Jag har trott att man inte kunde leva utan en livsgnista men det har jag bevisat för mej själv nu att man kan göra - för i tisdags så var den bara borta och jag lever än! Har under en längre tid bara känt mej tom på allt - energi, glädje och allt detta som man bara tar förgivet att man ska ha inom sej, som ger en det där lilla extra! Bara att komma upp, göra det som man måste har tagit all den energi som jag har haft, Att få barnen till dagis har känts som en prövning men jag har klarat det. Den kroniska migränen har varit inne i en period där den varit väre än tidigare och jag känner att den tillsammans med all värk tar så mycket kraft som jag skulle vilja kunna lägga på annat men det är som det är!

På tisdagen vaknade jag och kände mej bara som ett skal - det fanns inget på insidan! Kändes som om det var ett eko inom mej och att bara röra på kroppen kändes som världens prövning! Jag klarade av att fixa iordning barnen och få dem till dagis men när jag gick därifrån så insåg jag vilken tanke som snurrade i mitt huvud - jag orkar inte leva för det finns inget slut! Tanken skrämde mej så fruktansvärt när jag insåg vad jag tänkte! Om jag inte hade haft barnen så vet jag inte hur den dagen hade slutat! Att jag ställde mej på vågen och insåg att 6 kilo hade försvunnit på alltför kort tid gjorde inte det hela lättare!

Jag trodde inte att man kunde leva utan att ha livsgnistan och ju mer jag tänker på det så kan det inte vara möjligt! En motor i bilen behöver en gnista för att den ska starta och gå och det finns säkert massor med andra saker som oxå behöver en gnista för att de ska starta och kunna fortsätta framåt. Min livsgnista den bara försvann och det som gjorde att den till slut försvann var att jag inte ser något slut hur långt bort jag än tittar!

Det känns som jag har sprungit på en löparbana under dessa år och att man hela tiden sagt till mej att bara du springer och orkar lite till så kommer du att " gå i mål". Jag har trott på dem och jag har tagit de sista krafterna som jag haft för att komma fram till målet! När jag har kommit till målsnöret och trott attnu äntligen är detta ett slut så har man precis när jag skulle passera mållinjen flyttat den lite längre fram! Jag har känt att det varit för tidigt att ge upp så jag har varit och tagit lite av reserven och sprungit mot nästa "utlovade mål" men samma sak har upprepats gång på gång och nu har reserven tagit slut! Jag har ingen gnista som gör att jag orkar fortsätta - och ändå så måste jag!

Idag ringde jag till min advokat och när jag hörde att han svarade så kom gråten och tårarna. Jag sa rakt ut att jag orkar inte längre, det går inte och allt jag vill är ett slut på detta. Jag vill se att jag har en framtid där inte Helvetet påverkar mej på samma sätt för att jag måste ha det i mit huvud för att klara rättegången! Jag måste ha det i min hjärna så att jag kan svara på frågorna! Jag ska ha ett liv i ett samhälle som inte är anpassat efter mej och barnen och de förutsättningar som vi har! Allt han sa till mej var: Jag förstår dej! Jag har gjort allt hela tiden för att detta ska få ett slut - och det slutet du förtjänar! Du har visat gång på gång att du är stark och det kommer du att visa även denna gången!

Jag kände att jag kunde inte ta till mej det när han sa det! Nu när jag tänker på vad de orden innebär så inser jag att det är så det är. Jag kommer att komma över detta, jag kommer att få ett slut och jag har en framtid - bara jag tar fram Lejonmamman inom mej! Bara jag inser att livsgnistan är inte helt borta - det är bara det att den inte är så stark utan att den glöder men bara den får mer utrymme och "syre" så kommer den att flamma upp igen! När den kommer att gör det är inte sagt men jag har mina barn att finnas för och som jag kämpar för och det kommer att få lågan att tändas igen! Bara jag vågar lita på mej själv att jag kan och att jag kommer att klara det! Bara jag vågar släppa in dem som finns och som stöttar mej! Bara jag vågar visa mej sårbar! Jag komme att resa mej även denna gång - det är bara det att ingen vet när...............................................
................................

Kram till dej från Lilla mej