Eftersom jag inte kommer igenom förhören så var min tanke idag att jag skulle göra något annat som kunde hjälpa mej under rättegången. Under ännu en sömnlös natt så bestämde jag mej för att jag idag skulle försöka att göra en bild för mej vem Djävulen är/var och vilken person jag levde med under dessa åren - något som jag ångrar nu att jag gav mej in på för den enda känsla jag har är att jag blivit lurad under alla dessa åren men även att jag inte vet vem jag levt tillsammans med och skaffat barn med. Jag kommer inte att kunna svara på frågan om den någon gång kommer av Liten hur hennes pappa var!

Den sanningen gör ont - fruktansvärt ont att jag levt tillsammans med en person som gjort allt detta mot mej och mot barnen och jag vet inte vem han är. Någon av alla dessa personligheter och humör som han har visat under åren är ju "han" men vilken. Jag har förstått att den omtänksamma och kärleksfulla personen som jag föll för - den finns inte för det var en spelad roll som uppfyllde sitt syfte med att få mej på fall och att längta efter den personen under alla åren. Det var den personen som fyllde syftet som fick mej att tänka "att om jag inte säjer emot så gör han inte si eller så utan då blir det "han" igen"

Idag inser jag hur naiv jag var men det är lätt att vara efterklok när man har fler pusselbitar och börjar se motivet. 

En person var så känslokall så att hela rummet blev kallt. Den personen kunde säja och göra vad som helst eller så brydde den sej inte över huvudtaget vad som hände runt den. Jag tror att det hade kunnat komma hundra elefanter och springa förbi utan att han skulle reagera om det var den "avstängda" dagen annars skulle jag ha blivit bestraffad för att elefanterna sprang förbi oss för det var naturligtvis jag som hade gjort så att de gjorde det. Denna personen visste man aldrig vart man hade eller vad som skulle komma efteråt! Det kunde vända på en hundradelssekund!

Det fanns en person som visades utåt och det var den "perfekta" personen som alla skulle tycka om som berättade hur bra vi hade det hemma, som berättade hur duktig barnen var och som var en riktig "Svensson" utåt. Denna personen kunde lura alla utom oss som den levde tillsammans med för han kunde inte dölja ögonen och av dem kunde man utläsa om man skulle bli bestraffad för något som någon annan gjorde när vi skulle komma hem eller om han lät det flyga förbi denna gången. Hur många gånger har man inte suttit hemma hos någon och bett tyst för sej själv att man skulle ha läst fel att jag inte skulle bli slagen när jag kom hem men det stämde oftast till 99%

Den personen som jag oftast levde tillsammans med var det okonsekventa personen som man aldrig visste vad det var som retade upp! Ena dagen var det guld och gröna skogar att jag städade och andra dagar var det just detta som gjorde att han bestraffade mej! Ena gången var det bra att barnen hade skor men gången efter kunde jag få en spark för att jag hade satt på dem fel skor. Det behövdes bara att jag hade fel tröja, byxa eller sa fel ord eller hade fel uttryck i ansiktet så blev jag bestraffad. Stod jag och skalade potatis när han kom in i köket och jag inte vred på huvudet för att titta på honom när han kom in så kunde han slita tag i mitt hår och vrida huvudet mot honom vred jag på huvudet nästa gång så slog han mej för jag skulle inte glo på honom 

Det enda draget som alla personerna hade gemensamt var att man kunde känna och se att han njöt av att skada oss, se oss svaga och rädda, Att han njöt av att vara "den stora" medans vi var de små som var rädd för varje rörelse eller ord han sa. Denna personen kunde vara den som grät efteråt när jag sa att jag skulle lämna honom i början för att han var så ångerfull! Jag gick på det då menju längre tid jag var tillsammans med honom och ju mer jag blev utsatt för dessto mer insåg jag att det fanns inga känslor - det var också ett spel för att få mej att stanna och för att få mej att tro att han kände ånger och att han skulle förändras och det funkade för jag trodde på honom. 

Lättlurad - ja idag kan jag tycka det men då var det en överlevnadsinstinkt som infann sej! Jag vågade inte erkänna för mej själv det jag visste inombords att den elaka personen var den som var hans rätta sida. Jag hade inte klarat det då att inse det och speciellt inte efter att jag hade fått barnen. Det låter hemskt att säja men idag inser jag att han inte brytt sej om dem utan att det var ytterligare ett spel för att ha mej i sitt våld att kunna styra mej. Det var en hållhake för när jag sa att jag skulle lämna honom och hade samlat modet till att uttala de orden så fick jag alltid svaret att då förlorade jag barnen. Jag fick gå men barnen stannade där! Vilken mamma lämnar det som hon älskar mest och vill skydda mest i helvetet som hon själv flyr??!!?? Inte jag iallafall så jag stannade!

Idag känner jag mej lurad på massor av saker! Jag vet inte vem jag levt tillsammans med för det finns för många sidor och ändå så är alla dessa sidor mannen jag levde ihop med och min vardag då! Jag känner mej lurad för jag vet inte hur det är att ha en graviditet där inte våldet och övergreppen blivit värre! Jag vet inte hur det känns att vara lycklig och njuta av att man har en bebis och är nybliven mamma ~ jag fick lukta på den spelade lyckan när vi hade besök som skulle gratta men den försvann på en gång när gästerna gick och stängde dörren!

Jag känner mej lurad för att jag blivit snuvad på mycket som jag inte kan ta igen men det som jag kan uppleva igen och få nya minnen från det ska jag även ta chansen att göra! Jag har fått en andra chans i mitt liv som jag inte trodde var möjligt när jag befann mej i helvetet för då visst jag inte ens om det skulle komma en timmer efter denna eller om det fanns en morgondag. Man är aldrig lovad en morgondag men nu är chansen större att jag får det och jag vill inte dö och känna mej lurad så jag ska ta chanserna som ges och jag ska vara stolt över att jag vågar ta dem och att jag vågar leva trots allt som hänt!

PUSS    till dej från Lilla mej   

 

marie ch

27 november 2011 23:52

hej
vet hur du haft det kramiz

http://mariesforum.bloggo.nu

ensammalejonmamman

28 november 2011 00:49

KRAM

 

Mia

28 november 2011 00:04

Jag kände mig precis som du, precis lika lurad, naiv och ångerfull för allt i livet. Ångerfull för att jag levde i nästan 4år i samma situation som du beskriver. Jag blir ledsen när jag tänker tillbaka och ledsen när jag läser det du går igenom. Du ska veta att du inte är ensam, jag finns här och har varit med om precis samma sak, och det finns flera. Idag lever jag lyckligt, har en heelt underbar sambo och sonen bor med oss. Det finns hopp! Ge inte upp och kämpa vidare. Låt det ta tid, låt dig få känna alla känslor och bearbeta dem. När du minst anar det så reser du dig och hittar ett nytt sätt att leva där du njuter av alla minuter och sekunder av lycka för det gör! Ljuset i tunneln är alltid närmare än vad vi tror! Massa styrkekramar till dig!! /Mia

http://pienimustaenkeli.blogg.se

ensammalejonmamman

28 november 2011 00:48

Din kommentar får tårarna att rinna men samtidigt hoppet att komma tillbaka. Ibland känns det som att jag har stött och blött allt i en evighet och jag känner mej så stark och sedan kommer en "ny" tanke och väcker nya funderingar och känslor! Din kommentar ger mej hopp och jag kan bara säja TACK och skicka Kramar tillbaka till dej

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  .....och påverkade en hel värld och ändå var inte jag beredd på den effekt den skulle få på mig. Jag är alltid personen som insett att den dagen jag fick ensam vårdnad utan umgänge så stog jag ensam med barnen och hade allt ansvar och för mig va...

Undra hur många gånger jag har hört det uttrycket och visst stämmer det men det spelar ingen roll hur många år som går för såren rivs upp av minsta lilla känns det som. Vet inte varför jag alltid ska känna det som att en text, en sång eller vissa ord...

SKRÄCKBLANDAD FÖRTJUSNING   SÖNDAG 22 NOVEMBER 2020, 22:45 ...... som jag tar upp detta med bloggen igen efter drygt 3 år i tystnad. Varför - jag har saknat detta att ha mitt lilla place att skriva av mig utan att ...

Kod för att importera min blogg till Nouw: 6323869374

      Jag har alltid tyckt att jag har gjort det som varit bäst för barnen och att det är deras bästa som legat i första hand. Plötsligt så slog det mig att det är det jag gjort när de varit med men det som jag gjort mot mig själv när de låg och ...