Jag vill inte känna det som jag känner just nu och jag vill framförallt inte vara så här sårbar! Det känns som att hela jag är ett öppet sår och det behövs bara att någon skriver/säjer "fel" ord så öppnas ytterligare ett sår upp som jag trodde hade börjat läka! Varför ska jag känna så här och hur kan det kännas så här ont efter så lång tid??!!??!! 

Jag skulle bara vilja sudda ut det som har varit och allt (förutom barnen) som påminner mej om att Helvetet med djävulen har funnits! Hur ska jag kunna sitta och förklara mina misshandlar i rätten när jag just nu lägger all skulden på mej själv? När jag känner att det är som ett öppet sår inom mej som hela tiden blöder och som gör att jag känner mej så sårbar! Det känns som om jag aldrig kommer att läka och att jag aldrig våga låta människor komma så nära att de kan såra mej! Det är inte det att jag inte litar på andra - det är bara det att jag är så van att bli sårad så jag tar erfarenheten med mej i relationer även om jag inte vill det. Ibland känns det som att jag letar efter det som personen kommer att göra för att såra mej - ovh ibland känns det som att det är jag som sårar mej själv mest genom att jag gör detta mot mej själv!

Det känns verkligen som att hela min insida är full med sår och att det hela tiden kommer nya! Det hinner bli en tunn hinna på det ena såret men sedan öppnas ett gammalt eller så kommer ett nytt och det i sin tur medför att de andra såren med öppnas. Om jag får ett sår på utsidan kan jag sätta på ett plåster och är det stort så syr man det men vad sätter man på såren på insidan för att de ska läkas? Jag vet inte och jag tycker att jag har gjort allt för att de ska kunnas läkas men kanske är det så att jag har testat fel saker - kanske har jag inte vågat testa det som verkligen skulle kunna läka mej för att jag ser en för stor risk i det!

Kanske är jag så rädd att bli sårad igen så det är därför som jag blir det. Jag är så van att höra att allt är mitt fel för att det är den föklaringen som jag fick när jag ifrågasatte varför han utsatte mej för alla slagen, vidriga kommentarna som knäckte mej och övergreppen så att jag gör det mot mej själv nu när ingen annan säjer det! Kanske är det så att jag är så rädd att bli sårad igen så att jag utsätter mej för att bli sårad bara av det. Kanske visar jag andra att jag är så sårbar så att jag blottar mej! Jag vet bara att jag vill inte ha dessa såren, jag vill inte bli sårad mer och jag vill kunna ha ett liv där jag får ta plats och där jag kan leva på mina villkor och med mina förutsättningar! Jag vill inte ha alla dessa begränsningar och jag vill våga ta risker för att få ny erfarenhet och jag vill inte vänta på att alla ska såra mej eller försvinna från mej och mitt liv. 

Jag har ett annat liv nu tillsammans med barnen! Vi är våran egna lilla familj med våra regler och ordning och ändå så finns rädslan där hela tiden, ensamheten och minnena från Helvetet och det som hände hela tiden och påverkar oss och det enda vi vill är att känna att vi kan leva och att det inte kommer att hända igen!

Kram till dej från Lilla mej   som önskar att jag ska våga och att det finns ny erfarenhet som inte gör lika ont snart och att det kommer att finnas en framtid