång tid det finns inte på kartan så förra veckan tyckte vi att nu var det färdigväntat och hon började nysta i detta efter mitt godkännande! Idag känner jag bara att jag kokar och att det är tur att det är fler än jag som vågar ta tag i saker för det visar sej att när kommunen upptäckte att det inte fanns någon adress då visste man inte hur man skulle göra med placeringen så då lät man det bara vara så hon var inte placerad. Det får mej att koka för om man har skolplikt då ska det inte ligga på fröknar på dagis och föräldrars ansvar att kolla hur situationen än ser ut runt dem för det ska vara lika regler som gäller för alla! Det som fick mej att explodera det var det att de inte kunde skicka brev och information till mej på den adressen som vi använder för då hamade den i rullarna och Skruttan blev en person som hamnade i de offentliga paprena. Jag såg rött och jag hade kunnat åkt till dem och frågat om de hade ett system så var från 1800-talet. Hur kan man bara få ha det så här? Vi löste det till slut med en lösning som jag inte hade haft om jag inte hade haft utomstående personer som ställer upp för mej men det är så sjukt att det inte finns lösningar och att man hela tiden ska behöva tänka och hitta lösningar. Det känns som att det hela tiden blir så tungrott och jag vet inte hur länge till jag orkar ha ett liv som ser ut så här men vad finns det för alternativ ~ att vi finns med i papper och är lätta att hitta och det är inget alternativ! Men varför kan det inte vara lätt något i denna situation..........................

Efter denna underbara dag när massor annat hände som jag inte ens orkar ta upp för det är så vidrigt jobbigt var det dags för min terapi! Förra veckan så sa min terapeut till mej att jag hade stängt av och att jag tom hade stängt av mot mej själv. När hon sa detta så kändes det som att hon pratade om någon annna än mej! Jag var inte avstängd för jag kände och reagerade och jag släpper in människor och jag tar in intryck och massor av sånt! Under veckan som har gått har jag insett att jag har stängt av och jag har gjort det för att överleva för jag orkar inte. Det finns inte energi till vardagen så hur ska jag orka med allt annat! Detta var vidrigt att inse! Sen kom insikten om att jag hela tiden varit en bricka i spelet och jag inser att jag varit det sen innan vi blev ett par och det sved! 

När jag började på terapin var allt jag ville att hon skulle ställa frågor till mej som fick mej att tänka längre än jag vågade då ~ nu när hon gör det så önskar jag att hon inte skulle göra det för jag inser att det finns så mycket som jag bär med mej och som kommer att göra sej påmint och ont i resten av mitt liv. Jag har så många ärr som kommer att rivas upp i olika situationer men samtidigt har jag insett att jag överlever dem för jag har bevisat det för mej själv gång på gång! Jag har kommit förbi dem och de har läkt och för varje gång som de har rivits upp så har jag fått bekräftelse på att det inte är samma beteende som komer som följden på dem som det var när såret blev till! Jag inser att jag har kommit så långt på min väg men samtidigt så inser jag att jag har sååååååååå långt kvar att gå men jag kommer att klara det och för första gången blir jag inte livrädd när vi pratar om att vi ska avsluta och vi tom bestämmer ett datum för jag inser att jag kommer att klara det!

Jag var ingen när jag kom från Helvetet för jag hade tillåtit att jag själv hade raderats ut och jag har sett det som att det är hon som har byggt upp mej igen men jag inser nu att det är jag som byggt upp mej själv och att hon har hjälpt mej! Jag kommer att rasa och falla många gånger i framtiden men jag kommer att klara det och för varje gång som jag gör det så kommer det att gå fortare att resa sej för jag har mer erfarenhet av det ~ och den är det bara jag som kan ge mej själv! Ingen kan servera den till mej!

Så arg som jag är just nu har jag nog aldrig varit i mitt liv! Jag känner mej lurad på massor, känner att jag blivit utnyttjad, känner mej äcklad av att jag blivit utnyttjad och jag förstår inte att det kunde bli så här och att jag kunde låta det hända och då blir jag ännu mer arg och det finns inte någon som kan ta emot denna ilska. Det leder till en maktlöshet för att jag inte kan påverka hur situationen är och att livet inte är som jag tänkte eller ville och för att det är så olikt det livet jag trodde att det skulle vara! Jag inser att jag har rätt att vara arg för jag kan inte rå för att det blev så här och det är inte jag som har påverkat det eller påverkat det för det är som jag skrev igår ~ jag var bara en bricka i spelet och det var inte jag som bestämde spelreglerna så vem skulle inte vara arg i min situation när det kommer upp grej på grej, minne på minne där man ser och förstår att man bara var ett reskap för att förverkliga hans plan och mål! Jag och barnen är därifrån och det var priset jag fick betala och en dag kanske jag inte är arg längre utan har bearbetat detta klart men här och nu ska jag tillåta mej att känna det jag känner ~ vare sej det är positiva eller negativa känslor!

PUSS    till dej från Lilla mej   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  .....och påverkade en hel värld och ändå var inte jag beredd på den effekt den skulle få på mig. Jag är alltid personen som insett att den dagen jag fick ensam vårdnad utan umgänge så stog jag ensam med barnen och hade allt ansvar och för mig va...

Undra hur många gånger jag har hört det uttrycket och visst stämmer det men det spelar ingen roll hur många år som går för såren rivs upp av minsta lilla känns det som. Vet inte varför jag alltid ska känna det som att en text, en sång eller vissa ord...

SKRÄCKBLANDAD FÖRTJUSNING   SÖNDAG 22 NOVEMBER 2020, 22:45 ...... som jag tar upp detta med bloggen igen efter drygt 3 år i tystnad. Varför - jag har saknat detta att ha mitt lilla place att skriva av mig utan att ...

Kod för att importera min blogg till Nouw: 6323869374

      Jag har alltid tyckt att jag har gjort det som varit bäst för barnen och att det är deras bästa som legat i första hand. Plötsligt så slog det mig att det är det jag gjort när de varit med men det som jag gjort mot mig själv när de låg och ...